Schlagerhelvetet är över oss med full kraft

Så nu börjar det på riktigt: gullandet med den musikaliska spiksoppa som kallas Melodifestivalen. Tidningarna börjar bli alldeles till sig och det gäller att hoppa på tåget nu.
Och då talar jag inte om boulevardbladen som kommer att bli totalt outhärdliga den närmaste tiden.
Men till och med Sydsvenskan, som för inte så väldigt många år sedan höll folkliga kulturuttryck som just Melodifestivalen tämligen kort, och överlät till den då existerande konkurrenten Arbetet att skriva om populasens musik, har givit ut en specialbilaga inför de kommande musiktävlingarna.
Snyggt och välgjort, som oftast när den stora Bonniertidningen satsar på något, men det känns ändå som en kappvändning och ett fingret i luftenstickande som är helt måttlöst.
Nu ska kulturskribenter och politiska reportrar skriva om sina favoritlåtar och bekänna att de egentligen alltid gillat schlagers och speciellt då Melodifestivalen.
Den som nu vågar yppa något om ”kommersiellt skit” eller ”innehållslös musik” eller ”lycksökare” eller ”det går inte att tävla i musik” kommer att mosas som ytterst ohipp och i otakt med tiden.
Tack och lov är det inte obligatoriskt att se på eländet än. Och de kvällar Melodifestivaltävlingarna sänds kommer det att finnas många barer och krogar med gott om utrymme för oss som ännu står emot schlagertrycket.
Men man känner sig mer och mer som man är med i en gerillarörelse.

Jah Hollis