Vi tog oss till bion i kväll och såg Guillermo del Toros märkliga, Oscarsbelönade, blandning av krigsdrama och fantasy, Pans Labyrint. Det var faktiskt en av de märkligaste och mest gripande filmer jag sett på mycket, mycket länge.
Historien, som väl egentligen är två stycken i en, är egentligen för bra för att kunna återberättas. I det här fallet är utttrycket ”det måste ses för att man ska förstå det” helt på sin plats.
Eller förstå och förstå: här lämnas det plats för en mängd tolkningar, men man får med sig många starka intryck på vägen. Grymheten är oerhört grym: man förstår varför man aldrig kan tillåta att man bygger en värld där fascister får regera (tidsmässigt utspelar sig filmen 1944 i Spanien där Francos militärer rensar ut de sista resterna av motståndsrörelsen).
Samtidigt finns det hopp och glädje mitt i eländet och en flödande fantasi.
Lilla Ivana Baquero spelar den 11-åriga Ofelia som står i centrum för händelserna i filmen och som får uppleva en värld som ingen annan tycks veta existerar. Och hon gör det på ett fullständigt lysande och övertygande sätt.
Ett tips: ta med ett paket pappersnäsdukar. Det finns en stor chans att de kommer till användning.
Jah Hollis
3 kommentarer:
Själv såg jag Crash, på DVD. Även den bör ses. Musik, foto, skådisar är mycket bra. Har du inte sett den, se den!
Tackar för filmtipset, kanske är det så jag ska använda mitt nya SF-kort ;-)
Ankan: Jag missade den när den gick på bio, men har hört folk säga samma saker som du. Får nog ta och kolla den snart.
Frukostflingan: Absolut. Den här filmen har det mesta, även mycket otäcka saker. Och som sagt, ta med en rejäl näsduk. Vore intressant att höra din åsikt sedan om du går och ser den.
Skicka en kommentar