Fredrick Federley är en figur jag inte kände till innan jag började blogga. Men han tycks leva ett eget liv via den här världen, vad han åstadkommit utanför den vet jag dock nada om.
Likt en ungdomspolitikens Linda Skugge tycks han dock lyckas att upprätthålla intresset kring sin person genom diverse, direkta eller indirekta utspel.
Nu handlar det om att han vid ett tillfälle rökt hasch och vid ett annat dragit i sig lite kokain. Och då får han fan för det av en massa folk som a-l-d-r-i-g skulle kunna tänka sig att göra något sådant.
Jag tycker det är märkligt att folk inte vill pröva på lite knark som hasch eller kokain med tanke på vilken mytbildning och vilket småromantiskt skimmer det finns kring dessa droger.
Vi läser ju hela tiden om folk som röker och drar i sig både det ena och det andra, och de tycks inte ångra det (utom när de åker dit för det).
Undrar man då inte vad det är som är så lockande att man kan tänka sig bryta mot lagen och, om man är tillräckligt känd, hamna i tidningar och tv för att få använda det (speciellt som det etablerade samhället mobiliserar allt det kan, för att tala om för alla att folk petar i sig droger för att det är vad då – farligt?!).
Får man inte en väldigt lust att bara, om inte annat än på ren djävelskap, i alla fall testa en gång?
Kanske vore det en rättighet att få prova en gång, om man vill förstås, så att man vet vad man pratar om i debatten.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar