Hoy! Det är den 8 mars, Internationella kvinnodagen har börjat. En sådan där dag man kan diskutera hur mycket som helst om; ifall den överhuvud taget behövs brukar vara en vanlig utgångspunkt.
Jag tänker bidra med några kvinnliga musiker som inte går av för hackor:
1. Lucinda Williams – Hon har inte gjort speciallt många skivor, men de hon har gjort är alla av hög klass. Tyvärr har jag ännu inte hört den nyaste, West, men desto mer på Car Wheels on a Gravel Road.
2. Mary J Blige – En modern soulkvinna med många historier att berätta. Inte ens hennes religiösa omvändelse har kunnat kväva detta faktum.
3. Emmylou Harris – Say no more! Och jag skojar inte.
4. Amy Winehouse – Jag ska erkänna att jag inte hört mycket av hennes musik än. Men med den inställning hon har bör hon kunna gå långt.
5. Jenny Lewis – Med sina Watson Twins var hon skyhögt det bästa att se och höra på förra årets Acceleratorfestival i Malmö.
Ett speciellt omnämnande (jag skulle kunna räkna upp mängder, tro mig, mängder) går till Grace Slick och Aretha Franklin, drottningar av sin tid båda två. Och så höll jag på att glömma: Sharon Jones. Hur kunde jag?!
Jah Hollis
2 kommentarer:
Hej :-) Med risk för att framstå som en som sänder kedjeprev, detta är som det, men känns lite mer intressant och eftertänksamt.
Du är nu utmanad: http://susfu.blogg.se/1173406047_utmanad.html
Ettan och fyran har jag lyssnat in mig på. Fyran har jag proppsat på tidigare. Ettan e väl sådär. Inte dåligt. Lite intetsägande kanske. Har dock inte lyssnat så seriöst på texterna.
Skicka en kommentar