Debatten om skolan och dess eventuella förfall kan hetta till då och då, det har jag högst påtaglig personlig erfarenhet av. Men ibland undrar man kanske var bilden av, och informationen om, hur det är i skolan nu hämtas ifrån.
Min personliga teori är, att det inte finns någon enhetlig bild av hur det egentligen är i den svenska skolan, eftersom det med stor säkerhet varierar från ort till ort och skola till skola.
Jag tror att det egentligen inte finns någon anledning att måla skolan helt vit eller helt svart. Men läser man bara larmrapporterna från oroshärdarna i skolvärlden kanske man tror att det är ett rent kaos överallt.
Och då är det oftast de gamla begreppen, som en gång betygsattes, som plockas fram: Ordning och Uppförande.
Det ska vara ordning och reda (vad det nu är) och eleverna ska uppföra sig (ordentligt, vad det nu är).
Nu skriver Richard Swartz i SvD ett inlägg om att den gamla tidens skola gjorde folk av sina elever och att även om det kunde krävas milt våld, så var den skolan på det hela bra.
Jag kan inte avgöra om det är ironiskt skrivet, eller om mannen menar allvar.
När jag började skolan en gång i forntiden hade man just avskaffat skolagan i det här landet, och jag talar då om slutet av 1950-talet.
Men ändå var jag med om att lärare kunde klippa till en elev (av gammal vana?) för vad som jag vill påstå var bagateller. Det måste ju ha varit oerhört förnedrande för ett barn att vara med om detta.
Kort sagt fanns det väldigt mycket skit i den gamla skolan som kanske kan framstå i ett nostalgiskt sken nu när det finns skolor där man uppenbarligen inte fixar att hålla någon form av ordning.
Men att man skulle skapa någon ordning med våld mot och förnedring av elever, och göra några goda medborgare av dom på det viset, det har jag mycket svårt att tänka mig.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar