Det är onekligen inte vem som helst som kan bli en värdig mottagare av Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Men Cornelisstiftelsen har helt klart träffat mitt i prick när man nu ger stipendiet till minne av den oförliknelige Cornelis till Peps Persson.
Cornelis Vreeswijk var en musiker och sångare som stöd högt i kurs hos oss som gillade Beatles och Stones och Dylan på det rosenröda 60-talet. Och på något vis behöll han sin integritet genom åren: gjorde han mera lättviktigt material, så gjorde han det med glimten i ögat.
Peps är ju den musikaliska integriteten pers(s)onifierad, en musiker som gått sin egen väg och som fullständigt tycks ha struntat i vad andra tycker om honom. Och att även han har glimten i ögat, det behövde man väl inte tveka om när man fick bevittna detta.
Det är enda gången jag bänkat mig framför burken för att se Allsång på Skansen.
Grattis Peps!
Jah Hollis
2 kommentarer:
Jag gillar av princip inte priser som jag själv inte får, men att Peps får pris gillar jag.
Peps är prisvärd.
Skicka en kommentar