Sara Stridsberg har fått Nordiska rådets litteraturpris på 430 000 pix för sin roman Drömfakulteten. Jag kan inte yttra mig om hennes eller bokens litterära kvaliteter, jag vet för lite om henne och jag har inte läst boken (men jag har hört den diskuteras bland dem som skulle välja Sveriges radios romanpristagare).
Däremot läste jag i dag i Sydsvenskan en intervju med Sara Stridsberg. Där berättar hon bland annat varför hon skriver en roman som bygger på Valerie Solanas liv (en kvinna som försökt mörda flera personer) och inte på en ”perfekt person”.
En sådan ”perfekt” person skulle, enligt den prisade författarinnan, Moder Teresa vara och det skulle vara ”väldigt tråkigt”.
Tycker Sara Stridsberg verkligen att Moder Teresa var ”perfekt”? En fanatisk katolik som tyckte att kvinnor som gör abort är mördare, en kvinna som lär ha tyckt att det var viktigare att omvända och döpa fattiga än att rädda deras liv?
Hon får på många vis Valerie Solanas att framstå som en rätt blek figur.
Men massmedialt var det nog bättre att satsa på Valerie än på Calcutta-nunnan. Författare med en hyfsat tät bakgrund verkar gärna också vurma för mordiska och ”onda” personer, mer än för de ”perfekta”. Vem erbjuds vi läsa om nästa gång? Charles Mansons ”familj” eller Chrille Pettersson?
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar