I kväll har jag sett några tiotal människor sätta livet till, de flesta skjutna med gevär eller pistoler. Jag har dock inte anmält någon av dödsskjutningarna till polisen eftersom allt utspelade sig i två filmer jag såg, eller snarare en hel film och bara en liten stund av en annan, på en god väns tv.
Den jag såg hel och hållen heter Last Run, gick på dansk tv och skulle enligt förhandsbeskrivningen vara amerikansk action. Det visade sig dock vara en engelsk-ungersk produktion och det som höll mig kvar i den var just att det inte var amerikansk dussinaction, utan en lite annorlunda skruv på det hela och så förstås att mycket av den utspelade sig i Budapest.
Men någon fempoängare var det inte och det var som sagt en himla massa dödande i den.
Den andra heter Knockaround Guys och bara under de cirka tio–femton minuter jag tittade på den fick väl ett tiotal pers bita i gräset. Och trots att John Malkovich var med, lyfte den knappt över golvhöjd. (Jag såg för övrigt, kommer jag pötsligt på, tio minuter av någon annan amerikansk soppa som tydligen skulle vara en actionkomedi. Där dog nog ett tiotal pers också under den lilla stunden. Komedi, jo-jo!).
Och aldrig är det någon som behöver terapi eller experthjälp eller debriefing efter att ha tagit livet av massor av folk, vare sig dom är poliser (dom som skjuter och skjuts) eller skurkar eller bara vanligt folk.
Filmens värld kan vara märklig och jag undrar i alla fall om inte det här myckna dödandet på film har gjort oss alla lite avtrubbade.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar