Det blev lite sent med min Fototriss i dag fastän jag var ute redan kring 12-tiden och tog några fräscha bilder på veckans tema: Kollektivt. Eftersom jag hade ett ärende ner till stationen så tog jag bussen hemifrån, uträttade mitt ärende och tog bussen hem igen. Det föll sig då rätt naturligt att det kollektiva fick representeras av kollektivtrafiken. Inte så originellt misstänker jag, men det är i alla fall tre nya bilder: alla tre tagna inne på Malmö Central som ju är ett rätt stort centrum för kollektivtrafiken (även om det som kanske syns var ganska lugnt just när jag var där) och som väl blir ännu större när bygget av Citytunneln snart är avklarat, eller? Fler bilder på veckans tema hittar ni här.
Min sista lördag innan det är dags att börja jobba igen tillbringade jag i mina bästa vänners (minus några) sällskap på min favoritbar, The Pickwick Pub i Malmö. När vi blev utkastade (ja, ja, allting är relativt) därifrån tog jag denna bild. Jag döpte den till Måne över Pickwick; inga jämförelser med Ansel Adams månbilder på något vis. Bara en känsla av att vi går in i ett annat skede nu, även om jag försäkrade mina vänner om att de kan se denna (min bild, alltså) på Louisiana inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag skojar förstås, men vem vet? Kan dom visa Andy Warhola så.
Probably the best beer in the world? Icke sade Nicke, men det fick släcka törsten under färjeturen i väntan på bättre.
En hel bricka full med smörrebröd i Helsingör.
Dubuffets karakteristiska skapelse i parken utanför Louisianas väggar.
Nödvändig påfyllning av kalorier och vätska från Louisianas fik.
Lätt dästa museibesökare tar paus. I bakgrunden: Ven och Skånekusten.
Yngste besökaren på Brewpub i Köpenhamn spanar in fotografen vid bordet bredvid.
Så blev den då av, den sedan en tid planerade och emotsedda resan Öresund runt. Fredag förmiddag drog vi iväg med ett Öresundståg, försedda med var sin Öresund runt-biljett, jag, BV, M och BT. Och det var en behagligt småvarm eftersommardag. Inget regn i sikte. Uppe i Helsingborg blev det en liten stunds väntan på en färja, men då kunde vi passa på att växla till oss dyra danska pengar och småbråka lite om än det ena, än det andra. Nu verkar det som om de goda räkmackornas tid på resan mellan Helsingborg och Helsingör är över, så det blev en snabb pilsner var och sedan att raskt hugga in på Borgerkroens meny. Färden mot det första inplanerade målet på vägen, konstmuseet Louisiana i Humlebäck, gick för ovanlighetens skull med buss (ingår i Öresund runt-biljetten) som stannade precis utanför museet (och därmed slapp jag anstränga en irriterande ömmande fotled med en lång promenad från tågstationen). Louisiana visade två huvudnummer: Warhol After Munch och verk av 2010 års Hasselbladpristagare, Sophie Calle. Plus en mängd andra verk, bland annat mycket fotografi. Jag hoppar över utställningarna nu och återkommer till dom i ett separat blogginlägg. Där finns ju saker att berätta och det var väl Sophie Calle som drog det långa strået för min del. Och så missar man ju inte gärna fiket och parken med utsikt över Öresund när man är där. Efter tågresan till Köpenhamn hamnade vi till slut på Brewpub, krog som brygger eget öl (som får danska normalöl att framstå som rätt blaskiga) och sommartid har en stor utomhusrestaurang på en innergård. Där fick vi utmärkt öl, klart godkänt käk och en stundtals lite tankspridd (eller kanske underbemannad) service. Efter broresan mötte vi på Malmö station mängder av besökare vid Malmöfestivalens sista kväll som kämpade för att komma med lokaltågen ut till provinserna. Vi Öresund runt-resenärer skildes åt och på bussen hem tänkte jag på, att en sådan här resa är ju en alldeles prima minisemesterresa.
Det är inte så dumt att vara förutseende ibland. När det gäller Sinneskattens fredagstema gränsar mitt förutseende i bland nästan till någon form av synskhet. Denna fredagen, som snart börjar, är temat Stor och liten. Och eftersom jag ska på dagsutflykt Öresund runt hela denna fredag lär det inte bli tid att lägga in eventuellt nytagna bilder under dagen. Dock kollade jag en del av sommarens fotoskörd och hittade den perfekta bilden från hamnen i Oskarshamn. Segelbåten är ju egentligen inte så liten, men jämfört med Gotlandsfärjan ser den rätt pluttig ut, eller hur? Stor och liten: uppdraget utfört och med tanke på gråvädret som rådde när jag tog bilden har jag gjort den svart-vit. Här hittar ni fler bidrag till fredagens tema.
I går kväll, onsdag, var det traditionsenligt quiz på mitt kära stamlokus, The Pickwick Pub här i Malmö. Den som höll i veckans quiz var Meghan, quiz mistress av rang, och sedan sex år bartender i puben. Dessvärre var det också sista kvällen som Meghan jobbade i baren på Pickwick eftersom hon nu går vidare till ett nytt arbete. Vemodigt var bara förnamnet denna kväll, men vi stammisar får väl trösta oss med att Meghan har fått löfte om att fortsätta att vara en av dem som sköter quizet. Jag brukar inte lämna ut folk på min blogg, men jag tror inte Meghan har något emot att vara med nu. Hon har varit ett känt ansikte på Pickwick i många år och, på tal om ansikten, så tror jag ni hittar henne på Facebook med. Vad säger man? Precis som jag sade till henne i går: "I Sure am going to miss You, Meghan!" Trots alla trevliga människor som jobbar kvar i baren kommer det att kännas lite fattigare där nu. Bara en sådan sak som att Meghan följde med oss och såg Bob Dylan i Malmö arena när jag hade en biljett över till henne. Hur många av er har varit med er lokala bartender på konsert? Nej, tänkte väl det.
Malmö må vara Sveriges tredje stad, men på världskartan är väl staden närmast att jämföra med en flugskit. Dock kan vi Malmöbor konsten att välkomna musiker av klass och få dem att häpna och bli lyckliga över mottagandet. Jag minns när Roky Erickson för några år sedan, i sin stora comeback på rockscenerna, skulle göra sin första spelning någonsin i Malmö, på ett till trängsel packat KB. Publiken skanderade hans namn taktfast i flera minuter innan han tydligt rörd klev in på scenen, häpen över hur någon i dessa utmarker överhuvudtaget kunde veta vem han är. Van Morrison spelade på något som kallades Nordform 90 i Malmö för 20 år sedan och trots ett ihållande regn fick publikens entusiasm den erkänt buttre barden att full av lust spela i minst ett par timmar. En suverän konsert. I går, tisdag, var det amerikanerna i Band of Horses som knappt trodde det var sant när de såg folkhavet framför scenen på Stortorget där bandet spelade vid Malmöfestivalen.
På sin hemsida länkade de ett meddelande på twitter. Uppenbarligen var konserten en oväntad upplevelse för bandet, precis som den var för oss som fick njuta av deras underbara låtar och gigantiska spelglädje. Musik för folk som gillar musik på allvar. En annan som inspirerades i Malmö en gång, är Bob Dylan.
Inför en av sina konserter i stan tog han en promenad upp till Lilla Torg där han såg alla gasolbrännarna som ger värme till folk, på restauranger och i barer, utomhus under kyliga sommarnätter. Så beställde Bob genast några sådana att ha på scenen när han och hans band spelade i den svala Malmökvällen.
Nu har Malmöfestivalen passerat halvtid och i kväll, tisdag, verkar det som om vädret (frånsett blåst, men utan det störtregn som tidigare befarats) blir acceptabelt för musik utomhus. Givetvis är det Band of Horses på Stora scenen på Stortorget som är huvudattraktion för min del, och säkerligen för många. Bokningen av detta band verkar ha varit en riktigt lyckträff om de nu kan leva upp till förväntningarna, och varför skulle de inte det. BV och jag värmer upp med Johnossi på samma Stortorgsscen och så ska det kanske bli tillfälle till något festivalkrubb och en bier innan hästarna intar manegen. Hoppas bara vi slipper den cirkus som riksdagen riskerar att förvandlas till efter valet.
Lagom till några veckor före valet presenterar Sveriges Radios P3 Nyheter ett inslag där en av Socialdemokraternas förgrundsfigurer, Thomas Bodström, inte (i ett reportage inspelat i maj) vill ställa upp och lämna ett pisseprov som ska användas för ett drogtest. Bodström som tydligen är för att elever ska kunna drogtestas frivilligt på svenska skolor använder sig i detta fallet av frivilligheten och avstår. Moderaternas nickedocka Beatrice Ask som vill att man ska ha drogtester under tvång i skolorna ställde däremot lydigt upp på denna förnedrande procedur inför radioreportrarna. Naturligtvis nappar samtliga ordningsmän/kvinnor och moralpredikanter (varav samtliga verkar finnas inom den allianslobby som jag inte ens vill sänka mig till att lägga in länkar till) på denna "nyhet" och tycker glatt att man nu kan misstänkliggöra Bodström för att vara en dekadent knarkare. I Alliansens led är förstås alla vita som snö, saknar känsla för personlig integritet, och ställer upp på pisseprov på order från Storebror när som helst, eller? Jag skulle tippa att vår mänskliga och medborgerliga integritet är i betydligt större fara under dessa lealösa moralpredikanter som tycker att Beatrice "Lila kuvert" Ask är ett föredöme, än under de som tycker att det som Bodström (inte) gjort är en pseudohändelse. Men den som kan misstänkliggöras det allra minsta här i landet, när det är fråga om droger och drogpolitik, ska med automatik misstänkliggöras, av dem som inte vill ha någon som helst seriös diskussion om de här frågorna.
Jag hade tänkt mig att dra in till stan i dag och kolla upp en sak jag funderat mycket över. Men det ruskiga väder som drabbat södra Sverige och därmed den pågående Malmöfestivalen satte stopp för det hela. Den gångna kvällen, måndag kväll alltså, skulle dansbandet Fernandoz från Värmland ha spelat på den så kallade RWP-scenen i Raoul Wallenbergs park. Jag vet inte om jag behöver upplysa om att jag inte hyser några varmare känslor för den utslätade typ av svensk dansbandsmusik som spelas på dansställen och i tv titt som tätt (ta inte illa upp ni som gillar denna typ av musik, det är inget personligt). Nej, det som fascinerat mig länge och som jag undrat mycket över, är det faktum att Bob Dylan en gång lär ha sett Fernandoz på svensk tv och gillat det han såg och hörde. Historien berättas i jornalisten Göran Holmquists suveräna bok Visa oss vinden - Bob Dylan i Sverige. Under en Sverigeturné 1998 lär Dylan på en hotellrums-tv ha sett en repris av programmet Lördans där Fernandoz var med och sedan ska han ha frågat de svenska turnéarrangörerna om de kunde fixa några skivor med bandet för att han gillade bandets tv-framträdande. Det är många år sedan dess och dansbandet i fråga har väl bytt ut en och annan medlem, men min teori är att de spelat någon slags countryinspirerad låt/låtar i tv och att de kan ha haft såväl dragspel som steel guitar i sättningen, instrument som Dylan fattade tycke för och har använt mycket på senare år. Men som sagt, vädret stoppade mina försök att få åtminstone lite mer insikt i detta mysterium. Och kom nu inte med att Dylan har bättre musiksmak än jag.
Jag tog en tur ut till Malmöfestivalen i går kväll, söndag alltså. Samtidigt som Lars Winnerbäck var det stora dragplåstret uppe på stora scenen på Stortorget valde jag bluestältet vid Altonaparken. Där spelade en av de ännu aktiva gamla bluesgudarna, Eddie Kirkland, som fyllde 87 år den 16 augusti. Kirkland har ett cvsom få, bland annat gitarrist hos Little Richard (ett jobb även Jimi Hendrix haft) och ledare för Otis Reddings turnéband. Inte fel att det påstå att det var en levande legend som mötte en jublande publik när han, kompad av suveräna finska bluesbandet Wentus Blues Band (en ny bekantskap för mig), gav järnet, elektriskt och volymstarkt, i bluestältet och till och med fick arrangörerna att ge tillåtelse till ett inofficiellt extranummer när tiden gått ut. En av de där överraskningarna Malmöfestivalen alltid kan bjuda på om man lusläser programmet och inte bara går på det alla andra ska se. Inget fel på Winnerbäck, han var säkert bra, men honom lär vi få många chanser att se igen, medan Eddie Kirkland vid sin ålder (som han själv sade) får vara glad för varje gång han får en ny chans att möta publiken. En annan som jag fått för mig skulle sjunga på sista versen är min gamle favorit Johnny Winter, som det ryktats om att han skulle vara svårt sjuk (bland annat på grund av sin albinism, snacka om vit bluesman). Men nu låter KB i Malmö meddela att 66-årige "Johnny Guitar" (rena ungdomen jämfört med Eddie Kirkland) återvänder och spelar i november. Det är väl bara att fixa en biljett.
PS. Bilderna från Eddie Kirkland-konserten är lite suddiga och korniga (det går att klicka upp dom i storlek), men tagna på fri hand utan blixt (som vanligt) med Iphone och Canon Ixus. DS.
Låt mig säga det med en gång; folk kan i grund och botten inte rå för hur de pratar och vilken dialekt de råkat få (även om det finns coacher (naturligtvis) och medvetna sätt för att förändra även detta). Därför blir jag något putt på folk som kan säga att de gillar Socialdemokraterna, men inte vill rösta på dem för att Mona Sahlin talar "söderdialekt". Det låter för mig mer som en undanflykt för att rösta på något borgerligt parti utan att anse sig behöva skämmas för det (vilket jag tycker man ska skämmas storligen för). Men inga regler utan undantag. Ett av dem heter Leif Silbersky, de råa brottslingarnas favoritförsvarare. Jag hörde honom i ett inslag på Ekot om den pågående rättegången om det stora helikopterrånet. Det var en hätsk ordväxling mellan åklagaren i fallet och Silbersky som är advokat för den misstänkte helikopterpiloten. Silberskys ettriga, på gränsen till infantila, sätt att prata och tjata kan driva vem som helst till vansinne. Det ska till en stark motståndare eller ett starkt vittne för att inte kasta in handduken när han går loss, vilket naturligtvis kan vara en tillgång för en advokat. Hans like inom politiken måste vara Centerledaren Maud Olofsson. Inget ont om kvinnor i politiken eller kvinnliga partiledare, tvärtom, men när Maud Olofsson går igång rejält och närmar sig falsettstadiet då längtar man efter en ljudisolerad cell att få gömma sig i. Att hamna i en diskussion med Maud och Silbersky samtidigt, en mardröm i den högre skolan, utan tvekan.
PS. Bilden ovan mitt inlägg har inget som helst samband med texten. Jag bara väntade på ett bra tillfälle att få visa grisarna från Ystad Djurpark. DS.
Natt mot söndag och Malmöfestivaldagen har börjat mattas av. Från ett fönster i ett av grannhusen här hemma fortsätter någon festa och det sjungs Staten och kapitalet så det står härliga till. Temat för veckans fototriss är kort och gott något på bokstaven R och jag gjorde ett försök att hitta något nytt i eftermiddags, men det gick inte som jag ville, och kvällen och natten så här långt har jag varit på grillfest och där blev det inte en enda bild tagen. Men jag har relativt nya bilder, tagna för en dryg vecka sedan, när jag var på besök uppe i Oskarshamn och de passar som handsken denna söndag: jag väljer R som i renoveringsobjekt. För vad är båten med det vackra namnet Karma, om inte ett stort renoveringsobjekt för den kunnige och tålmodige? Fler bilder på veckans tema finns här. Nu ska jag sova och i morgon ska jag kolla in de övriga bidragen.
Reggae är väl av många sedd som en lättsam musik man lyssnar till mest på sommaren, men för mig är den vare sig lättsam (om än ofta glädjefylld) eller speciellt anknuten till någon viss årstid. Men just i dag hade jag tänkt mig att använda lite högklassig reggae just bara för att hålla tag i sommaren ett tag till och för att pigga upp oss alla som ska stiga in i, eller redan stigit in i, den grå vardagslunken igen efter sol och semester. Låter det motsägelsefullt? Ja, sådan är jag nog. Lite motsägelsefull. Men håll till godo och känner ni att ni inte kan sitta stilla när ni lyssnar på detta så är det som det ska. Känner ni inget alls ska ni uppsöka en medicinman för att ta reda på vad som är fel med er.
1. Mixerbordets magiske mästare, Lee Perry, alias Scratch, alias The Upsetter: Croaking Lizard
2. Kingston´s Finest, The Gladiators, som på sin tid kunde ta upp kampen med The Wailers: Hearsay
3. Den magiske melodicamannen, Augustus Pablo, som skapade en egen genre inom reggaen: Skanking Easy
Låt mig till att börja med säga att det inte blev något av med den efterlängtade quiztrippeln den här gången heller. Det ville sig inte riktigt i avslutningen på Fagans på torsdagskvällen och vi hade en bit upp till vinnarna. Men från och med nu är det annat som gäller och sista semesterveckan sammanfaller med Malmöfestivalen 2010. Det älgwokande gänget är på turné och har som vanligt checkat in på billighetshotellet jag har inpå knutarna. Nu drar festivalen igång med full kraft och håller på i en vecka full med mat, musik och annat mer eller mindre skoj. Som vanligt går diskussionen igång om folklighet kontra finkultur, langos kontra gourmetmat, fylla kontra trevlig samvaro och så vidare i all oändlighet. Få saker tycks engagera som Malmöfestivalen och dess utformning och innehåll (även i år har man flyttat på en del av festivalområdet och närmat sig hamnen). Själv tycker jag som von Trier, man får ta det goda med det onda om alla ska kunna ta del av festivalen. Det finns bra musik att kolla in varje dag och det finns mat som passar alla (jag har själv aldrig ätit langos, men har heller aldrig gått hungrig en festivalkväll). Det behöver inte vara så krångligt att gå på festivalen och ha kul, själv tänkte jag spana in danska bandet Efterklang nere vid Posthuset i kväll, träffa vänner och kanske ta en öl eller två. Sydsvenskan verkar bli mer och mer insyltad i festivalen (det finns två stycken Sydsvenskanscener vid Posthuset) och jag vet inte vad det betyder för deras journalistiska bedömning av densamma. I dagens tidning lovar man i alla fall att "guida till det mest spännande du kan se och höra de närmaste åtta dagarna". Hur man kan veta i förväg vad som ska bli det mest spännande är mig en gåta, men det är naturligtvis några skribenter på tidningen som tipsar om vad de tror kan vara se- och hörvärt. Men inte ens de är ju synska, eller?
Så var det fredag igen och till helgen dyker det alltid upp några fototeman jag gärna deltar i. Hos Sinneskatten/Carina finns ett sådant, och temat där denna fredag är "Njut av livet" ett tema som det lär finns gott om variationer på. Själv har jag denna sommar njutit av en lång semester som nu går mot sitt obevekliga slut. Och från en relativt stressfri tillvaro blir åter ett ganska (ofta i alla fall) stressladdat jobb en stor del av vardagen. Jag har till största delen varit semesterfirare i min egen stad, Malmö, och njutit av vad den här staden faktiskt har att erbjuda. Som till exempel att gå ut med goda vänner och slå sig ner vid ett bord och bli serverad mat och dryck som det är en njutning att i lugn och ro inta. Här ska jag hugga in på The Green Lion Inns läckra fish & chips medan BV börjat på sin burgare. Traditionellt "pub grub" och ack så gott! Fler sätt att njuta av livet finns här.
Den som en gång tagit sig upp i de politiska toppskikten verkar alltid ha sitt på det torra på något vis, men verkar heller inte skämmas för att ta chansen att plocka till sig ännu mer. Två exministrar är på tapeten för tillfället; den ena är Margareta Winberg som fått ut 22 000 kronor för mycket för det säkert oerhört betungande jobbet som styrelseordförande i Svenska spel. För Winberg, den gamla sossen som tydligen har ett eget företag som tog hand om inkomsten, är väl detta småpotatis som säkerligen gör vare sig till eller ifrån i den personliga budgeten. Men går det så går det ju (fast det tydligen inte gjorde det nu), och lite extra fickpengar kan man ju alltid försöka ordna fram. Den andre är Sven Otto Littorin, mannen som tidigare predikade Moderaternas arbetslinje, som nu kan kassera in 112 000 kronor i månaden ett år framåt utan att ens anmäla sig på Arbetsförmedlingen (och efter att ha sagt upp sig själv). Allt i enlighet med den svenska lag som säger att det är skillnad på folk och folk. Herren ger och herren tar, men det verkar som om det oftast är den som redan har som ska vara given mer.
En av sommarens hittills härligare behållningar är att det varit tid till extra mycket quizzande. Och även om ett par av ställena vi brukar gå till haft kortare sommaruppehåll så har det blivit fler tillfällen på stamlokuset The Pickwick Pub, i princip varje onsdag i stället för normalt varannan. Den här veckan, mot slutet av min välbehövliga semester, verkar det som om quizzandet kommer att nå sin höjdpunkt. Vi ställde upp på Syltan i tisdags. Konkurrensen var väl inte direkt mördande och vi vann klart med en mycket hög summa poäng i protokollet. I går, onsdag, cyklade jag i strilande regn till Pickwick där uteserveringen var stängd och folk skakade sina paraplyer i entrén innan de steg in i värmen (se bilden ovan). Här var quizkonkurrensen däremot mördande i ett svårt quiz sammansatt av kvällens quiz master, Neil (som fick en stor applåd när han vädjade till alla att lägga undan sina quizdödande mobiler och bara använda sig av sina egna kunskaper i tävlingen). En svår omgång var det, och topplagen var där, men vi lyckades i alla fall nå en delad förstaplats med ett följande tie break som Old Hell kammade hem åt oss. Nu står vi alltså ännu en gång inför chansen att ta en quiz-trippel: vinst Syltan tisdag, vinst Pickwick onsdag och så finns chansen till vinst på Fagans i afton. Det lär inte finns någon som lyckats med denna insats fullt ut ännu. I kväll kan det finnas ett par som gjort det. Jag noterar för övrigt att våra politiker blir allt mer spendersamma ju närmare valet vi kommer. Kanske skulle vi ha val en gång om året i stället? Tänk så himla bra vi skulle få det då.
Well, vad är väl en helg i Småland mot en resa till NY? Sent omsider skickar jag i alla fall mitt fönster på temat Lantligt. Mitt i skogen uppe i Småland, av en ren händelse. Läsk med varje mål! Fler lantliga fönster här.
Hemma igen efter en tur upp till Småland, de gamla hemtrakterna. Jag skulle lagt in min Fototriss: Tema Blank redan innan jag gick ut i kväll, men det blev trångt med tiden och nu gör jag det, mot bättre vetande (jag kollade upp temat på en av Oskarshamns biblioteks datorer innan jag återvände), sent på natten efter en tur i Malmönatten. Uppifrån och neråt: 1. Den blanka skylten till en av Oskarshamns sevärdheter (?). 2. Fotografen själv speglas i ett oskarshamnskt konstverk. 3. Konstverket: Clown, som en gång stod inne i Folkets hus (Forum), men som nu står ute i det fria. Ja, det var det det. Mer på temat Blank hittar ni här.
Jag var på quiz på mitt stamställe i Malmö, The Pickwick Pub, i onsdags och det gick sisådär. Vi hade ett bra resultat, men några hade bättre och vi hamnade precis utanför prispallen. Onsdagarna är, frånsett helgerna, Pickwicks stora publikdag och den gångna onsdagen var inget undantag, det var knökfullt. Torsdagar brukar det vara ett annat gäng som samlas där, och förr i alla fall spelades det mycket dart på torsdagarna. Hur det var med tillströmningen den nyss gångna torsdagen vet jag inte, men det lär finnas risk för ett kraftigt inkomstbortfall för Pickwick den här helgen. Ett stort gäng stammisar, quizzare och dartspelare och sådana som bara gillar att hänga där har dragit iväg till ett bröllop modell mer omfattande, i Dalarna. Själv ska jag dra till Småland för att hälsa på min gamla mamma och träffa någon bekant någon kväll. Så det finns risk för en viss ebb i kassan på Pickwick under några dagar nu. Ebb i kassan verkar det också ha varit när Moderaterna slängde ihop sina valaffischer. "Framåt till sam mans", står det på någon av dom. Uppenbarligen hade man inte råd med några bindestreck, eller kanske var det skolminister Björklund som konsulterades? Ebb i den ideologiska kassan är det väl också när ett högerparti börjar kalla sig "arbetarparti". Min morfar, som var varvsarbetare, var en hängiven socialdemokrat och jag undrar vad han hade sagt om att det parti som under alla år försökt hålla arbetarna på plats nu börjar kalla sig arbetarparti. Nej, kalla ett högerparti för ett högerparti. Det är i alla fall ärligt.
The Joshua Light Show och Liquid Len and The Lensmen i all ära men det är alltid naturen själv som kan bjuda på de mest fantastiska ljusshowerna. En stadigt återkommande sådan är meteorregnet Perseiderna som har sin höjdpunkt just nu, under några nätter i augusti. Tyvärr var det molnigt och regnigt (och åska som ju i sig kan bjuda fantastiska ljusshower) över södra Skåne i går, så meteorregnet syntes inte på himlen. Men för den som befinner sig där det är molnfritt blir det en ny chans framåt midnatt, och det är ett skådespel man inte ska missa. Det lovar jag efter att ha sett såväl Perseiderna som Leoniderna fara fram över himlen ett antal gånger. Här finns en blogg som ger all information ni behöver ha om detta himlafenomen.
PS. Jag behöver väl knappast tillägga att det är guldläge för den som tror att man får önska sig något om man ser ett stjärnfall. DS.
Vi var två själar och en tanke den här gången när det gäller Sinneskattens fredagstema. När jag föreslog temat Väder, sommarens stora samtalsämne skulle jag tro, hade Carina som håller i fredagstemat redan bestämt sig för just det ämnet. Nu, i natt, har det åskat och störtregnat över Malmö och det har varit kvalmigt som tusan. Tidigare i dag var jag ute vid brofästet och fick några bilder på paraplyförsedda turister som kollade bron i det tilltagande regnet. När det blev för ymnigt hoppade jag in i bilen och tog det nedersta fotot. Fler väderbilder hittar ni här.
Tisdagen tillbringade jag i sällskap med gudbarnet och hennes mamma och på gudbarnets förslag besökte vi Ystad Djurpark, ett mål som tidigare funnits på gudbarnets önskelista. Efter en resa genom ett sommarfagert Mellanskåne närmade vi oss detta, visade det sig, synnerligen populära utflyktsmål nästan nere vid Sydkusten. Och populariteten ligger väl i att det är ett ställe som är som gjort för barnfamiljer och som ligger inom räckhåll för en massa människor som befinner sig i södra delen av Skåne. Djurparker är ju ett känsligt kapitel, men här kändes det som om djur som zebror, antiloper, jakar, wallabykängurur och en lång radda andra djur (inga rovdjur eller djur som kändes helt malplacerade) hade gott om utrymme att sträcka ut på ett stycke skånsk savann (om än en rätt kuperad sådan). Gudbarnet fick gott om tillfällen att utöva det senaste intresset, fotografering, och så fick hon gulla lite med djurparkens livligaste invånare, lemurerna. På vägen hem stannade vi till vid Smygehuk så att gudbarnet för en stund fick vara Sveriges sydligast belägna människa. Vi hade, kort och gott, en fin dag tillsammans.
För ett antal år sedan, när skärmen på min tjock-tv började rasa och Jarl Alfredius blev mer och mer lik Hulken för varje gång han läste nyheterna, beslutade jag att slänga tv:n och att inte skaffa någon ny. Jag har ännu inte funnit någon större anledning att ångra mitt beslut och fördelarna med att inte ha tv är för mig större än de eventuella nackdelarna. Jag ska med en gång säga att jag inte på något vis är fördömande eller nedlåtande mot den som tycker det är kul med tv. Men själv tycker jag det är övervägande skräp som skickas ut i etern. Till exempel läste jag om den nu pågående serien Sommarkväll med Anne Lundberg där programledaren sitter på Ystad Saltsjöbad och (av det stora antalet gäster i varje program att döma) intervjuar mer eller mindre kända personer på löpande band. För det första har jag själv väl aldrig varit speciellt intresserad av den här programformen, om det inte varit någon längre intervju med någon person jag verkligen är genuint intresserad av. För det andra verkar det handla om rena inaveln om man ser på vilka som bjudits in till programmet, bland annat en lång radda programledare och journalister inom radio och tv. Jag läser hellre veckogamla dagstidningar eller ligger på sängen och studerar mönstret på väggen än jag bänkar mig framför burken för att lyssna på intervjuer med Annika Lantz och Peter Settman. Huga buga!
PS. Såg just att trumpetaren Håkan Hardenberger kallas "trumpetvirituos" i programpresentationen. Virituos. :-P DS.
Det är natt mot måndag den 9 augusti och regnet skvalar oavbrutet ner över Malmö. Jag satt uppe alldeles för länge föregående natt, eller rättare sagt sov jag för lite i dag och jag känner mig rätt slut. Eftersom det är återstart för Fototriss efter ett kort semesteruppehåll hade jag tänkt ta mig ut tidigare i dag för att ta nya, fina bilder på veckans tema som är Symmetri. Men när jag tagit mig ut började det regna mer och mer och det var inte alls kul att cykla runt och leta motiv. Och, som sagt, det skvalar än och nu tänker jag, trots tröttheten, att lägga in mina bilder: en gammal och två, lite halvdana, nytagna. Så, Fototrissvänner, uppifrån och ner ser ni: 1. En lykta på en av broarna över floden Liffey i Dublin, med en del symmetriska dekorationer. 2. En vy över Lundavägen som går ut från centralare delen av Malmö och genom stadsdelen Kirseberg där jag bor. Symmetrin ligger väl mest i gatlyktorna mitt i vägen och lite grann i järnvägsbron som går över vägen just här. 3. Två hyrbilar som står parkerade vid Statoil intill Lundavägen (där jag uträttade ett ärende innan jag for hem igen och sökte skydd för det tilltagande regnet). Symmetrin består väl i att bilarna är närmast likadana och att varje bilfront i sig är symmetrisk. Mer bilder på temat Symmetri hittar ni här.
Det blev lite sent med min Fototriss i dag fastän jag var ute redan kring 12-tiden och tog några fräscha bilder på veckans tema: Kollektivt.
