Det är tydligen inte bara här hemma i gamla ”efterblivna” Svedala som vi har problem med fult språk. Enligt vad den utmärkte korrespondenten Lennart Pehrson skriver i både DN och Sydsvenskan vill man i den världshippaste och fantastiskt vidsynta staden New York i USA förbjuda folk att använda ordet nigger.
Det ska då förbjudas symboliskt, vad ett sådant förbud nu är värt.
Tydligen är det så att ordet används mest av unga svarta om unga svarta, så nu blir det väl ännu en anledning för afroamerikanerna att känna sig diskriminerade. Paradoxalt nog för att de inte får kalla varandra nigger.
Ordet är förvisso värdeladdat, och det går långt tillbaka i historien.
Muhammad Ali vägrade att åka och strida i Vietnam med förklaringen att ”ingen Vietcong någonsin kallat honom nigger” (och använde där själv en nedsättande term om den vietnamesiska frihetsrörelsen FNL).
I en dokumentär om Muhammad Ali berättar han själv, skrattande, hur han under en match mot Sonny Liston hörde en vit kille ropa ”Hey Sonny Liston, kill that nigger!”
Det finns en annan välkänd story (kanske påhittad?) om Jerry Lee Lewis och Chuck Berry.
Hur Jerry Lee, efter att som avslutning på en konsert ha satt eld på sitt piano, sade till Chucken, som skulle spela efter honom: ”Follow that, nigger!”
Vem som först använde det som ett positivt uttryck vet jag inte, men det var inte som många tror Niggaz With Attitude eller några andra hip hopare.
Big Youth spelade redan 1974 in sin hit ”Every Nigger is a Star”.
Så det så!
Jah Hollis
onsdag 28 februari 2007
Prins Charles in i anti-McDonalds-lobbyn
Englands prins Charles framstår allt mer som det landets motsvarighet till Björn Rosengren. Han säger saker utan att veta att andra hör det och verkar ibland tala utan att ha tänkt först.
Nu har prinsen varit i Förenade Arabemiraten och lyckats uttala sig nedsättande om McDonalds på ett sätt som snabbt spreds över världen. Han sade helt enkelt att, fritt tolkat, McDonalds var skit som borde förbjudas.
Därmed ansluter han sig till en global rörelse där flera kändisar tidigare rört om i grytan (ingen ordvits) och kommit på kant med den mäktiga snabbmatskedjan.
Men nu tycker jag den gode prinsen är inne på rätt spår. Jag har aldrig haft mycket till övers för McDonalds och deras mat eller den livsstil de förespråkar.
Titta bara på reklamen och jämför sedan med verkligheten.
Jag har alltid, de få gånger jag av någon anledning ätit på McDonalds eller handlat hem något därifrån, blivit besviken för att man fått så lite för pengarna.
Sedan jag fått en McDonalds i grannskapet har jag också (frånsett stanken av stekflott de släpper ut) fått lära mig att en stor del av deras kunder tycks vara riktiga svin som kastar McDonalds engångsemballage var det passar dem.
Men sådant talar McDonalds tyst om.
Jah Hollis
Dylan har, som alltid, svaret
Carl Bildt verkar inte vara killen som behöver hjälp i sina beslut. Ändå ska jag ge mannen lite hjälp på vägen.
Calle: kolla in en cd med Bob Dylan, Slow Train Coming. Där finns en låt som heter Gotta Serve Somebody. Lyssna på den och tänk efter lite, det kan vara nyttigt att lyssna till andra ibland. Fast du vet väl bäst, som du alltid gjort, redan från skoltiden.
Jag vet inte, på något vis känns det så sorgligt med människor som är fullärda när dom är tonåringar.
Jah Hollis
Calle: kolla in en cd med Bob Dylan, Slow Train Coming. Där finns en låt som heter Gotta Serve Somebody. Lyssna på den och tänk efter lite, det kan vara nyttigt att lyssna till andra ibland. Fast du vet väl bäst, som du alltid gjort, redan från skoltiden.
Jag vet inte, på något vis känns det så sorgligt med människor som är fullärda när dom är tonåringar.
Jah Hollis
Det snöar i Skåne - igen!
Här kommer man hem till gamla Malmö och gläds över att nästan all snö har smält bort. Man tager en bira och en liten whisky, och tänker på att det faktiskt är mindre än ett dygn till våren officiellt ska börja.
Man kastar in några blogginlägg som, av responsen att döma, inte faller i god jord. Men vadå?
Så kollar man ut och ser att det ligger en vit snösörja över hela nejden. Hoppas nu inte att det blir en lång och utdragen vinter som förra året. Hoppas i stället att allt som bara ställer till problem nu, sportlovet är över för bövelen, sopas bort av milda vindar.
Nu vill vi komma ut ur mörkret och kylan.
Jah Hollis
Man kastar in några blogginlägg som, av responsen att döma, inte faller i god jord. Men vadå?
Så kollar man ut och ser att det ligger en vit snösörja över hela nejden. Hoppas nu inte att det blir en lång och utdragen vinter som förra året. Hoppas i stället att allt som bara ställer till problem nu, sportlovet är över för bövelen, sopas bort av milda vindar.
Nu vill vi komma ut ur mörkret och kylan.
Jah Hollis
Dylan möter Edit & The Deadliners
Någonstans på vägen som leder till evigt kändisskap och nobelpriskandidatur och vägen som bara vandras för stunden finns en korsning. Tro mig! Edit & The Deadliners (se bilden här ovan) och mästaren Dylan har något gemensamt.
Vi spelade också Louie, Louie, och även om vi inte hade Tom Petty och ett gäng körsångerskor med gjorde vi det minst lika bra som Dylan. Det börjar bli dags att stämma gurorna igen.
Jah Hollis
Jag valde bort fru Bildts parmesan
Det är mycket Carl Bildt nu. För mycket, enligt min åsikt.
Valet av honom som utrikesminister tyder på en svaghet hos högern och dess underlydande i Alliansen. Det är för tusan 2007 nu, inte 1991.
Nåväl, eftersom vi nu ska få mer stålar i lönekuvertet, tänkte jag häromdagen satsa på lite parmesan till spaghettin. Urvalet var väl inte det bästa, men jag greppade en bit (det var ångestsöndag och ingen manuell betjäning i ostdisken).
På förpackningen fanns en bild(t) på en kvinna som visade sig vara Corazza, tidigare anhängare av Berlusconi och hans Forza Italia (kan vara det än), numera hustru till Calle Stropp.
Jag har inget emot Corazza personligen, men tanken på att jag genom parmesanköpet skulle bidra till familjen Bildts inkomster fick mig att lägga (den rätt dyra) osten tillbaka på sin plats i hyllan.
Varför kunde inte Reinfeldt ha låtit Calle berika sig i lugn och ro? Varför ska han göra det i offentlighetens ljus?
Jag såg någon blogg som skrev något om att ”stollevänstern” inte gillar Carl Bildt. Nej, ingen som tror på något till vänster om moderaterna kan väl ”gilla” Carl Bildt. Eller därmed hans fru och hennes ost.
Jah Hollis
Valet av honom som utrikesminister tyder på en svaghet hos högern och dess underlydande i Alliansen. Det är för tusan 2007 nu, inte 1991.
Nåväl, eftersom vi nu ska få mer stålar i lönekuvertet, tänkte jag häromdagen satsa på lite parmesan till spaghettin. Urvalet var väl inte det bästa, men jag greppade en bit (det var ångestsöndag och ingen manuell betjäning i ostdisken).
På förpackningen fanns en bild(t) på en kvinna som visade sig vara Corazza, tidigare anhängare av Berlusconi och hans Forza Italia (kan vara det än), numera hustru till Calle Stropp.
Jag har inget emot Corazza personligen, men tanken på att jag genom parmesanköpet skulle bidra till familjen Bildts inkomster fick mig att lägga (den rätt dyra) osten tillbaka på sin plats i hyllan.
Varför kunde inte Reinfeldt ha låtit Calle berika sig i lugn och ro? Varför ska han göra det i offentlighetens ljus?
Jag såg någon blogg som skrev något om att ”stollevänstern” inte gillar Carl Bildt. Nej, ingen som tror på något till vänster om moderaterna kan väl ”gilla” Carl Bildt. Eller därmed hans fru och hennes ost.
Jah Hollis
Den lede frestaren satt på min axel
Jag skulle ta ut pengar ur bankomaten i dag för att betala mars månads hyra för mitt övernattningsrum. Jag ställde cykeln och närmade mig pengaautomaten när jag noterade att det satt saker i ett par av springorna på den.
Där satt fyra hundralappar och ett uttagskvitto som någon tankspridd människa måste ha gått i från. I detta läge hoppade snabbt den lille lede frestaren fram och satte sig på ena axeln. ”Ta stålarna och stoppa i plånboken!”, sade han.
Lika snabbt satt mitt lilla änglavingade jag på den andra och sade till mig att vara ärlig och lämna pengarna till någon så att den rättmätige ägaren kunde få tillbaka dom.
Och eftersom jag skulle ta ut egna pengar, kunde jag inte gärna bara låta de övergivna hundralapparna sitta kvar.
Då skulle de åka ner på marken och spridas för vinden. Jag var tvungen att välja.
För att göra en lång historia kort: jag hade inte tid att åka till polisen och lämna stålarna. Jag lämnade dem i informationsdisken i den stora livsmedelsbutiken intill.
En kvinna i kön tyckte det var fantastiskt att jag var så ärlig, men jag kunde upplysa henne om att det faktiskt kunde vara så att en bevakningskamera i bankomaten kunde ha registrerat mig.
”Men det var givetvis inte därför jag lämnar in pengarna här”, skyndade jag mig att tillägga och hon såg lite konfunderad ut.
Nu återstår att se vad som ska hända med pengarna. Jag tänker givetvis kolla upp det.
Jah Hollis
Där satt fyra hundralappar och ett uttagskvitto som någon tankspridd människa måste ha gått i från. I detta läge hoppade snabbt den lille lede frestaren fram och satte sig på ena axeln. ”Ta stålarna och stoppa i plånboken!”, sade han.
Lika snabbt satt mitt lilla änglavingade jag på den andra och sade till mig att vara ärlig och lämna pengarna till någon så att den rättmätige ägaren kunde få tillbaka dom.
Och eftersom jag skulle ta ut egna pengar, kunde jag inte gärna bara låta de övergivna hundralapparna sitta kvar.
Då skulle de åka ner på marken och spridas för vinden. Jag var tvungen att välja.
För att göra en lång historia kort: jag hade inte tid att åka till polisen och lämna stålarna. Jag lämnade dem i informationsdisken i den stora livsmedelsbutiken intill.
En kvinna i kön tyckte det var fantastiskt att jag var så ärlig, men jag kunde upplysa henne om att det faktiskt kunde vara så att en bevakningskamera i bankomaten kunde ha registrerat mig.
”Men det var givetvis inte därför jag lämnar in pengarna här”, skyndade jag mig att tillägga och hon såg lite konfunderad ut.
Nu återstår att se vad som ska hända med pengarna. Jag tänker givetvis kolla upp det.
Jah Hollis
Underbart att äntligen vara ledig!
Vi jobbade undan bra i kväll, den sista kvällen innan min långledighet. Så i rimlig tid kunde vi fyra som kämpat denna näst sista dag i februari 2007 sätta oss i F:s bil och dra mot Malmö.
Och nu sitter jag här, hemma i mitt lilla hem, och njuter av en nyöppnad St Feuillien Blonde. Det är en belgisk klosteröl (dock inte trappist) jag aldrig tidigare smakat, men den känns som en dryck för gudar.
Jag har räknat ut att jag, de senaste nio dagarna (inklusive lördagen då jag var ledig) har jobbat mer än 80 timmar. Och det känns, framförallt i skallen.
Och ibland undrar jag, som jag väl skrivit förr, om det verkligen är värt det. Förvisso tjänar jag en god slant, men pengar är väl inte allt.
Det är å andra sidan lätt att slänga ur sig sådant; men man ska ju ha något att leva på också.
Jah Hollis
Och nu sitter jag här, hemma i mitt lilla hem, och njuter av en nyöppnad St Feuillien Blonde. Det är en belgisk klosteröl (dock inte trappist) jag aldrig tidigare smakat, men den känns som en dryck för gudar.
Jag har räknat ut att jag, de senaste nio dagarna (inklusive lördagen då jag var ledig) har jobbat mer än 80 timmar. Och det känns, framförallt i skallen.
Och ibland undrar jag, som jag väl skrivit förr, om det verkligen är värt det. Förvisso tjänar jag en god slant, men pengar är väl inte allt.
Det är å andra sidan lätt att slänga ur sig sådant; men man ska ju ha något att leva på också.
Jah Hollis
tisdag 27 februari 2007
Nu är Emma Pollock på gång
Fick e-post från min favorit, Emma Pollock som var med i Delgados, i dag. Nu börjar det hända saker med helles solokarriär.
Redan i början av mars kommer hon att göra spelningar med ett eget band. Sedan dundrar hon iväg till Staterna för solospelningar i New York och några festivalspelningar med band nere i Texas. Wow! Jag önskar att jag hade kunna vara där.
Femte mars finns Emma med på skivan Ballads of The Book som Chemikal Underground ger ut och där bland andra Ian Rankin och James Yorkston, för att nämna ett par välbekanta namn, medverkar.
Sedan Har Emma Pollock en singel och en fullängdare på gång på 4AD. Jag kan knappt vänta.
En resa till Skottland verkar mer och mer lockande. Det är många år sedan jag var där senast.
Jah Hollis
Redan i början av mars kommer hon att göra spelningar med ett eget band. Sedan dundrar hon iväg till Staterna för solospelningar i New York och några festivalspelningar med band nere i Texas. Wow! Jag önskar att jag hade kunna vara där.
Femte mars finns Emma med på skivan Ballads of The Book som Chemikal Underground ger ut och där bland andra Ian Rankin och James Yorkston, för att nämna ett par välbekanta namn, medverkar.
Sedan Har Emma Pollock en singel och en fullängdare på gång på 4AD. Jag kan knappt vänta.
En resa till Skottland verkar mer och mer lockande. Det är många år sedan jag var där senast.
Jah Hollis
Inte helt fel med lite överbemanning
Minimibemanning, underbemanning, kalla det vad ni vill. Men helt klart är att på dagens arbetsplatser dräller det inte direkt av folk. Senast i dag hörde vi att Astrazeneca, som gör miljardvinster, ska skära ner på personalen. Fast det kallas då effektivisering inför framtiden när 850 personer ska väck.
Nåväl, i dag har jag varit med om det omvända. Vi råkade bli en för mycket på jobbet då både min käre kollega F och hans ersättare dök upp och båda fick klartecken att stanna kvar och jobba.
Det innebar faktiskt att vi kunde jobba i ett riktig mänskligt tempo och dessutom göra ett bra jobb.
Inget hafs och slafs. Sådant är man inte van vid längre.
Undrar om sådana värden har försvunnit ur arbetslivet för gott.
Jah Hollis
Nåväl, i dag har jag varit med om det omvända. Vi råkade bli en för mycket på jobbet då både min käre kollega F och hans ersättare dök upp och båda fick klartecken att stanna kvar och jobba.
Det innebar faktiskt att vi kunde jobba i ett riktig mänskligt tempo och dessutom göra ett bra jobb.
Inget hafs och slafs. Sådant är man inte van vid längre.
Undrar om sådana värden har försvunnit ur arbetslivet för gott.
Jah Hollis
måndag 26 februari 2007
Bildt och Persson har gjort film tillsammans
Tänk att våra gamla statsministrar, Calle Bild och Goran ”Den levande kanonkulan” Persson, har gjort film tillsammans.
Och spelat in skivor och gett ut böcker om sina gemensamma öden och äventyr.
Kul att se att här finns en manlig gemenskap, en vänskap bortom politik och partigränser.
Jah Hollis
Och spelat in skivor och gett ut böcker om sina gemensamma öden och äventyr.
Kul att se att här finns en manlig gemenskap, en vänskap bortom politik och partigränser.
Jah Hollis
söndag 25 februari 2007
Ystad på väg att bli pensionärsghetto?
Ska Kurt Wallanders lilla hemstad, Ystad, förvandlas till Sveriges Florida? OK frågan är lite skruvad kanske, men antalet pensionärer ökar nu med en rasande fart i den lilla sydskånska idyllen.
Frågan är då vart de unga försvinner, för antalet invånare i stan ökar väl inte så våldsamt, även om det just nu är populärt att flytta dit. Den lilla stan har utan tvekan mycket som talar för sig: den är i sig en levande kultur och där finns kulturupplevelser när det gäller musik, teater, film, konst och litteratur.
Men får man förmoda, det räcker inte för att hålla unga människor kvar.
Frågan är då hur Ystad ska ha råd med en åldrande befolkning, en befolkning som har höga krav på service. Turister kan man ju alltid locka med Wallander och fina badplatser.
Men kanske skulle man på allvar ta steget ut och verkligen bli Sveriges Florida.
Mottot blir väl då: Se Ystad och sedan dö?
Jah Hollis
Frågan är då vart de unga försvinner, för antalet invånare i stan ökar väl inte så våldsamt, även om det just nu är populärt att flytta dit. Den lilla stan har utan tvekan mycket som talar för sig: den är i sig en levande kultur och där finns kulturupplevelser när det gäller musik, teater, film, konst och litteratur.
Men får man förmoda, det räcker inte för att hålla unga människor kvar.
Frågan är då hur Ystad ska ha råd med en åldrande befolkning, en befolkning som har höga krav på service. Turister kan man ju alltid locka med Wallander och fina badplatser.
Men kanske skulle man på allvar ta steget ut och verkligen bli Sveriges Florida.
Mottot blir väl då: Se Ystad och sedan dö?
Jah Hollis
En whisky att ta till sitt hjärta
BT har kommit hem igen och bjöd in undertecknad och AT att, i vanlig trevlig ordning, smaka av whiskysorterna han fått med sig i bagaget.
Vi gick ut lite lätt med en Scapa, som var väldigt lättdrucken, nästan lite inställsam åt likörhållet. Visst, den var god, men som AT konstaterade: den får man inte ha i fred om man har hemma i barskåpet.
Frågan är om man får det med den andra sorten vi gav oss på: Glenfiddich Caoran Reserve 12 Years. En lätt rökig sak som ska ha återskapats så som den gjordes på Churchills tid.
Jag var förvisso inte med på den tiden, men vad det gäller whisky tycks det inte ha varit några problem. Verkligen en whisky att ta till sitt hjärta. Och som man kanske får ha i fred. Nja! Jag är skeptisk.
Jah Hollis
Vi gick ut lite lätt med en Scapa, som var väldigt lättdrucken, nästan lite inställsam åt likörhållet. Visst, den var god, men som AT konstaterade: den får man inte ha i fred om man har hemma i barskåpet.
Frågan är om man får det med den andra sorten vi gav oss på: Glenfiddich Caoran Reserve 12 Years. En lätt rökig sak som ska ha återskapats så som den gjordes på Churchills tid.
Jag var förvisso inte med på den tiden, men vad det gäller whisky tycks det inte ha varit några problem. Verkligen en whisky att ta till sitt hjärta. Och som man kanske får ha i fred. Nja! Jag är skeptisk.
Jah Hollis
Musik som borde vara helt ute nu
Fusion!!! Hur många kräks vid blotta tanken?
Jag fick i alla fall hem i posten i går Maha-
vishnu Orchestras Birds of Fire.
John McLaughlin, brittisk gitarrist av guds nåde. Han har spelat med Miles och här spelar han med Jerry Goodman, Jan Hammer, Rick Laird och Billy Cobham.
Väldigt otidsenligt just nu om jag fattat saken rätt (inte i egna händer).
Men fy för sören så bra det är.
Jah Hollis
Tinariwen spöar allt annat just nu
Lyft blicken en aning, från Melodifestivalen och annat, ner till Mali.
Se och hör Tinariwen, den bästa musiken man kan höra nu, står det bandet för. Aman Iman heter den nya plattan, producerad av Robert Plants medmusiker Justin Adams.
Det är förvisso den gamla vanliga historien: musik från kolonierna går aldrig hem förrän den vite mannen interfererar. Men i detta fall, och i många andra, har det öppnat dörrar.
Den som inte lyssnar till detta får skylla sig själv.
Jah Hollis
Se och hör Tinariwen, den bästa musiken man kan höra nu, står det bandet för. Aman Iman heter den nya plattan, producerad av Robert Plants medmusiker Justin Adams.
Det är förvisso den gamla vanliga historien: musik från kolonierna går aldrig hem förrän den vite mannen interfererar. Men i detta fall, och i många andra, har det öppnat dörrar.
Den som inte lyssnar till detta får skylla sig själv.
Jah Hollis
lördag 24 februari 2007
Ett alternativ till kvällens melodifestival
Jag ska inte gnälla och gnöla om Melodifestivalen. Jag gillar den bara inte, men jag accepterar att andra tycker det är kul att kolla på den, av någon anledning.
Men i stället ska jag presentera ett positivt alternativ: Jah Hollis alternativa melodifestival.
Och utan mer snack, här är de tävlande:
1. Edison Lighthouse - Love Grows (Where My Rosemary Goes)
2. The Move – Flowers in the Rain
3. Emmylou Harris & The Nash Ramblers – Guitar Town
4. Alison Krauss, Pam Tillis & Lorrie Morgan – Tennesse Blues
5. Bobby Conn – Never Get Ahead
6. Willie Nelson & Sinead O’Connor – Don’t Give Up
7. Genesis – Dancing With the Moonlit Knight
8. Los Bravos – Black is Black
Inga förhandsfavoriter, inget tramsande i artisternas privatliv.
Rösta via kommentarsfunktionen.
Resultatet redovisas på denna blogg.
Jah Hollis
Men i stället ska jag presentera ett positivt alternativ: Jah Hollis alternativa melodifestival.
Och utan mer snack, här är de tävlande:
1. Edison Lighthouse - Love Grows (Where My Rosemary Goes)
2. The Move – Flowers in the Rain
3. Emmylou Harris & The Nash Ramblers – Guitar Town
4. Alison Krauss, Pam Tillis & Lorrie Morgan – Tennesse Blues
5. Bobby Conn – Never Get Ahead
6. Willie Nelson & Sinead O’Connor – Don’t Give Up
7. Genesis – Dancing With the Moonlit Knight
8. Los Bravos – Black is Black
Inga förhandsfavoriter, inget tramsande i artisternas privatliv.
Rösta via kommentarsfunktionen.
Resultatet redovisas på denna blogg.
Jah Hollis
Äntligen en andningspaus i tillvaron
Jag vaknade svinaktigt tidigt i dag. Jag antar att det är hem-
längtan som gör att man ofrivilligt inte kan sova ut ordentligt.
Även där nere i det undermedvetna finns det något som ropar att det är dags att ge sig hem.
Var uppe på jobbet och hämtade grejor och morsade på de tappra som håller ställningarna i dag. Det hade varit ännu en tuff natt i den sydöstskånska mediebranschen och många fick vänta förgäves på sin morgontidning.
Själv kom jag med ett tåg som faktiskt gick i tid genom ett vintrigt skånskt landskap. Och jag var direkt och handlade förnödenheter innan jag kunde ta bussen hem och sätta nyckeln i låset i dörren med mitt namn på brevlådan.
Innanför dörren låg till min glädje ett litet paket av stort värde, musikaliskt värde alltså. Några skivor jag hade beställt för att bygga på högarna här hemma.
Bland dem en dubbel-samling med min gamle favorit Augustus Pablo. Dagen är räddad!
Nu kan det snöa och svinblåsa hur mycket det vill.
Jah Hollis
Vem kan man egentligen lita på?
Inte nog med att jag är slut och på genomuselt humör. När jag försöker få ut mitt senaste blogginlägg visar det sig att vare sig nyligen.se eller intressant.se, där jag brukar pinga mina inlägg, går att komma in på.
Varför ska man alltid vara i händerna på teknik som är så förbannat opålitlig att det handlar om rena lotteriet? Det verkar som om det mesta är sekunda vara nuförtiden.
Eller finns det något av all det man gjort sig beroende av som faktiskt är pålitligt?
Nej, jag kan inte komma på något!
Jah Hollis
Varför ska man alltid vara i händerna på teknik som är så förbannat opålitlig att det handlar om rena lotteriet? Det verkar som om det mesta är sekunda vara nuförtiden.
Eller finns det något av all det man gjort sig beroende av som faktiskt är pålitligt?
Nej, jag kan inte komma på något!
Jah Hollis
Bara jobb och ingen lek får…
…Jah Hollis att bli en trist kille. I dag har det varit en sisyfosdag, en dag då jag jobbat och jobbat och hela tiden känt som jag inte kommit någonstans. Och jag har inte ens haft ro att äta något vettigt, utan levt (vi talar här om elva–tolv timmar) på kaffe från automaten.
Förvisso blev jag klar till slut, men så känner jag mig själv helt slut. Jag missade sista tåget hem till civilisationen (nåja) vilket innebär att jag kommer att få trampa hem till fots till min övernattningslägenhet.
Detta genom snödrivor och i isande blåst och rykande snö. Bara för att sova några timmar i en alldeles för liten och hård slaf och sedan ta mig till stationen för att sitta nära en timme på ett slitet och, förmodligen, fullpackat tåg för att äntligen komma hem till det överbelastade lager jag kallar mitt hem.
Många gånger har jag frågat mig: är det värt det?
Men det enda jag känner just nu är: Bara jobb och ingen lek får Jah Hollis att bli en trist kille. Seen?
Jah Hollis
Förvisso blev jag klar till slut, men så känner jag mig själv helt slut. Jag missade sista tåget hem till civilisationen (nåja) vilket innebär att jag kommer att få trampa hem till fots till min övernattningslägenhet.
Detta genom snödrivor och i isande blåst och rykande snö. Bara för att sova några timmar i en alldeles för liten och hård slaf och sedan ta mig till stationen för att sitta nära en timme på ett slitet och, förmodligen, fullpackat tåg för att äntligen komma hem till det överbelastade lager jag kallar mitt hem.
Många gånger har jag frågat mig: är det värt det?
Men det enda jag känner just nu är: Bara jobb och ingen lek får Jah Hollis att bli en trist kille. Seen?
Jah Hollis
fredag 23 februari 2007
Mångfald = enfald i bloggvärlden
Jag trodde att bloggar var något för folk med lite vidare syn på världen än den vi oftast konfronteras med i medievärlden. Men om man kollar på startsidan till Bloggportalen i dag den 23 februari 2007, blir bild(t)en en annan.
De fem mest diskuterade blogginläggen just nu är från en och samma person, utrikesminister Carl Bildt.
Den mest länkade bloggen är utrikesminister Carl Bildts privata Alla dessa dagar (som för övrigt heter likadant som en bok som Kjell-Olof Feldt skrev och som fick sitt namn efter en dikt av Stig Johansson).
Visst, det som händer kring anakronimsen Bildt är intressant. Men vad nytt hittar man i en blogg som vi inte redan läst i alla tidningar?
Kom igen, hitta lite mer spännande ämnen eller infallsvinklar annars finns det väl inget existensberättigande för bloggar överhuvudtaget. För det är väl inte enbart för att få se sig själv publicerad man skriver, eller?
Jah Hollis
De fem mest diskuterade blogginläggen just nu är från en och samma person, utrikesminister Carl Bildt.
Den mest länkade bloggen är utrikesminister Carl Bildts privata Alla dessa dagar (som för övrigt heter likadant som en bok som Kjell-Olof Feldt skrev och som fick sitt namn efter en dikt av Stig Johansson).
Visst, det som händer kring anakronimsen Bildt är intressant. Men vad nytt hittar man i en blogg som vi inte redan läst i alla tidningar?
Kom igen, hitta lite mer spännande ämnen eller infallsvinklar annars finns det väl inget existensberättigande för bloggar överhuvudtaget. För det är väl inte enbart för att få se sig själv publicerad man skriver, eller?
Jah Hollis
På Kuba ”kastar” man alltid folk i fängelse
Läste just några kommentarar till ett blogginlägg om Mikael Wiehe och hans syn på Kuba och demokrati. Egentligen är jag inte speciellt intresserad av Wiehe (men visst, han har gjort en del godkänd musik, det kan man inte ta ifrån honom) eller hans tankar om Kuba.
Dock är det intressant att följa de bägge sidornas argumentation i de här sakerna. För visst handlar det om två sidor, som båda givetvis anser sig ha rätt.
Men det finns mycket färger och försåtligheter i sådana här diskussioner. En som jag funderat över är varför man enligt en fraktion alltid ”kastar folk i fängelse” på till exempel Kuba. Enligt samma fraktion ”internerar” USA människor på Guantanamo.
Varför är det inte tvärt om? Att kubaner ”internerar” medan amerikaner ”kastar folk i fängelse”. Sug på den!
Jah Hollis
Dock är det intressant att följa de bägge sidornas argumentation i de här sakerna. För visst handlar det om två sidor, som båda givetvis anser sig ha rätt.
Men det finns mycket färger och försåtligheter i sådana här diskussioner. En som jag funderat över är varför man enligt en fraktion alltid ”kastar folk i fängelse” på till exempel Kuba. Enligt samma fraktion ”internerar” USA människor på Guantanamo.
Varför är det inte tvärt om? Att kubaner ”internerar” medan amerikaner ”kastar folk i fängelse”. Sug på den!
Jah Hollis
torsdag 22 februari 2007
Vill ingen läsa om Buzz Aldrin?
Det ligger en lagom tjock, inbunden roman på ett bord här. Det är ett recensionsex, men ingen tycks vara intresserad av att läsa den.
Den har bara legat här väldigt länge nu.
”Buzz Aldrin - Vart tog du vägen i myllret?”, heter den och är skriven av norrmannen Johan Harstad.
Ska man tro baksidestexten, ska det vara ”en storslagen roman”. Men å andra sidan, vem skriver inte väl om sina egna böcker för att väcka läsarnas intresse?
Jag har läst en roman tidigare där den svenskättade amerikanske astronauten och månfararen Buzz Aldrin medverkar (lätt förklädd). Det är Göran Tunströms ”Berömda män som varit i Sunne”.
Den vill jag minnas var bra. Inte för att den har någon direkt koppling till boken som ligger här, men kanske skulle man ge även denna Buzz Aldrin-bok en chans.
Jah Hollis
Den har bara legat här väldigt länge nu.
”Buzz Aldrin - Vart tog du vägen i myllret?”, heter den och är skriven av norrmannen Johan Harstad.
Ska man tro baksidestexten, ska det vara ”en storslagen roman”. Men å andra sidan, vem skriver inte väl om sina egna böcker för att väcka läsarnas intresse?
Jag har läst en roman tidigare där den svenskättade amerikanske astronauten och månfararen Buzz Aldrin medverkar (lätt förklädd). Det är Göran Tunströms ”Berömda män som varit i Sunne”.
Den vill jag minnas var bra. Inte för att den har någon direkt koppling till boken som ligger här, men kanske skulle man ge även denna Buzz Aldrin-bok en chans.
Jah Hollis
Att något så lätt som snö slår så hårt
Jag hade en helvetesvandring hem från jobbet till min övernattningslägenhet i natt. Snön hade fallit hela dagen, snö som såg så lätt och fin ut, inget direkt ymnigt snöande med stora flingor.
Men i kombination med en djävulsk, ihållande blåst hade den packats ihop i drivor och den fykte fram och tillbaka. Jag hade behövt ett par snöskor, sådana där som de alltid har i Kalle Anka när de är i någon snöig trakt.
Till slut kom jag i alla fall till lägenheten, helt slut, som om jag vore den ende överlevande från någon nordpolsexpedition.
Dagen efter såg jag sällsamma syner utanför fönstret: först åkte en skidåkare förbi på väg in mot stan. Strax därefter åkte en bandvagn med släp åt andra hållet, ut från stan.
Vintern har verkligen kopplat greppet på södra Sverige nu.
Jah Hollis
Men i kombination med en djävulsk, ihållande blåst hade den packats ihop i drivor och den fykte fram och tillbaka. Jag hade behövt ett par snöskor, sådana där som de alltid har i Kalle Anka när de är i någon snöig trakt.
Till slut kom jag i alla fall till lägenheten, helt slut, som om jag vore den ende överlevande från någon nordpolsexpedition.
Dagen efter såg jag sällsamma syner utanför fönstret: först åkte en skidåkare förbi på väg in mot stan. Strax därefter åkte en bandvagn med släp åt andra hållet, ut från stan.
Vintern har verkligen kopplat greppet på södra Sverige nu.
Jah Hollis
Skåne sitter åter i snöns järngrepp
Den som trodde att den hittills milda, om än stormiga, vintern skulle fortsätta i Skåne gick på en blåsning på onsdagen. Bokstavligt talat.
För när ovädret drog in över landskapet började det som ett fjärderlätt snöande. Nu verkar hela södra Sverige lamslaget av snö och blåst och kyla som med någon minusgrad är helt förödande för området.
Bussar och lokaltåg har ställts in, folk sitter fast i bussar på vägen mellan Trelleborg och Malmö sedan timmar tillbaka. Bandvagnar har satts in för att rädda folk ur döda, iskalla bilar.
Folk som pendlar har tvingats stanna kvar på orterna där dom jobbar för att de inte kommer hem. Så är de hårda villkoren här i Skåne.
Och det ska tydligen fortsätta under torsdagen. En lite ironisk vinkel på det hela är väl att det faktiskt är sportlov här nu. Så det finns chans att prova skidor och pulkor innan hela smeten smälter igen.
Jah Hollis
För när ovädret drog in över landskapet började det som ett fjärderlätt snöande. Nu verkar hela södra Sverige lamslaget av snö och blåst och kyla som med någon minusgrad är helt förödande för området.
Bussar och lokaltåg har ställts in, folk sitter fast i bussar på vägen mellan Trelleborg och Malmö sedan timmar tillbaka. Bandvagnar har satts in för att rädda folk ur döda, iskalla bilar.
Folk som pendlar har tvingats stanna kvar på orterna där dom jobbar för att de inte kommer hem. Så är de hårda villkoren här i Skåne.
Och det ska tydligen fortsätta under torsdagen. En lite ironisk vinkel på det hela är väl att det faktiskt är sportlov här nu. Så det finns chans att prova skidor och pulkor innan hela smeten smälter igen.
Jah Hollis
onsdag 21 februari 2007
Expressen - en riktig freakshow
Strax dags att gå hem från jobbet och jag har precis bläddrat igenom dagens Expressen som ligger här. Den tidningen har blivit mer och mer freakshow.
Den stora nyheten i dag var att ”Adelsman slog sin hund blodig med machete när den kissade inne”. (Hunden kissade alltså, inte macheten).
”Carola hjälpte mig ur krisen”, låter som en riktig rysare.
Återfinns märkligt nog under Nöje.
”Svensk turist slängde sonen framför tåget”. ”Präst dömd för djävulsutdrivning”. ”Ingen vill ha mig längre”, ett helt uppslag om Britney Spears och henns nya frisyr.
I sportbilagan är det som vanligt ”chock”, ”panik” och något ”hemligt” som märkligt nog står att läsa för vem som helst.
Höjdaren är dock: ”Mat-Tinas och Ernsts onani-dans i schlagern”. Sic!
Bakom denna skruvade rubrik döljer sig ett skräckscenario utan dess like. Dessa två ska, aaarrrghhhh!, tillsammans med Martin Timell och Bosse bildoktorn, dubbelt aaaarghhhhh!!, dansa när After Dark medverkar i Melodifestivalen på lördag.
Det låter ju närmast åtalbart.
Jah Hollis
Den stora nyheten i dag var att ”Adelsman slog sin hund blodig med machete när den kissade inne”. (Hunden kissade alltså, inte macheten).
”Carola hjälpte mig ur krisen”, låter som en riktig rysare.
Återfinns märkligt nog under Nöje.
”Svensk turist slängde sonen framför tåget”. ”Präst dömd för djävulsutdrivning”. ”Ingen vill ha mig längre”, ett helt uppslag om Britney Spears och henns nya frisyr.
I sportbilagan är det som vanligt ”chock”, ”panik” och något ”hemligt” som märkligt nog står att läsa för vem som helst.
Höjdaren är dock: ”Mat-Tinas och Ernsts onani-dans i schlagern”. Sic!
Bakom denna skruvade rubrik döljer sig ett skräckscenario utan dess like. Dessa två ska, aaarrrghhhh!, tillsammans med Martin Timell och Bosse bildoktorn, dubbelt aaaarghhhhh!!, dansa när After Dark medverkar i Melodifestivalen på lördag.
Det låter ju närmast åtalbart.
Jah Hollis
tisdag 20 februari 2007
Det kan hända den bäste, uppenbarligen
I dag var jag tvungen att åka hem på förmiddagen för att hämta ett paket som legat väldigt länge på Postens lokala utlämningsställe. Jag visste inte mer än att paketet var från Egmont vars lyxiga utgivning av Carl Barks samlade verk jag köpt och får allt eftersom de kommer ut.
Jodå, jag är uppväxt med Kalle Anka, och Carl Barks var den främste Kalle Anka-tecknaren av dem alla. Han var enligt min åsikt en av de stora kostnärerna i vår tid, men jag får återkomma till detta vid ett annat tillfälle.
Nåväl, jag var lite misstänksam eftersom det inte var så länge sedan det kom en laddning böcker i serien. Och det kostar att inhandla dem, så man vill inte ha för snabb takt i utgivningen.
Men till min förvåning var det ett ganska tunt paket jag fick. Och det innehöll en av böckerna jag redan har. Förklaringen är, att i en av böckerna har ”trots våra kvalitetskontroller” (Egmonts ord) en sida kommit med två gånger medan en saknas helt.
Så eftersom Egmont vill att jag ska ha en ”helt korrekt samling” fick jag nu denna rättade bok, och den felaktiga får jag behålla (som kuriosa?).
Där ser man. Även den bäste kan göra fel, och kan erkänna det.
Heder åt Egmont Kärnan!
Det är trösterikt på något vis, för jag hade själv inte upptäckt missen, än.
Jah Hollis
Jodå, jag är uppväxt med Kalle Anka, och Carl Barks var den främste Kalle Anka-tecknaren av dem alla. Han var enligt min åsikt en av de stora kostnärerna i vår tid, men jag får återkomma till detta vid ett annat tillfälle.
Nåväl, jag var lite misstänksam eftersom det inte var så länge sedan det kom en laddning böcker i serien. Och det kostar att inhandla dem, så man vill inte ha för snabb takt i utgivningen.
Men till min förvåning var det ett ganska tunt paket jag fick. Och det innehöll en av böckerna jag redan har. Förklaringen är, att i en av böckerna har ”trots våra kvalitetskontroller” (Egmonts ord) en sida kommit med två gånger medan en saknas helt.
Så eftersom Egmont vill att jag ska ha en ”helt korrekt samling” fick jag nu denna rättade bok, och den felaktiga får jag behålla (som kuriosa?).
Där ser man. Även den bäste kan göra fel, och kan erkänna det.
Heder åt Egmont Kärnan!
Det är trösterikt på något vis, för jag hade själv inte upptäckt missen, än.
Jah Hollis
Musiken i livsmedelsbutiken: 6
Den här hörde jag i går kväll när jag steg in i en butik och hade fått för mig att handla mat och laga till hemma i stället för att rutinmässigt slött köpa snabbkäk. (Det blev för övrigt helt OK käk).
Robert Palmer sjöng Addicted to Love, en låt jag gillar väldigt mycket, men som det visst råder delade meningar om (varför skulle det inte göra det?).
Det finns en omskriven och omtalad video till låten. Jag älskar den, men i tidningen The Word, som jag också gillar, utsågs den för en tid sedan till en av de 20 värsta musikvideorna som finns.
Ett gäng klonade, totalblasé, fotomodellstjejer ”kompar” Robert Palmer som är klädd i vit skjorta och slips. (Det senare inspirerade till Edit & The Deadliners scenklädsel vid ett av deras sällsynta, men uppskattade, framträdanden).
Det syns hur tydligt som helst att klonerna inte vet hur man spelar instrumenten de håller, men de ser ut som om de inte bryr sig ett dugg om vad vi tycker om det.
Fräckt tycker jag, och tydligen fler, som haft den här videon som förebild, eller parodierat den.
Robert Palmer gick dessvärre bort alldeles för tidigt, men bortglömd är han definitivt inte.
Jah Hollis
Robert Palmer sjöng Addicted to Love, en låt jag gillar väldigt mycket, men som det visst råder delade meningar om (varför skulle det inte göra det?).
Det finns en omskriven och omtalad video till låten. Jag älskar den, men i tidningen The Word, som jag också gillar, utsågs den för en tid sedan till en av de 20 värsta musikvideorna som finns.
Ett gäng klonade, totalblasé, fotomodellstjejer ”kompar” Robert Palmer som är klädd i vit skjorta och slips. (Det senare inspirerade till Edit & The Deadliners scenklädsel vid ett av deras sällsynta, men uppskattade, framträdanden).
Det syns hur tydligt som helst att klonerna inte vet hur man spelar instrumenten de håller, men de ser ut som om de inte bryr sig ett dugg om vad vi tycker om det.
Fräckt tycker jag, och tydligen fler, som haft den här videon som förebild, eller parodierat den.
Robert Palmer gick dessvärre bort alldeles för tidigt, men bortglömd är han definitivt inte.
Jah Hollis
måndag 19 februari 2007
Fortfarande ingen e-post från Telia
Klockan är strax 12.30 och ännu har Telias webbmail inte kommit i gång. Så jag får väl dra iväg till jobbet utan att kolla min mejl.
Jag är övertygad om att det är rätt många som svär över Telia nu. Tänk att det ska vara så svårt att få en tjänst att fungera utan problem.
Jag är också övertygad om att många sitter med lösningar på problemet. Telia bredband och webbmail: Kan man få förslag på några goda alternativ?
Jah Hollis
Jag är övertygad om att det är rätt många som svär över Telia nu. Tänk att det ska vara så svårt att få en tjänst att fungera utan problem.
Jag är också övertygad om att många sitter med lösningar på problemet. Telia bredband och webbmail: Kan man få förslag på några goda alternativ?
Jah Hollis
Rätt att vara skeptisk när Telia lovar något
Visst hade jag rätt som var skeptisk när jag misstrodde Telias löfte om att deras webbmail skulle vara igång igen vid 12. Nu är klockan 12.10 och jag har inte kunnat kolla min mail på över tolv timmar.
Jag antar att Telia nu drar av några kronor på de feta räkningar de skickar ut för sina tjänster.
Inte? Misstänkte det.
Jah Hollis
Jag antar att Telia nu drar av några kronor på de feta räkningar de skickar ut för sina tjänster.
Inte? Misstänkte det.
Jah Hollis
Jobbigt att inte komma åt e-posten, Telia
Det började redan i natt, jag kunde inte komma åt min e-post på Telia webbmail. Jag försökte göra en felanmälan, men där var den tjänsten blockerad. Förmodligen var det åtskilliga som var i samma läge som jag.
Kanske var det fel att ha sin e-post på Telias webbmail när jag köpte ny dator och startade om för snart ett år sedan. Förmodligen finns det bättre e-postprogram, men jag är lite slö där, så jag får väl skylla mig själv.
Dessutom är det ju en fördel att enkelt kunna komma åt sin e-post på jobbet eftersom jag är där väldigt mycket.
Men nu går det inte att komma åt posten alls, inte ens här hemma. Och det är bekymmersamt.
Telia säger att det är ”driftsstörningar”, vad man nu menar med det. Det ska vara fixat till klockan 12 måndag. Jag säger som Dr Dengroth: Äh, jag är skeptisk!
Men nu är det dags att sätta fart. Arbetsveckan börjar ju om några timmar.
Jah Hollis
Kanske var det fel att ha sin e-post på Telias webbmail när jag köpte ny dator och startade om för snart ett år sedan. Förmodligen finns det bättre e-postprogram, men jag är lite slö där, så jag får väl skylla mig själv.
Dessutom är det ju en fördel att enkelt kunna komma åt sin e-post på jobbet eftersom jag är där väldigt mycket.
Men nu går det inte att komma åt posten alls, inte ens här hemma. Och det är bekymmersamt.
Telia säger att det är ”driftsstörningar”, vad man nu menar med det. Det ska vara fixat till klockan 12 måndag. Jag säger som Dr Dengroth: Äh, jag är skeptisk!
Men nu är det dags att sätta fart. Arbetsveckan börjar ju om några timmar.
Jah Hollis
Äntligen är det OK att acceptera kaos!
Jag accepterar kaos. Jag är inte säker på att kaos accepterar mig.
Visdomsord från Bob Dylan, skrivna i en baksidestext till en av hans tidiga plattor. Ja han var så produktiv då att han var tvungen att använda även skivomslagen för att få ur sig allt.
Mitt hem är kaos och jag har aldrig kunnat acceptera det. Om det har accepterat mig har jag inte den blekaste aning om.
Men i kväll när jag lyssnade på reprisen av Godmorgon, världen! samtidigt som jag fixade lite ordentligt käk, fick jag stöd för att jag ska acceptera kaoset.
Gabriella Ahlström, hon som säger ”jättegång” i stället för ”rättegång” och nu sade ”jensa i jöjan”, hade läst en bok som heter A Perfect Mess och filosoferade lite runt den.
Enligt den boken är jag helt rätt på det. Mitt överbelamrade skrivbord och böckerna och skivorna som börjar ta över golvutrymmena är helt OK.
Och inte nog med det, författarna tog guvernör Arnold ”Arnie” Schwarzenegger som exempel på hur rätt deras teori är.
Och jag inser nu hur rätt Bob Dylan måste ha varit på det när han skrev den där baksidestexten.
Jah Hollis
söndag 18 februari 2007
Två videor som dämpar söndagsångesten
Så här på söndagskvällen kanske man kan behöva något kul, någon som motar bort tankarna på att det snart är måndag igen. Jag rekommenderar två musikvideor av ett och samma band och som finns på Youtube.
Det handlar då om Camper Van Beethoven, ett band som haft sina upp- och nergångar och funnits i olika formationer i ett tjugotal år nu. Huvudpersonen allt kretsat kring är David Lowery som också bildade Cracker och som har ett finger, eller flera, med i många andras musik också.
Just nu är Camper Van Beethoven och Cracker ute på turné tillsammans, så David Lowery lär ha fullt upp.
Själv har jag sett Camper Van Beethoven en gång, på KB i Malmö, och det var en sådan där höjdarkonsert man lever länge på efteråt.
Nåväl. På Youtube hittar ni först Camper Van Beethovens cover på boogiegubbarna Status Quos första hit, ett psykedeliskt färgat mästerverk som Francis Rossi lär ha skrivit på muggen (skitmusik är det inte för det :-) och som heter Pictures of Matchstick Men.
Video nummer två är en låt som var med i Fahrenheit 9/11: Take the Skinheads Bowling.
Titta, lyssna, njut.
Glöm för en stund måndagen.
Jah Hollis
Det handlar då om Camper Van Beethoven, ett band som haft sina upp- och nergångar och funnits i olika formationer i ett tjugotal år nu. Huvudpersonen allt kretsat kring är David Lowery som också bildade Cracker och som har ett finger, eller flera, med i många andras musik också.
Just nu är Camper Van Beethoven och Cracker ute på turné tillsammans, så David Lowery lär ha fullt upp.
Själv har jag sett Camper Van Beethoven en gång, på KB i Malmö, och det var en sådan där höjdarkonsert man lever länge på efteråt.
Nåväl. På Youtube hittar ni först Camper Van Beethovens cover på boogiegubbarna Status Quos första hit, ett psykedeliskt färgat mästerverk som Francis Rossi lär ha skrivit på muggen (skitmusik är det inte för det :-) och som heter Pictures of Matchstick Men.
Video nummer två är en låt som var med i Fahrenheit 9/11: Take the Skinheads Bowling.
Titta, lyssna, njut.
Glöm för en stund måndagen.
Jah Hollis
1,3 miljarder kineser kan inte ha fel
Ja då är det dags igen, dags att fira nyår.
Denna helg går vi över från Hundens år till Grisens år. Och vi firar därmed det kinesiska nyåret.
1,3 miljarder kineser (i Kina enbart då) plus ett stort antal andra människor, kan ju knappast ha fel, även om vi påstår att nyår redan har varit.
Just nu är firandet i full gång världen över och tycker ni det svenska firandet går hett till (Möllevångstorget i Malmö, någon?) ska ni veta att det var kineserna som uppfann fyrverkerierna.
Nyår är årets fest alla kategorier för kineserna som får ledigt för att fira och som gör det grundligt. Lägg märke till att kinarestauranger i Sverige i stort bara har en anledning att stänga någon gång när de normalt ska ha öppet: det är när man firar kinesiska nyåret.
Så alla mina kinesiska vänner: Gott nytt år!
Och till alla er andra: Gott nytt år igen!
Jah Hollis (harens/kaninens år)
Denna helg går vi över från Hundens år till Grisens år. Och vi firar därmed det kinesiska nyåret.
1,3 miljarder kineser (i Kina enbart då) plus ett stort antal andra människor, kan ju knappast ha fel, även om vi påstår att nyår redan har varit.
Just nu är firandet i full gång världen över och tycker ni det svenska firandet går hett till (Möllevångstorget i Malmö, någon?) ska ni veta att det var kineserna som uppfann fyrverkerierna.
Nyår är årets fest alla kategorier för kineserna som får ledigt för att fira och som gör det grundligt. Lägg märke till att kinarestauranger i Sverige i stort bara har en anledning att stänga någon gång när de normalt ska ha öppet: det är när man firar kinesiska nyåret.
Så alla mina kinesiska vänner: Gott nytt år!
Och till alla er andra: Gott nytt år igen!
Jah Hollis (harens/kaninens år)
Här har ni förebilden till The Arks låt
Ingen väntar sig väl att någon ska göra något, musikaliskt, originellt i samband med Melodifestivalen längre. Så när jag av en slump råkade stöta på The Arks omtalade, enligt alla så överlägset vinnande, låt The Worrying Kind, på Youtube, kunde jag inte låta bli att kolla och lyssna eftersom jag inte hört den förut.
Och medan jag sedan gick ner i tvättstugan för att hämta tvätten kom jag på att det hade jag visst, i alla fall en nästan likadan låt (ja, egentligen är ju The Worrying Kind ett hopkok av flera låtar) dock inte med Ark.
Och så: Pang!
Edison Lighthouse, visst är det mer än några takter Ark har lånat från Love Grows Where My Rosemary Goes? Och nog har man kollat lite extra på kläderna också.
Märk även Edison Lighthouse’s snygga Melodifestival-durhöjning.
Den hår låten hade sopat mattan med hela det svenska startfältet, inklusive The Ark.
Jah Hollis
Och medan jag sedan gick ner i tvättstugan för att hämta tvätten kom jag på att det hade jag visst, i alla fall en nästan likadan låt (ja, egentligen är ju The Worrying Kind ett hopkok av flera låtar) dock inte med Ark.
Och så: Pang!
Edison Lighthouse, visst är det mer än några takter Ark har lånat från Love Grows Where My Rosemary Goes? Och nog har man kollat lite extra på kläderna också.
Märk även Edison Lighthouse’s snygga Melodifestival-durhöjning.
Den hår låten hade sopat mattan med hela det svenska startfältet, inklusive The Ark.
Jah Hollis
Förvirrande att surfa runt i bloggvärlden
Jag antar att var och en som tar sitt bloggande i alla fall något så när på allvar då och då stannar upp lite och funderar över vad man sysslar med. Själv märkte jag att jag har en rätt begränsad bild av vad som pågår i bloggvärlden.
Vill man rågeneralisera skulle man väl kunna säga att bloggarna är å ena sidan modelgalna tjejer som på någon hemkörd blandning av svenska och engelska måste höra av sig så fort de lyckats knyta ett skosnöre.
Å andra sidan finns de något äldre männen som måste ha åsikter om varenda fråga som har med politik att göra och skriva inlägg antingen de har något vettigt att säga eller bara ordbajsar på.
Ja, ja, jag rågeneraliserar ju, sade jag.
Så har vi den här hetsen för att komma upp på diverse topplistor. Visst, jag förstår att man vill bli sedd och läst. Men att slänga in en tre fyra inlägg med totala meningslösheter på raken?
Jag har dessutom av ren nyfikenhet varit inne och kollat på sidor som har många besökare och som många länkar, och tyvärr. Man blir oftare besviken än positivt överraskad.
Och så finns det visst någon klubb, eller kanske rätt många, för inbördes beundran som länkar varandra och skriver (i pompös fejkkännarstil, ”är bara så djävla bäst” och liknanade) om hur bra alla i gänget är.
Visst det är lite förvirrande att surfa runt i bloggvärlden, och ibland undrar jag vilka som är ”4 real” som han sade, Richey Edwards, och vilka som bara driver med mig.
Det hade varit intressant att höra med någon som varit med ett tag och bloggat. Hur har saker och ting förändrats, och vad kan det bli av det?
Jah Hollis
Vill man rågeneralisera skulle man väl kunna säga att bloggarna är å ena sidan modelgalna tjejer som på någon hemkörd blandning av svenska och engelska måste höra av sig så fort de lyckats knyta ett skosnöre.
Å andra sidan finns de något äldre männen som måste ha åsikter om varenda fråga som har med politik att göra och skriva inlägg antingen de har något vettigt att säga eller bara ordbajsar på.
Ja, ja, jag rågeneraliserar ju, sade jag.
Så har vi den här hetsen för att komma upp på diverse topplistor. Visst, jag förstår att man vill bli sedd och läst. Men att slänga in en tre fyra inlägg med totala meningslösheter på raken?
Jag har dessutom av ren nyfikenhet varit inne och kollat på sidor som har många besökare och som många länkar, och tyvärr. Man blir oftare besviken än positivt överraskad.
Och så finns det visst någon klubb, eller kanske rätt många, för inbördes beundran som länkar varandra och skriver (i pompös fejkkännarstil, ”är bara så djävla bäst” och liknanade) om hur bra alla i gänget är.
Visst det är lite förvirrande att surfa runt i bloggvärlden, och ibland undrar jag vilka som är ”4 real” som han sade, Richey Edwards, och vilka som bara driver med mig.
Det hade varit intressant att höra med någon som varit med ett tag och bloggat. Hur har saker och ting förändrats, och vad kan det bli av det?
Jah Hollis
lördag 17 februari 2007
Expressen släpper inte Johanna Sällström
Jag kunde inte undvika att se löpsedlarna när jag var ute och handlade i dag. Vet inte om det var Expressen eller dess sydsvenska edition Kvällsposten som hade tagit fram de svarta bokstäverna ur klichéskåpet: Någonting om ”Johanna Sällströms mörka hemlighet”.
På nätet är det i alla fall Expressen som har den här journalistiska likplundringen (och jag tänker inte länka till vare sig Excessen eller KvP). Man har intervjuat en granne till Johanna Sällström och jag undrar om grannen vet vad hon gett sig in på.
Det där med ”mörka hemligheter” drar man numera fram så fort någon kändis dött (säg den människa som inte har hemligheter - mörka eller ljusa eller vilken nyans dom nu än är i).
Och varje gång känns det lika bottenlöst cyniskt. Men somliga kan bara inte låta bli, dom verkar ha slängt all heder överbord för länge sedan. Fy fan!
Jah Hollis
På nätet är det i alla fall Expressen som har den här journalistiska likplundringen (och jag tänker inte länka till vare sig Excessen eller KvP). Man har intervjuat en granne till Johanna Sällström och jag undrar om grannen vet vad hon gett sig in på.
Det där med ”mörka hemligheter” drar man numera fram så fort någon kändis dött (säg den människa som inte har hemligheter - mörka eller ljusa eller vilken nyans dom nu än är i).
Och varje gång känns det lika bottenlöst cyniskt. Men somliga kan bara inte låta bli, dom verkar ha slängt all heder överbord för länge sedan. Fy fan!
Jah Hollis
Musiken i livsmedelsbutiken: 5
Lite trött i fötterna steg jag in i butiken efter att ha vandrar runt på stan en lång stund och lyckats uträtta diverse ärenden. Ännu en gång var det ingen tvekan om vad som hördes ur högtalarna, och ännu en gång var det en låt som inte riktigt passade in i omgivningarna.
Som om inte det var nog var det ännu en gång en av medlemmarna i Beatles vi kunde höra medan vi fyllde våra korgar och vagnar med varor. George Harrison, ”The Silent One”, sjöng sin stora hit My Sweet Lord, en låt som kom att orsaka honom mycket bekymmer.
Det är en rätt enkel popmelodi som snabbt fastnar i skallen och med en text som har ett andligt budskap (han lär ha fått idén efter en konsert i Danmark).
George Harrison sjunger att han vill se sin ”Sweet Lord” och han lyckas sjunga både Hallelujah och Hare Krishna, det senare kom väl helt enkelt från hans stora intresse för Indien och indisk andlighet.
Låten blev etta på listorna världen över när den gavs ut 1970. Problemet var bara det att redan 1962 hade Ronald ”Ronnie” Mack skrivit låten He’s So Fine som 1963 blev en hit med The Chiffons både i USA och i England.
Låtarna var mycket lika varandra i melodi och uppbyggnad och George Harrison blev stämd för att ha plagierat He’s So Fine. Han försvarade sig med näbbar och klor med förlorade till slut och åkte på att betala en massa royalties.
Pikant i hela historien är bland annat att The Chiffons så småningom spelade in en cover på My Sweet Lord och att George Harrison köpte in rättigheterna till He’s So Fine från bolaget som stämt honom.
Men en fin låt är det. Båda versionerna, eller ska vi säga varianterna, av den.
Jah Hollis
Som om inte det var nog var det ännu en gång en av medlemmarna i Beatles vi kunde höra medan vi fyllde våra korgar och vagnar med varor. George Harrison, ”The Silent One”, sjöng sin stora hit My Sweet Lord, en låt som kom att orsaka honom mycket bekymmer.
Det är en rätt enkel popmelodi som snabbt fastnar i skallen och med en text som har ett andligt budskap (han lär ha fått idén efter en konsert i Danmark).
George Harrison sjunger att han vill se sin ”Sweet Lord” och han lyckas sjunga både Hallelujah och Hare Krishna, det senare kom väl helt enkelt från hans stora intresse för Indien och indisk andlighet.
Låten blev etta på listorna världen över när den gavs ut 1970. Problemet var bara det att redan 1962 hade Ronald ”Ronnie” Mack skrivit låten He’s So Fine som 1963 blev en hit med The Chiffons både i USA och i England.
Låtarna var mycket lika varandra i melodi och uppbyggnad och George Harrison blev stämd för att ha plagierat He’s So Fine. Han försvarade sig med näbbar och klor med förlorade till slut och åkte på att betala en massa royalties.
Pikant i hela historien är bland annat att The Chiffons så småningom spelade in en cover på My Sweet Lord och att George Harrison köpte in rättigheterna till He’s So Fine från bolaget som stämt honom.
Men en fin låt är det. Båda versionerna, eller ska vi säga varianterna, av den.
Jah Hollis
Byggmark - upp som en sol…?
Läste just att stjärnskottet Jens Byggmark kört ut i första åket i herrarnas slalom i Åre. Så kan det gå, och de stora förväntningarna inför VM blev alltså inte infriade.
Men han har tid på sig än, så låt oss hoppas att explosionen av framgång han hade för en tid sedan inte var en ren tillfällighet.
Roligast på sportfronten hittills i helgen annars: IK Oskarshamn spelade oavgjort hemma mot Leksand som ju förväntas gå upp i hockeyns elitserie. Synd bara att IKO spelat så ojämnt tidigare under säsongen. Annars kunde man varit med däruppe i toppen nu.
Härligt i alla fall att det som en gång kallades Solkustens centrum kan mäta sig med de stora i någon sport.
Jah Hollis
Men han har tid på sig än, så låt oss hoppas att explosionen av framgång han hade för en tid sedan inte var en ren tillfällighet.
Roligast på sportfronten hittills i helgen annars: IK Oskarshamn spelade oavgjort hemma mot Leksand som ju förväntas gå upp i hockeyns elitserie. Synd bara att IKO spelat så ojämnt tidigare under säsongen. Annars kunde man varit med däruppe i toppen nu.
Härligt i alla fall att det som en gång kallades Solkustens centrum kan mäta sig med de stora i någon sport.
Jah Hollis
Ständigt dessa valsituationer!
Det finns olika skolor när det gäller människans möjligheter i livet, väldigt många kan man väl lugnt säga. Ett huvudspår är i alla fall huruvida man har ett fritt val eller inte.
Just nu sitter jag i valet och kvalet, så jag antar att jag har lite att säga till om i alla fall.
Jag har vaknat ovanligt tidigt efter en lugn kväll utan intag av alkohol eller något annat som skulle kunna sätta mig ur spel i dag.
Men, och det har jag inte valt själv (tror jag), jag har inte fått sova ut riktigt. Kanske skulle sitta fint med någon timme till. Å andra sidan skulle jag kunna komma igång med saker jag borde, och egentligen vill, göra.
Det saknas sannerligen inte arbetsuppgifter, om det är så man ser det. Många som skulle kunna klassas som hushållsnära tjänster tror jag. Plus lite vanligt inhandlande av förnödenheter.
Så: tillbaka till bingen, eller upp och dra igång? Jag ska inte lösa det med tärningens hjälp, och jag tror inte något öde löser det åt mig om jag bara låter tiden gå. Det är jag som avgör just nu. Och jag återkommer till mitt val och till resultatet.
Jag läste för övrigt i Sydsvenskan i dag att Ingemar Stenmark är en legend. Tänk, jag trodde att han fanns på riktigt.
Jah Hollis
Just nu sitter jag i valet och kvalet, så jag antar att jag har lite att säga till om i alla fall.
Jag har vaknat ovanligt tidigt efter en lugn kväll utan intag av alkohol eller något annat som skulle kunna sätta mig ur spel i dag.
Men, och det har jag inte valt själv (tror jag), jag har inte fått sova ut riktigt. Kanske skulle sitta fint med någon timme till. Å andra sidan skulle jag kunna komma igång med saker jag borde, och egentligen vill, göra.
Det saknas sannerligen inte arbetsuppgifter, om det är så man ser det. Många som skulle kunna klassas som hushållsnära tjänster tror jag. Plus lite vanligt inhandlande av förnödenheter.
Så: tillbaka till bingen, eller upp och dra igång? Jag ska inte lösa det med tärningens hjälp, och jag tror inte något öde löser det åt mig om jag bara låter tiden gå. Det är jag som avgör just nu. Och jag återkommer till mitt val och till resultatet.
Jag läste för övrigt i Sydsvenskan i dag att Ingemar Stenmark är en legend. Tänk, jag trodde att han fanns på riktigt.
Jah Hollis
Jag har fått post från Emma Pollock!
Jag vet inte hur länge sedan jag anmälde mig till Emma Pollocks mail-lista. Men i dag fick jag svar och tack för att jag anmält mig till listan.
Det kändes nästan som om det var Emma själv som suttit och skickat ut svaret och att det tar lite tid efterom hon måste sköta allt själv. Så är det förstås inte, men det känns som om jag kommit denna underbara sångerska närmare.
Va, vet ni inte vem Emma Pollock är?! Hon sjöng i skotska bandet Delgados, men har nu inlett en solokarriär. Jag väntar med spänning på hennes första platta.
Jah Hollis
Det kändes nästan som om det var Emma själv som suttit och skickat ut svaret och att det tar lite tid efterom hon måste sköta allt själv. Så är det förstås inte, men det känns som om jag kommit denna underbara sångerska närmare.
Va, vet ni inte vem Emma Pollock är?! Hon sjöng i skotska bandet Delgados, men har nu inlett en solokarriär. Jag väntar med spänning på hennes första platta.
Jah Hollis
fredag 16 februari 2007
Master Fatman kvällens tv-behållning
Jag var hemma i min till sjöss-arbetande gode väns lägenhet och snyggade till lite inför hans hemkomst vilken dag som helst nu. Tog tillfället att kolla lite på hans suveräna platt-tv.
Jag hamnade direkt i något som heter Förkväll och som går på fyran.
Tre skräcködlor (den ena var en rörlig och ganska naturlig vaxkopia av Alexandra Pascalidou) stod runt ett bord och pladdrade osammanhängande om gud vet vad.
I ett hörn lagade en ”hipp” kock lite mat och då och då brast Kayo ut i sång tillsammans med några musiker från Blacknuss.
Föredettingarna Rob & Raz spelade också någon låt de plagierat från någon känd soulartist.
Och så hade man bjudit in ett par bögiga killar att sjunga karaoke och Helena Bergström som fick göra reklam för sin egenhändigt regisserade film.
Jättefräscht!
Ett gäng schimpanser hade kunnat komma på en originellare programidé, och säkert genomfört den bättre (idén att hålla till på Centralen i Stockholm verkade lånad från dansk TV2 som ju länge sänt från Hovedbangården i Köpenhamn).
Vid ett tillfälle moraliserade en långhårig typ, som såg ut som han satt fast i 70-talet, om spritdrickande. Fast det kanske var något reklaminslag.
Man ställde också en telefonfråga till publiken: Vad heter sångaren i Rolling Stones? Och man fick två alternativ att välja på!!!!! Det är väl bara gravt dementa som inte klarar den, och det kostade 9:90 att ringa in sitt svar. Det är fan i mig snudd på bedrägeri.
Efter denna upplevelse framstod Bolibompa i Ettan som en intellektuell utmaning i klass med Snillen spekulerar.
Det enda jag egentligen fascinerades av under de cirka två timmar jag till och från kollade burken var premiären på ett danskt frågesportprogram: Hiv stikket ud (vilket inte har med några hemska farsoter att göra utan betyder Dra ur kontakten).
Programledare var Master Fatman, en allkonstnär som nog bara danskarna kan älska. Han var klädd i de danska färgerna och skjortan verkade vara sydd av pizzeriaborddukar.
Hans polisonger är de värsta sedan Joe Cocker på Woodstock och han svettades kopiöst i den varma studion. Gästerna, de tävlande, var nog kända bara för den danska publiken och tävlingsreglerna (som förklarades på grötig danska) var i det närmaste obegripliga.
Jag fick faktiskt kolla tv-tablån i tidningen efteråt för att något så när fatta vad jag tittat på. Fast jämfört med Förkväll var det en kulturupplevelse av rang.
Jah Hollis
Jag hamnade direkt i något som heter Förkväll och som går på fyran.
Tre skräcködlor (den ena var en rörlig och ganska naturlig vaxkopia av Alexandra Pascalidou) stod runt ett bord och pladdrade osammanhängande om gud vet vad.
I ett hörn lagade en ”hipp” kock lite mat och då och då brast Kayo ut i sång tillsammans med några musiker från Blacknuss.
Föredettingarna Rob & Raz spelade också någon låt de plagierat från någon känd soulartist.
Och så hade man bjudit in ett par bögiga killar att sjunga karaoke och Helena Bergström som fick göra reklam för sin egenhändigt regisserade film.
Jättefräscht!
Ett gäng schimpanser hade kunnat komma på en originellare programidé, och säkert genomfört den bättre (idén att hålla till på Centralen i Stockholm verkade lånad från dansk TV2 som ju länge sänt från Hovedbangården i Köpenhamn).
Vid ett tillfälle moraliserade en långhårig typ, som såg ut som han satt fast i 70-talet, om spritdrickande. Fast det kanske var något reklaminslag.
Man ställde också en telefonfråga till publiken: Vad heter sångaren i Rolling Stones? Och man fick två alternativ att välja på!!!!! Det är väl bara gravt dementa som inte klarar den, och det kostade 9:90 att ringa in sitt svar. Det är fan i mig snudd på bedrägeri.
Efter denna upplevelse framstod Bolibompa i Ettan som en intellektuell utmaning i klass med Snillen spekulerar.
Det enda jag egentligen fascinerades av under de cirka två timmar jag till och från kollade burken var premiären på ett danskt frågesportprogram: Hiv stikket ud (vilket inte har med några hemska farsoter att göra utan betyder Dra ur kontakten).
Programledare var Master Fatman, en allkonstnär som nog bara danskarna kan älska. Han var klädd i de danska färgerna och skjortan verkade vara sydd av pizzeriaborddukar.
Hans polisonger är de värsta sedan Joe Cocker på Woodstock och han svettades kopiöst i den varma studion. Gästerna, de tävlande, var nog kända bara för den danska publiken och tävlingsreglerna (som förklarades på grötig danska) var i det närmaste obegripliga.
Jag fick faktiskt kolla tv-tablån i tidningen efteråt för att något så när fatta vad jag tittat på. Fast jämfört med Förkväll var det en kulturupplevelse av rang.
Jah Hollis
Vad är det för hemligt på sidan 379?
Jag tycker text-tv är ett rätt bra och lättanvänt sätt för att hålla sig informerad om diverse saker: nyheter, väder, sportresultat och en massa annat. Eftersom jag nu inte har någon fungerande tv, brukar jag gå in på SVT:s webb och kolla text-tv där.
Men då och då uppstår ett problem som jag aldrig råkade ut för på min gamla tv. Det händer oftast när jag ska kolla på sidan 379, där det brukar vara sportresultat av något slag.
När jag öppnar sidan står det då ”Forbidden” i ett ilsket svart typsnitt. Och så under, på engelska, förklaras att jag minsann inte har något tillstånd att bara gå in och titta på den där sidan på det viset. Jag är inte auktoriserad.
Det känns lite lustigt med ett sådant ilsket och superseriöst formulerat meddelande, eftersom det bara handlar om något så banalt som sportresultat (troligen elitseriebandy).
Varför får just jag inte titta på dom? Är det någon Storebror på text-tv som har bestämt detta?
Jah Hollis
Men då och då uppstår ett problem som jag aldrig råkade ut för på min gamla tv. Det händer oftast när jag ska kolla på sidan 379, där det brukar vara sportresultat av något slag.
När jag öppnar sidan står det då ”Forbidden” i ett ilsket svart typsnitt. Och så under, på engelska, förklaras att jag minsann inte har något tillstånd att bara gå in och titta på den där sidan på det viset. Jag är inte auktoriserad.
Det känns lite lustigt med ett sådant ilsket och superseriöst formulerat meddelande, eftersom det bara handlar om något så banalt som sportresultat (troligen elitseriebandy).
Varför får just jag inte titta på dom? Är det någon Storebror på text-tv som har bestämt detta?
Jah Hollis
Den riktige Orup har gått ur tiden
Det är mycket död och sorg nu. Nyss läste jag att journalisten Lars Orup har dött. Han var gammal, 88 år, så kanske är beskedet inte chockartat.
Men visst var han en del av den tid jag själv har växt upp i. När jag som liten tittade på morsans och farsans tv var hans ansikte snart bekant, och när han var i tv:n var det alltid allvarliga saker det handlade om, eller tråkiga saker.
Dock tror jag han var en av dem som väckte mitt intresse för vad som händer i världen omkring oss. Och för journalistiken i allmänhet. Senare visade det sig ju att mannen hade humor också och distans till sig själv.
Det undrar jag om man kan säga om den Orup som kanske är ett större medienamn nu. Honom kommer jag nog för alltid att sammanknippa med lättviktig tramsmusik.
Jah Hollis
Men visst var han en del av den tid jag själv har växt upp i. När jag som liten tittade på morsans och farsans tv var hans ansikte snart bekant, och när han var i tv:n var det alltid allvarliga saker det handlade om, eller tråkiga saker.
Dock tror jag han var en av dem som väckte mitt intresse för vad som händer i världen omkring oss. Och för journalistiken i allmänhet. Senare visade det sig ju att mannen hade humor också och distans till sig själv.
Det undrar jag om man kan säga om den Orup som kanske är ett större medienamn nu. Honom kommer jag nog för alltid att sammanknippa med lättviktig tramsmusik.
Jah Hollis
Siffror och nummer med stor laddning
Jag såg just nu att min blogg ligger på plats 666 på bloggportalen.se:s lista för privata bloggare. Det är utan tvekan ett nummer med laddning och hade jag varit hängiven hårdrockare hade jag troligen tyckt det varit ännu häftigare än vad jag gör nu.
Men nu är det inte enbart hårdrock som faller mig i smaken, även om en del av den gör det; jag gillar musik ur alla genrer (nästan, det finns gränser) och här finns det exempel på att 666 har en negativ laddning.
Men jag undrar om inte jag har någon slags nummerfixering, och nu talar vi inte bara om sådana givna nummer som 666 och 13 och 21. Jag kan hitta det mesta i vardagslivet. Kolla bara på alla nummerplåtar på bilar och bussar och andra fordon.
911, 101, 66, 999, ja det finns hur mycket som helst där som fångar mina ögon.
Dock har jag inte lyckats hitta termen för vad det heter när man har den här läggningen. Någon som vet?
Jah Hollis
Men nu är det inte enbart hårdrock som faller mig i smaken, även om en del av den gör det; jag gillar musik ur alla genrer (nästan, det finns gränser) och här finns det exempel på att 666 har en negativ laddning.
Men jag undrar om inte jag har någon slags nummerfixering, och nu talar vi inte bara om sådana givna nummer som 666 och 13 och 21. Jag kan hitta det mesta i vardagslivet. Kolla bara på alla nummerplåtar på bilar och bussar och andra fordon.
911, 101, 66, 999, ja det finns hur mycket som helst där som fångar mina ögon.
Dock har jag inte lyckats hitta termen för vad det heter när man har den här läggningen. Någon som vet?
Jah Hollis
Dessa antydningar om Johanna Sällström
Vad som än ligger bakom Johanna Sällströms död, kunde det kanske räcka nu. Men Aftonbladet har klampat på och går nu över i rena snaskandet.
Även i en morgontidning som ska vara seriös, Sydsvenskan, kunde man på familjesidan i torsdagens artikel om Johanna Sällström inte hålla sig för god för att slänga in en märklig passus.
Ni vet den där typen av antydning som betyder något i stil med ”vi vet något som inte ni vet, men vad tänker vi inte säga rätt ut.”
Det stod: ”I tidningen Tove i höstas berättade Johanna Sällström om svåra personliga problem och om tidigare ekonomiska trångmål.”
Bara så lösryckt. Varför det?
Jah Hollis
Även i en morgontidning som ska vara seriös, Sydsvenskan, kunde man på familjesidan i torsdagens artikel om Johanna Sällström inte hålla sig för god för att slänga in en märklig passus.
Ni vet den där typen av antydning som betyder något i stil med ”vi vet något som inte ni vet, men vad tänker vi inte säga rätt ut.”
Det stod: ”I tidningen Tove i höstas berättade Johanna Sällström om svåra personliga problem och om tidigare ekonomiska trångmål.”
Bara så lösryckt. Varför det?
Jah Hollis
Konstigheter i Last King of Scotland
Vår informella filmklubb var samlad torsdag kväll och alla gick vi och såg samma film: The Last King of Scotland. Och visst var det en välgjord berättelse, med en mycket övertygande Forest Whitaker i rollen som Idi Amin.
Och även om agent Scully, Gillian Anderson (det är svårt att inte tänka på X Files när man ser henne), hade en mindre roll gillade jag Simon McBurney, som spelade brittisk diplomat, bäst. En kille att hålla koll på.
Dock kände jag varningssignaler när det i början stod något om att filmen bygger på verkliga händelser. Visst, att Idi Amin funnits och varit diktator i Uganda, kan ju ingen förneka.
Men när man sedan får läsa om boken som filmen bygger på står det klart att den skotske doktorn aldrig existerat och att mycket i filmen är överdramatiserat och förvrängt jämfört med boken.
Så varför detta om ”verkliga händelser”? I så fall bygger väl så gott som varenda film som gjorts på verkliga händelser? Jag menar, det räcker ju med att någon går på en gata, för det har ju hänt i verkligheten att någon gått på en gata.
Nej bort med det där tramset om verkliga händelser. Film är film. Verklighet är inte film.
Som bonus retade jag mig på en översättning i filmen, en liten men dock (den ledde efteråt till en animerad diskussion i filmklubben). Den skotske doktorn hälsade vid ett tillfälle lite nonchalant på en av Idis fruar med orden ”Hi ya”.
Detta översattes med ”Tja ba” (sic!). Öh, inte tusan sade någon ”Tja ba” eller ens ”Tjaba” eller ”Tjabba” i början av 1970-talet.
För mig förtog detta ”Tja ba” lite av den annars fint återgivna 70-talskänslan i filmen.
Men musiken var bra.
Vet ni förresten att I Roy, en av Jamaicas vassaste deejays på sin tid (av Linton Kwesi Johnson förevigad i låten Street 66 – ”the mighty poet I Roy”), gjorde en LP, The General, som var inspirerad av Idi Amins flykt från Uganda.
Jah Hollis
Och även om agent Scully, Gillian Anderson (det är svårt att inte tänka på X Files när man ser henne), hade en mindre roll gillade jag Simon McBurney, som spelade brittisk diplomat, bäst. En kille att hålla koll på.
Dock kände jag varningssignaler när det i början stod något om att filmen bygger på verkliga händelser. Visst, att Idi Amin funnits och varit diktator i Uganda, kan ju ingen förneka.
Men när man sedan får läsa om boken som filmen bygger på står det klart att den skotske doktorn aldrig existerat och att mycket i filmen är överdramatiserat och förvrängt jämfört med boken.
Så varför detta om ”verkliga händelser”? I så fall bygger väl så gott som varenda film som gjorts på verkliga händelser? Jag menar, det räcker ju med att någon går på en gata, för det har ju hänt i verkligheten att någon gått på en gata.
Nej bort med det där tramset om verkliga händelser. Film är film. Verklighet är inte film.
Som bonus retade jag mig på en översättning i filmen, en liten men dock (den ledde efteråt till en animerad diskussion i filmklubben). Den skotske doktorn hälsade vid ett tillfälle lite nonchalant på en av Idis fruar med orden ”Hi ya”.
Detta översattes med ”Tja ba” (sic!). Öh, inte tusan sade någon ”Tja ba” eller ens ”Tjaba” eller ”Tjabba” i början av 1970-talet.
För mig förtog detta ”Tja ba” lite av den annars fint återgivna 70-talskänslan i filmen.
Men musiken var bra.
Vet ni förresten att I Roy, en av Jamaicas vassaste deejays på sin tid (av Linton Kwesi Johnson förevigad i låten Street 66 – ”the mighty poet I Roy”), gjorde en LP, The General, som var inspirerad av Idi Amins flykt från Uganda.
Jah Hollis
torsdag 15 februari 2007
Det blev en dyrköpt seger i quizet
I går kväll blev det, för första gången på mycket länge, en välbehövlig seger för vårt lag i quizet på Pickwick. OK, vi hade ett par tillfälliga bonusdeltagare vid bardisken, men frågan är om vi inte hade fixat det även med ordinarie laguppställning. För övrigt var M sjuk, så vi var ju berättigade till åtminstone ett par ersättare för henne :-).
Ja, eftersom quiz är den enda sport där dopning uppmuntras, ja närmast krävs, så blev det som vanligt några pints, plus ett par till för att fira segern.
Så i dag går livet, än så länge, i slow motion, eller ultrarapid som det ju heter på gammelsvenska.
Vad gäller quizzandet, så har vi gått från mångåriga mästare (vi vann så ofta att folk buade när vårt namn lästes upp som vinnare i veckotävlingarna) till underhundar (underdogs) som inte vinner så ofta. Men nu slog vi alltså till igen. Och det firades, som sagt.
Några av frågorna (jag skippar engelskan och tar dom på svenska, eller så nära svenska jag kan komma):
I vilken stat i Australien ligger Sydney?
Vad heter dykarsjuka på engelska?
Från vilket franskt vindistrikt kommer claret?
Vilken metall sjönk i pris när digitalkamerorna slog igenom?
Jah Hollis
Ja, eftersom quiz är den enda sport där dopning uppmuntras, ja närmast krävs, så blev det som vanligt några pints, plus ett par till för att fira segern.
Så i dag går livet, än så länge, i slow motion, eller ultrarapid som det ju heter på gammelsvenska.
Vad gäller quizzandet, så har vi gått från mångåriga mästare (vi vann så ofta att folk buade när vårt namn lästes upp som vinnare i veckotävlingarna) till underhundar (underdogs) som inte vinner så ofta. Men nu slog vi alltså till igen. Och det firades, som sagt.
Några av frågorna (jag skippar engelskan och tar dom på svenska, eller så nära svenska jag kan komma):
I vilken stat i Australien ligger Sydney?
Vad heter dykarsjuka på engelska?
Från vilket franskt vindistrikt kommer claret?
Vilken metall sjönk i pris när digitalkamerorna slog igenom?
Jah Hollis
Är det fel att tro på ett liv fred och ro?
Man kan undra.
Var dag när man får de senaste nyheterna i fejset är det alltid folk som har tagit livet av varandra av sekteristiska eller religiösa skäl. Eller så är det några som fajtas på lägre nivå för att man är oense om någon skitgrej.
Är det så förbannat omöjligt att komma överens om vad som är bäst för oss alla!
Jag är kanske en så kallad pissliberal numera, fast jag är en gammal psykedeliker (supercoolt band, enorm platta) i själ och hjärta.
Jag fattar bara inte varför man ska döda en medmänniska av något slag; men det finns säkert en massa akademiskt skolade personer som kan förklara för mig att detta är nödvändigt.
Jah Hollis
Var dag när man får de senaste nyheterna i fejset är det alltid folk som har tagit livet av varandra av sekteristiska eller religiösa skäl. Eller så är det några som fajtas på lägre nivå för att man är oense om någon skitgrej.
Är det så förbannat omöjligt att komma överens om vad som är bäst för oss alla!
Jag är kanske en så kallad pissliberal numera, fast jag är en gammal psykedeliker (supercoolt band, enorm platta) i själ och hjärta.
Jag fattar bara inte varför man ska döda en medmänniska av något slag; men det finns säkert en massa akademiskt skolade personer som kan förklara för mig att detta är nödvändigt.
Jah Hollis
Varför ska vi stå ut med sådan skit?
Det går så bra för världsekonomin nu. Det säljs och köps så att vi alla kan bli glada och lyckliga. Inte!
För vad är det för skit som säljs och köps egentligen. Jag tror på epifanier, att man ser det stora i det lilla. I kväll säckade, på vägen hem, min framlykta på cykeln ihop. Jag försökte få den att funka här hemma, men det är totalt kört.
Det är någon skit (tillverkad i Danmark faktiskt) som man väl antagligen ska kasta när den börjar krångla. Och den har krånglat i stort sett sedan jag köpte dom där djävla danska skitlyktorna.
Jag har bytt lampor och batterier hur många gånger som helst. Men världsekonomin verkar bygga på att man ska handla med mög, skicka prefabricerad skrot fram och tillbaka över klotet för att vi ska bli glada och nöjda.
Kvalitet är vad vi saknar nuförtiden. I alla fall till ett överkomligt pris.
Nej, massan ska hålla till godo men andra- och tredjeklassorteringar från handelspartners som inte är värda namnet.
Det är underligt att svenska folket inte reser sig som en man och en kvinna och säger ifrån att vi vill inte ha smörjan som vi ska köpa för att få hjulen att snurra. Fast vi får väl böja oss, som vanligt.
Vi har ju en ny och insiktsfull regering nu. Killar och grabbar (:-) som vet vad som gäller.
Jah Hollis
För vad är det för skit som säljs och köps egentligen. Jag tror på epifanier, att man ser det stora i det lilla. I kväll säckade, på vägen hem, min framlykta på cykeln ihop. Jag försökte få den att funka här hemma, men det är totalt kört.
Det är någon skit (tillverkad i Danmark faktiskt) som man väl antagligen ska kasta när den börjar krångla. Och den har krånglat i stort sett sedan jag köpte dom där djävla danska skitlyktorna.
Jag har bytt lampor och batterier hur många gånger som helst. Men världsekonomin verkar bygga på att man ska handla med mög, skicka prefabricerad skrot fram och tillbaka över klotet för att vi ska bli glada och nöjda.
Kvalitet är vad vi saknar nuförtiden. I alla fall till ett överkomligt pris.
Nej, massan ska hålla till godo men andra- och tredjeklassorteringar från handelspartners som inte är värda namnet.
Det är underligt att svenska folket inte reser sig som en man och en kvinna och säger ifrån att vi vill inte ha smörjan som vi ska köpa för att få hjulen att snurra. Fast vi får väl böja oss, som vanligt.
Vi har ju en ny och insiktsfull regering nu. Killar och grabbar (:-) som vet vad som gäller.
Jah Hollis
onsdag 14 februari 2007
Nu är det snart tack och adjö, intressant.se
Jag tror det är dags att vidga vyerna lite och leta upp nya bloggportaler där man vet att det man skriver når ut till folk. Nu är det snart tack och adjöss till intressant.se, där det verkar vara 50-50 chansmässigt om det man skriver ska nå ut på deras lista eller inte.
Jag har skrivit två inlägg under min lediga eftermiddag, och inget av dom har ännu efter flera timmar visat sig hos intressant.se.
Så alla tips om andra portaler där man vet att man når ut är välkomna. Och ni som verkar kunna få ut fyra–fem inlägg på raken (hur hinner ni?) på intressant. Har ni några magiska fingrar eller?
Har bränt Graham Parkers Howlin’ Wind till barchefen inför kvällens quiz på stamstället. Barchefer ska man hålla sig vän med.
Jah Hollis
Jag har skrivit två inlägg under min lediga eftermiddag, och inget av dom har ännu efter flera timmar visat sig hos intressant.se.
Så alla tips om andra portaler där man vet att man når ut är välkomna. Och ni som verkar kunna få ut fyra–fem inlägg på raken (hur hinner ni?) på intressant. Har ni några magiska fingrar eller?
Har bränt Graham Parkers Howlin’ Wind till barchefen inför kvällens quiz på stamstället. Barchefer ska man hålla sig vän med.
Jah Hollis
Ska vi ta en koll på svensk tv?
Om vi skulle ta en liten titt på en av de svenska tv-kanalerna i afton då? Vad kan Femman tänkas bjuda det svenska folket på? Jo: America’s funniest home videos, Roomservice, Vänner, Christine, OC, What about Brian, My bare lady, Seinfeld, Jay Leno show, CSI Miami, Johnny be good…
Hmmmm. Den garanterat svenska Trean då? Jo: Simpsons, Nanny, Update, Extreme home makeover, Men in trees, Update, Top model 7, Lustgården (Ahhh, chock!! Ett svenskt program med svensk titel. Kan det vara rätt?), Update, Navy CIS, Sex and the city…
Ja du milde! Ibland är man glad att man inte har någon fungerande tv längre.
Jah Hollis
Hmmmm. Den garanterat svenska Trean då? Jo: Simpsons, Nanny, Update, Extreme home makeover, Men in trees, Update, Top model 7, Lustgården (Ahhh, chock!! Ett svenskt program med svensk titel. Kan det vara rätt?), Update, Navy CIS, Sex and the city…
Ja du milde! Ibland är man glad att man inte har någon fungerande tv längre.
Jah Hollis
Bra musik på Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag är, som kanske inte alla vet, en försvenskad variant av St Valentine’s Day. Den lär har sitt ursprung i Frankrike och England, men nu är det nog många som ser den som en amerikansk tradition.
Och amerikanska traditioner och företeelser gillar ju vi här i Sverige. Så efter en trög start på 1950-talet har vi hakat på det här med Alla hjärtans dag (tack och lov heter det inte Valentine’s Day i alla fall).
St Valentine’s Day finns väl i medvetandet hos en och annan också genom The St Valentine’s Day massacre i Chicago 1929. Där ställde Al Capone, som namnet säger, till med en massaker på gangsters från ett rivaliserande gäng.
Motörhead spelade för övrigt ett antal år senare (riktigt så gammal är inte Lemmy), tillsammans med Girlschool in EP:n St Valentine’s Day massacre.
Bästa musiken denna dag måste väl ändå vara My Bloody Valentines platta Loveless. Ge er in i ljudlandskapet och se om ni hittar ut igen.
Jah Hollis
Och amerikanska traditioner och företeelser gillar ju vi här i Sverige. Så efter en trög start på 1950-talet har vi hakat på det här med Alla hjärtans dag (tack och lov heter det inte Valentine’s Day i alla fall).
St Valentine’s Day finns väl i medvetandet hos en och annan också genom The St Valentine’s Day massacre i Chicago 1929. Där ställde Al Capone, som namnet säger, till med en massaker på gangsters från ett rivaliserande gäng.
Motörhead spelade för övrigt ett antal år senare (riktigt så gammal är inte Lemmy), tillsammans med Girlschool in EP:n St Valentine’s Day massacre.
Bästa musiken denna dag måste väl ändå vara My Bloody Valentines platta Loveless. Ge er in i ljudlandskapet och se om ni hittar ut igen.
Jah Hollis
Kurt Wallanders dotter är död
Jag läste just på Sydsvenskans webb att skådespelerskan Johanna Sällström, för många känd i rollen som Kurt Wallanders dotter Linda, har hittats död i sin lägenhet i Malmö. Det låter fruktansvärt sorgligt, speciellt med tanke på att hon bara var 32 år.
Hoppas nu bara vi slipper boulevardbladens snaskiga spekulationer och ältande kring detta. Låt den stackars tjejens minne vila i frid, det måste vara tillräckligt jobbigt för hennes släkt och vänner redan.
Jah Hollis
Hoppas nu bara vi slipper boulevardbladens snaskiga spekulationer och ältande kring detta. Låt den stackars tjejens minne vila i frid, det måste vara tillräckligt jobbigt för hennes släkt och vänner redan.
Jah Hollis
48 dagar till Bob Dylan kommer
Glöm Melodifestivalen och liknande mög. Nu börjar vi räkna ner till Bob Dylans konsert på Forum i Köpenhamn den 2 april. Det bör vara 48 dagar dit och ledighet från jobbet är fixad och biljetterna inköpta och fördelade.
Vi kommer att bli ett bra gäng som åker för att ta del av denna delen av The Never Ending Tour.
Det blir lite av en repris från Dylans senaste konsert på samma plats då vi bjöd Ol’ Hell som födelsedagspresent. Fast vi blir ännu fler nu.
Förhandsrapporterna från Dylans senaste konserter är mycket lovande.
Och i maj fyller Robert Zimmerman 66 år, han åldras men visar inga tecken på att dra sig tillbaka från scenen. Passa på att ge honom Nobelpriset i litteratur innan han packar ner sina instrument.
Jah Hollis
Vi kommer att bli ett bra gäng som åker för att ta del av denna delen av The Never Ending Tour.
Det blir lite av en repris från Dylans senaste konsert på samma plats då vi bjöd Ol’ Hell som födelsedagspresent. Fast vi blir ännu fler nu.
Förhandsrapporterna från Dylans senaste konserter är mycket lovande.
Och i maj fyller Robert Zimmerman 66 år, han åldras men visar inga tecken på att dra sig tillbaka från scenen. Passa på att ge honom Nobelpriset i litteratur innan han packar ner sina instrument.
Jah Hollis
tisdag 13 februari 2007
Intressant.se - bloggportalen.se 0-00
Jag bli så trött på detta. Vartannat inlägg jag skriver kommer in på intressant.se, på bloggportalen verkar det ta timmar innan de ramlar in. Och jag begriper inte vad som är problemet.
Kan någon förklara varför det fungerar så slumpmässigt, dåligt och långsamt?
Kan inte någon driftig person dra igång en bloggportal som är snabb, säker och pålitlig? Eller se till att de som finns blir det?
Jah Hollis
Kan någon förklara varför det fungerar så slumpmässigt, dåligt och långsamt?
Kan inte någon driftig person dra igång en bloggportal som är snabb, säker och pålitlig? Eller se till att de som finns blir det?
Jah Hollis
Lantz och Luuk - vilken mardröm!
Hörde just någon förhands på P1 om kommade program under dagen. Den alltid lustigt kluckande Annika Lantz berättade, och tyckte själv tydligen hon var jättekul, att hon skulle intervjua Kristian Luuk angående något som hade med Melodifestivalen att göra.
Vilken mardröm!
Kvinnan som gett självgodheten ett ansikte ska intervjua den ironiska generationens egna mustaschoide medie-Jesus om Sveriges största icke-händelse.
Jag ryser vid blotta tanken.
Vad har hänt med P1?
Jah Hollis
Vilken mardröm!
Kvinnan som gett självgodheten ett ansikte ska intervjua den ironiska generationens egna mustaschoide medie-Jesus om Sveriges största icke-händelse.
Jag ryser vid blotta tanken.
Vad har hänt med P1?
Jah Hollis
Hushållsnära tjänster-tjafset rena bluffen
Det är med rätta en och annan, som inte gått på retoriken, är misstänksam mot det ständiga tjafset om hur bra det vore med skatteavdrag på hushållsnära tjänster.
En enkel logisk genomgång säger att det även här kommer att bli vinnare och förlorare. Fastän förespråkarna bara ser vinnare (sig själva då oftast antar jag).
Tanken är ju att folk i karriären ska slippa städa hemma, jodå det är det vanligaste argumentet, eftersom man för en hyfsat billig (för den som har hög eller relativt hög lön) penning ska kunna anlita någon som städar åt en.
Då ska man kunna använda den tid man vinner till några dimmigt beskrivna, mer betydelsefulla saker. Visst det finns en chans att det skulle kunna bli så i ett och annat fall. Mest tror jag att man skulle göra det för att man tycker det är trist att städa.
Men man undrar då: vem ska komma hem och städa åt de massor (retoriken igen) som ska få jobb med att städa? Eller ska de tvingas städa hemma efter sitt dagliga städjobb?
Det borde ju sluta med att vi alla jobbar med att städa åt varandra. Och då kan man väl lika gärna göra det själv, eller?
Och varför är det just städningen (fast man kallar det hushållsnära tjänster i god nyspråksanda) som ska subventioneras? Jag skulle kunna tänka mig tusen andra saker man skulle kunna ha avdrag för.
Jah Hollis
En enkel logisk genomgång säger att det även här kommer att bli vinnare och förlorare. Fastän förespråkarna bara ser vinnare (sig själva då oftast antar jag).
Tanken är ju att folk i karriären ska slippa städa hemma, jodå det är det vanligaste argumentet, eftersom man för en hyfsat billig (för den som har hög eller relativt hög lön) penning ska kunna anlita någon som städar åt en.
Då ska man kunna använda den tid man vinner till några dimmigt beskrivna, mer betydelsefulla saker. Visst det finns en chans att det skulle kunna bli så i ett och annat fall. Mest tror jag att man skulle göra det för att man tycker det är trist att städa.
Men man undrar då: vem ska komma hem och städa åt de massor (retoriken igen) som ska få jobb med att städa? Eller ska de tvingas städa hemma efter sitt dagliga städjobb?
Det borde ju sluta med att vi alla jobbar med att städa åt varandra. Och då kan man väl lika gärna göra det själv, eller?
Och varför är det just städningen (fast man kallar det hushållsnära tjänster i god nyspråksanda) som ska subventioneras? Jag skulle kunna tänka mig tusen andra saker man skulle kunna ha avdrag för.
Jah Hollis
Det är inte lätt att vara medelålders man
Medelålders vit man. Kan man vara något värre? I vissas ögon kan man säkert inte det.
Men i en artikel i tidningen i dag, om personer som försvinner i Sverige, framgår det med all tydlighet att det inte är lätt att vara medelålders man (är man sedan vit kanske det ökar bördan, det framgår inte).
Av de 6 827 personer som anmäldes försvunna i Sverige förra året har de allra flesta återfunnits, levande eller döda. Men 39 har inte kommit till rätta och det handlar mest om medelålders män.
Många misstänks ha hamnat i livskris och tagit livet av sig. Lite som en gammal elefant som drar sig tillbaka och dör, fast man orkar inte vänta till slutet.
Inte för att den medelålders mannen är utrotningshotad. Men medelålders män kanske många gånger behöver lite mer medkänsla.
För de kan väl inte enbart vara av ondo för mänskligheten.
Fast ibland undrar man…
Jah Hollis
Men i en artikel i tidningen i dag, om personer som försvinner i Sverige, framgår det med all tydlighet att det inte är lätt att vara medelålders man (är man sedan vit kanske det ökar bördan, det framgår inte).
Av de 6 827 personer som anmäldes försvunna i Sverige förra året har de allra flesta återfunnits, levande eller döda. Men 39 har inte kommit till rätta och det handlar mest om medelålders män.
Många misstänks ha hamnat i livskris och tagit livet av sig. Lite som en gammal elefant som drar sig tillbaka och dör, fast man orkar inte vänta till slutet.
Inte för att den medelålders mannen är utrotningshotad. Men medelålders män kanske många gånger behöver lite mer medkänsla.
För de kan väl inte enbart vara av ondo för mänskligheten.
Fast ibland undrar man…
Jah Hollis
måndag 12 februari 2007
Intressant.se-bloggportalen.se 0-0
Jag har skuppit problemet ett tag nu; men nu tycks det vara igång igen.
Det senaste inlägget jag skrev på min blogg, har efter en lång väntan, fortfarande inte visat sig på vare sig knuff.se, intressant.se eller bloggportalen.se.
Vad är det för vits med att skicka in inlägg som knyter an till en pågående debatt om inläggen, kanske, kommer in efter flera timmar?
Det känns som om hela tanken med bloggandet skjuts i sank om inte tekniken fungerar.
Jah Hollis
Det senaste inlägget jag skrev på min blogg, har efter en lång väntan, fortfarande inte visat sig på vare sig knuff.se, intressant.se eller bloggportalen.se.
Vad är det för vits med att skicka in inlägg som knyter an till en pågående debatt om inläggen, kanske, kommer in efter flera timmar?
Det känns som om hela tanken med bloggandet skjuts i sank om inte tekniken fungerar.
Jah Hollis
Blockaden i Kristianstad redan över
Det blev snabbt upphetsad stämning över Handels blockad mot en sminkbutik i Kristanstad. Alla bloggare som ogillar facket var snabbt ute och talade om hur fruktansvärt detta var och vädrade en ny salladsbarskonflikt.
Men efter fyra timmar var blockaden över, Victoria Frankelius, som butiksägaren heter, skrev på avtalet. Under protest visserligen, men hon fick också en ursäkt från Handels företrädare som medgav att man hade sagt en del dumma saker i stridens hetta.
Så var den konflikten över, även om diskussionen om avtalen för småföretagare säkert inte är det. Kanske kan det bli lite mindre enbart svart och vitt nu, lite mer balanserat.
För övrigt är det intressant att se att många bloggare hämtat nyheten om blockaden från DN, som i sin tur fått den från TT som fått den från Kristianstadsbladet.
Kanske borde en och annan av alla bloggande åsiktsmaskiner vidga sina vyer lite, lyfta blicken från Stockholm.
Jah Hollis
Men efter fyra timmar var blockaden över, Victoria Frankelius, som butiksägaren heter, skrev på avtalet. Under protest visserligen, men hon fick också en ursäkt från Handels företrädare som medgav att man hade sagt en del dumma saker i stridens hetta.
Så var den konflikten över, även om diskussionen om avtalen för småföretagare säkert inte är det. Kanske kan det bli lite mindre enbart svart och vitt nu, lite mer balanserat.
För övrigt är det intressant att se att många bloggare hämtat nyheten om blockaden från DN, som i sin tur fått den från TT som fått den från Kristianstadsbladet.
Kanske borde en och annan av alla bloggande åsiktsmaskiner vidga sina vyer lite, lyfta blicken från Stockholm.
Jah Hollis
Sågningar oftast roligare än hyllningar
Jag läser mycket recensioner främst om skivor, filmer, konserter och böcker. Och det har slagit mig att jag mer och mer uppskattar sågningarna, mer än hyllningarna. Om de är snyggt skrivna, alltså, och inte bara slår in öppna dörrar.
Därför är det roligare att leta upp de där korta texterna med en stjärna (eller vad man har för betygssymbol – om de har betyg) över än att kolla dem med full pott.
En av de bästa formuleringar jag läst var en sågning av en återutgiven skiva, jag minns faktiskt inte vilken, men att lyssna på den jämfördes med att tugga på aluminiumfolie med tänder fulla av trasiga lagningar.
En konsert fick en gång recensenten att ”gäspa så att käkarna knakade”. En recensent ville en gång att Nelson Mandela (som då fortfarande var fängslad) genast skulle släppas fri så att vi skulle slippa höra fler trista låtar på temat ”Free Nelson Mandela” (fast Nelson Mandela med The Special A.K.A. är ju faktiskt helt OK).
I dag läste jag ännu en riktigt höjdarformulering, ingen sågning, om filmen Brother av Takeshi Kitano. Denna mycket våldsamma kultrulle fick enligt en skribent Gudfadern-trilogin att framstå som ”ett julspel på dagis”.
Mera sådant.
Jah Hollis
Därför är det roligare att leta upp de där korta texterna med en stjärna (eller vad man har för betygssymbol – om de har betyg) över än att kolla dem med full pott.
En av de bästa formuleringar jag läst var en sågning av en återutgiven skiva, jag minns faktiskt inte vilken, men att lyssna på den jämfördes med att tugga på aluminiumfolie med tänder fulla av trasiga lagningar.
En konsert fick en gång recensenten att ”gäspa så att käkarna knakade”. En recensent ville en gång att Nelson Mandela (som då fortfarande var fängslad) genast skulle släppas fri så att vi skulle slippa höra fler trista låtar på temat ”Free Nelson Mandela” (fast Nelson Mandela med The Special A.K.A. är ju faktiskt helt OK).
I dag läste jag ännu en riktigt höjdarformulering, ingen sågning, om filmen Brother av Takeshi Kitano. Denna mycket våldsamma kultrulle fick enligt en skribent Gudfadern-trilogin att framstå som ”ett julspel på dagis”.
Mera sådant.
Jah Hollis
söndag 11 februari 2007
Jag fyllde alldeles nyss år
Så har jag fyllt år ännu en gång, vilken i ordningen tänker jag inte tala om, det räcker att de närmast sörjande känner till det. Men det var, som min gamla mor alltid påminner mig om, vid klockan tio på förmiddagen en söndag som jag föddes.
Enligt den kinesiska almanackan är jag född i harens år.
Hon, morsan alltså, ringde nyss och gratulerade och avslöjade att den kvällen hon blev skjutsad till BB var det av en granne som inte var spik nykter. Man han klarade resan och dagen efter började mitt liv.
I dag fortsätter det med att jag snart måste ge mig ut i kylan för att åka till kneget. Det är en kall och solig vintersöndag, lite julkortsaktigt med snö på marken, och jag hade förstår kunnat tänka mig att fira denna födelsedag på något annat vis.
Men cashen den ska tas hem på något vis och då är det bara att bita ihop.
Ta det lugnt, men ta det! Framåt, i alla riktningar!
Vi ses därute!
Jah Hollis
PS. Faktum är att även min blogg jubilerar. Det är i dag tre månader sedan jag skrev mitt första inlägg. Tänk vad tiden går. DS.
Enligt den kinesiska almanackan är jag född i harens år.
Hon, morsan alltså, ringde nyss och gratulerade och avslöjade att den kvällen hon blev skjutsad till BB var det av en granne som inte var spik nykter. Man han klarade resan och dagen efter började mitt liv.
I dag fortsätter det med att jag snart måste ge mig ut i kylan för att åka till kneget. Det är en kall och solig vintersöndag, lite julkortsaktigt med snö på marken, och jag hade förstår kunnat tänka mig att fira denna födelsedag på något annat vis.
Men cashen den ska tas hem på något vis och då är det bara att bita ihop.
Ta det lugnt, men ta det! Framåt, i alla riktningar!
Vi ses därute!
Jah Hollis
PS. Faktum är att även min blogg jubilerar. Det är i dag tre månader sedan jag skrev mitt första inlägg. Tänk vad tiden går. DS.
Varför tittar man på Melodifestivalen?
Ännu en gång har jag sluppit ifrån att kolla på den musikaliska kökkenmödding som kallas Melodifestivalen. För mig är det helt obegriplig att man kan offra tid på att se detta musikaliskt prefabricerade spektakel.
Åkej, man kan tvingas sitta framför burken tillsamman med barn som intalats att detta är något viktigt. Och visst ska man vara snäll mot barnen.
Förhoppningsvis lär dom sig så småningom att det finns ett musikaliskt universum utanför de gränser Melodifestivalen, Idol och annat skit sätter upp.
Jag tillbringade i alla fall aftonen i goda vänners sällskap och slapp eländet. Jag skiter ärligt talat fullständigt i vilka som går vidare vart fan som helst.
Må dom njuta i det musikaliska helvete där man sålt sin själ (förutom då Robert Johnson som hade anledning).
Och nej, nej nej, man kan inte tävla i musik.
Inte efter Berlinmurens fall.
Jah Hollis
Åkej, man kan tvingas sitta framför burken tillsamman med barn som intalats att detta är något viktigt. Och visst ska man vara snäll mot barnen.
Förhoppningsvis lär dom sig så småningom att det finns ett musikaliskt universum utanför de gränser Melodifestivalen, Idol och annat skit sätter upp.
Jag tillbringade i alla fall aftonen i goda vänners sällskap och slapp eländet. Jag skiter ärligt talat fullständigt i vilka som går vidare vart fan som helst.
Må dom njuta i det musikaliska helvete där man sålt sin själ (förutom då Robert Johnson som hade anledning).
Och nej, nej nej, man kan inte tävla i musik.
Inte efter Berlinmurens fall.
Jah Hollis
Malcolm McLaren offrade Sid Vicious
Senaste Mojo innehåller, som jag skrev tidigare (och trots Beatles-omslaget), mycket intressanta saker. Bra minnesartiklar om ”Sneaky” Pete Kleinow och James Brown till exempel
Men bäst är nog utmärkte Pat Gilberts artikel om hur Sex Pistols Never Mind The Bollocks blev till för 30 år sedan. Mycket är väl känt sedan tidigare, men här framstår det tydligt hur den i mitt tycke slemmige Malcolm McLaren regisserade det som ledde till en aborterad karriär för ett bra band och till Sid Vicious död.
Med hjälp av den förvirrade Johnny ”Rotten" Lydon manövrerade McLaren ut Glen Matlock och såg till att den mer rubrikskapande Sid Vicious ersatte honom.
Trummisen Paul Cook och gitarristen Steve Jones agerade som lydiga hundar och i artikeln framgår det hur dom ångrar att dom inte stoppade bytet mellan den musikaliske Matlock och den musikaliskt hjärndöde Sid.
Men Sid offrades på det altare som gjorde McLaren till en, oförtjänt, legendarisk figur i rockhistorien och Sid till en död ikon.
Inte för inte har Johnny Rotten sedan ångrat sig och kallat McLaren ”The most evil man in the rock business”.
Tänk på det när ni lyssnar på Never Mind The Bollocks, som ju musikaliskt inte är någon höjdare. Men visst, den har tagit sin plats i rockhistorien på bekostnad av Sid Vicious liv och Glen Matlocks ära.
Jah Hollis
Men bäst är nog utmärkte Pat Gilberts artikel om hur Sex Pistols Never Mind The Bollocks blev till för 30 år sedan. Mycket är väl känt sedan tidigare, men här framstår det tydligt hur den i mitt tycke slemmige Malcolm McLaren regisserade det som ledde till en aborterad karriär för ett bra band och till Sid Vicious död.
Med hjälp av den förvirrade Johnny ”Rotten" Lydon manövrerade McLaren ut Glen Matlock och såg till att den mer rubrikskapande Sid Vicious ersatte honom.
Trummisen Paul Cook och gitarristen Steve Jones agerade som lydiga hundar och i artikeln framgår det hur dom ångrar att dom inte stoppade bytet mellan den musikaliske Matlock och den musikaliskt hjärndöde Sid.
Men Sid offrades på det altare som gjorde McLaren till en, oförtjänt, legendarisk figur i rockhistorien och Sid till en död ikon.
Inte för inte har Johnny Rotten sedan ångrat sig och kallat McLaren ”The most evil man in the rock business”.
Tänk på det när ni lyssnar på Never Mind The Bollocks, som ju musikaliskt inte är någon höjdare. Men visst, den har tagit sin plats i rockhistorien på bekostnad av Sid Vicious liv och Glen Matlocks ära.
Jah Hollis
lördag 10 februari 2007
Inlägget som bara försvann - igen
Så har det då hänt igen på intressant.se. Jag har skrivit två inlägg på min blogg i eftermiddag. Det första dök aldrig upp i intressant.se:s lista över nya inlägg. Men det andra gjorde det.
Rätt märkligt tycker jag.
Här hittar ni i alla fall det första inlägget, som egentligen är mer diskussionsvärt än det andra lite tramsigare inpasset. Håll till godo.
Jah Hollis
Rätt märkligt tycker jag.
Här hittar ni i alla fall det första inlägget, som egentligen är mer diskussionsvärt än det andra lite tramsigare inpasset. Håll till godo.
Jah Hollis
I kväll ska jag ut och träffa folk!!!
Jag jobbar aldrig på lördagar, men varannan helg jobbar jag både fredagen före och söndagen efter den lediga lördagen. Det brukar inte bli mycket bevänt med den lediga lördagen, det blir ofta en återhämtningsdag i stillhet, man ska hämta krafter efter en lång arbetvecka och inför ytterligare tre dagars jobb.
I ärlighetens namn ska jag också medge att jag ofta sitter uppe rätt länge när jag kommit hem på natten mot lördagen. Jag skriver, bloggar, lyssnar på musik och tar kanske en eller annan öl.
Så dessa lördagar, dessa ledighetens öar i arbetshavet, blir ofta dagar där jag på sin höjd ger mig ut och handlar för att sedan tillbringa dagen i splendid isolation.
Men i kväll ska jag ta mig f-n ut och se folk. Jag är bjuden hem till min gamle vän Ol’ Hell på något mystiskt quiz.
Jag ser fram emot det och skulle kanske till och med kunna stå ut med att titta på Melodifestivalen om det ingår i planerna. Om inte annat så bara för att få mina fördomar bekräftade.
Jag älskar att få mina fördomar bekräftade. Ha-haaaaa!
Jah Hollis
I ärlighetens namn ska jag också medge att jag ofta sitter uppe rätt länge när jag kommit hem på natten mot lördagen. Jag skriver, bloggar, lyssnar på musik och tar kanske en eller annan öl.
Så dessa lördagar, dessa ledighetens öar i arbetshavet, blir ofta dagar där jag på sin höjd ger mig ut och handlar för att sedan tillbringa dagen i splendid isolation.
Men i kväll ska jag ta mig f-n ut och se folk. Jag är bjuden hem till min gamle vän Ol’ Hell på något mystiskt quiz.
Jag ser fram emot det och skulle kanske till och med kunna stå ut med att titta på Melodifestivalen om det ingår i planerna. Om inte annat så bara för att få mina fördomar bekräftade.
Jag älskar att få mina fördomar bekräftade. Ha-haaaaa!
Jah Hollis
Är det så lätt att förstöra någons liv?
Det är sällan jag brukar orka lyssna mig igenom ett helt program från Dokumentärredaktionen i P1. Antingen är programmen för trista eller obegripliga eller introverta, eller så är jag helt enkelt för rastlös.
Men i dag, lördag, sammaföll deras program med mitt extra sena frukostintag.
Jag hade dels suttit uppe för länge i natt, dels varit tvungen att ge mig ut på stan och sköta några åtaganden i dag.
Och faktum är att jag blev rätt tagen av programmet som handlade om det oerhört känsliga ämnet banporr och rättssäkerhet. I korthet var det en forskare i Lund i vars dator man hittade barnporr och hur hela hans liv rasade ihop i väntan på att det skulle blir rättegång om saken.
Det dröjde fem år innan saken kom upp i rätten och då blev han snabbt frikänd. Det fanns misstankar om att någon manipularat hans dator och helt enkelt satt dit honom, kanske någon som ville ha bort honom från hans forskarjobb.
Men när man väl kommit dit var det redan kört för honom. Hans rykte i Lund (man fick verkligen sina fördomar om den staden och dess insnöande akademikervärld bekräftade) var i botten och hans fru var den enda som stöttade honom.
De hittade till slut ingen annan utväg ur det som hänt än att flytta utomlands.
Och det var inte nog med detta: åklagaren som i fem år drivit denna sak verkade vara ett riktigt skräckexemplar vad det gällde maktfullkomlighet och översittarstil.
Är det så det kan gå till inom rättsväsendet (han hoppade dessutom av målet strax innan det skulle upp i rätten) blir man ju mörkrädd.
Lyssna på progammet och skapa er en egen uppfattning.
Skulle det kunna hända dig?
Jah Hollis
Men i dag, lördag, sammaföll deras program med mitt extra sena frukostintag.
Jag hade dels suttit uppe för länge i natt, dels varit tvungen att ge mig ut på stan och sköta några åtaganden i dag.
Och faktum är att jag blev rätt tagen av programmet som handlade om det oerhört känsliga ämnet banporr och rättssäkerhet. I korthet var det en forskare i Lund i vars dator man hittade barnporr och hur hela hans liv rasade ihop i väntan på att det skulle blir rättegång om saken.
Det dröjde fem år innan saken kom upp i rätten och då blev han snabbt frikänd. Det fanns misstankar om att någon manipularat hans dator och helt enkelt satt dit honom, kanske någon som ville ha bort honom från hans forskarjobb.
Men när man väl kommit dit var det redan kört för honom. Hans rykte i Lund (man fick verkligen sina fördomar om den staden och dess insnöande akademikervärld bekräftade) var i botten och hans fru var den enda som stöttade honom.
De hittade till slut ingen annan utväg ur det som hänt än att flytta utomlands.
Och det var inte nog med detta: åklagaren som i fem år drivit denna sak verkade vara ett riktigt skräckexemplar vad det gällde maktfullkomlighet och översittarstil.
Är det så det kan gå till inom rättsväsendet (han hoppade dessutom av målet strax innan det skulle upp i rätten) blir man ju mörkrädd.
Lyssna på progammet och skapa er en egen uppfattning.
Skulle det kunna hända dig?
Jah Hollis
Är det någon som minns "Kocken"?
Torssons Det spelades bättre boll bör väl vara allmängods vid det här laget. Jag har själv hört den minst en miljon gånger, dom flesta live (inte – fast rätt många). Hur som helst dyker det där upp en versrad som går (ungefär): Matchen började med att Kocken passade fel.
Kocken, Rolf Kocken Andersson, en lirare som jag antar få kommer ihåg. Vi snackade om honom på jobbet i dag, och jag inser att han var större än jag minns.
Men är det någon mer än jag som minns denne lirare.
Visst kom han från Misterhult och gick via IFK Oskarshamn till Öster och Jönköping Södra (som Torsson sjunger om), och så till Hammarby.
Han nätade i allsvenskan, mest för Hammaby (?) och var med och sänkte Malmö FF.
Han spelade några matcher i landslaget, gjorde mål mot England.
Han bodde ett tag på samma gata som min morsa och farsa och mina bröder och jag. Vad hände med honom efter fotbollskarriären?
Jah Hollis
Kocken, Rolf Kocken Andersson, en lirare som jag antar få kommer ihåg. Vi snackade om honom på jobbet i dag, och jag inser att han var större än jag minns.
Men är det någon mer än jag som minns denne lirare.
Visst kom han från Misterhult och gick via IFK Oskarshamn till Öster och Jönköping Södra (som Torsson sjunger om), och så till Hammarby.
Han nätade i allsvenskan, mest för Hammaby (?) och var med och sänkte Malmö FF.
Han spelade några matcher i landslaget, gjorde mål mot England.
Han bodde ett tag på samma gata som min morsa och farsa och mina bröder och jag. Vad hände med honom efter fotbollskarriären?
Jah Hollis
”You Can’t Judge A Book By Looking…”
…at It’s (The) Cover.” Den store (i dubbel mening) Willie Dixon skrev låten, Bo Diddley var en som gjorde den rättvisa. Och hur kom jag då in på detta?
Jo, för det första är det ju ett talessätt alla borde anamma och leva efter. För det andra, ja det kommer jag till så småningom.
Efter en veckas knegande i mitt anletes svett, är jag tillbaka i den relativa civilisation som är Sveriges tredje stad.
Hade erbjudande om trevligt sällskap, men orken tröt och jag blev kvar hemma. Det fanns öl i kylen, Javisst, Ankan, den här gången var det inga problem, törsten var väl upparbetad.
Innanför dörren låg en hög av post. Bland annat ett paket från Ginza och senaste numret av Mojo. I Ginzapaketet fanns Tinariwens senaste och The Hold Steady. Jag tänker inte komma med recensioner än.
Mojo hade sitt vet-inte-vilket-i-ordningen Beatles-omslag. Men man ska inte döma en rocktidning efter omslaget (se där kom det).
Nya numret innehåller för mycket för att räkna upp här: men i sektionen How To Buy handlade det om något så otrendigt (eller?) som Jazz Rock Fusion.
Nummer ett var, givetvis, The Mahavishnu Orchestras The Inner Mounting Flame. Jag hittade inte mitt exemplar i högarna av skivor som hotar att dränka mig. Så nu lyssnar jag på Can, Future Days.
Kanske får jag också omvädera Norah Jones efter att ha läst Sylvie Simmons artikel i Mojo om henne. Vem vet? Sylvie är världens just nu bästa rockjournalist.
Jag har talat!
Jah Hollis
Jo, för det första är det ju ett talessätt alla borde anamma och leva efter. För det andra, ja det kommer jag till så småningom.
Efter en veckas knegande i mitt anletes svett, är jag tillbaka i den relativa civilisation som är Sveriges tredje stad.
Hade erbjudande om trevligt sällskap, men orken tröt och jag blev kvar hemma. Det fanns öl i kylen, Javisst, Ankan, den här gången var det inga problem, törsten var väl upparbetad.
Innanför dörren låg en hög av post. Bland annat ett paket från Ginza och senaste numret av Mojo. I Ginzapaketet fanns Tinariwens senaste och The Hold Steady. Jag tänker inte komma med recensioner än.
Mojo hade sitt vet-inte-vilket-i-ordningen Beatles-omslag. Men man ska inte döma en rocktidning efter omslaget (se där kom det).
Nya numret innehåller för mycket för att räkna upp här: men i sektionen How To Buy handlade det om något så otrendigt (eller?) som Jazz Rock Fusion.
Nummer ett var, givetvis, The Mahavishnu Orchestras The Inner Mounting Flame. Jag hittade inte mitt exemplar i högarna av skivor som hotar att dränka mig. Så nu lyssnar jag på Can, Future Days.
Kanske får jag också omvädera Norah Jones efter att ha läst Sylvie Simmons artikel i Mojo om henne. Vem vet? Sylvie är världens just nu bästa rockjournalist.
Jag har talat!
Jah Hollis
fredag 9 februari 2007
Entreprenörer i Anders Borgs anda?
Dagens nyhet, Anna Nicole till trots, måste vara en kortis från Helsingborg. Grabbarna som fixade en bunt gratistidningar som de sålde med god avans.
Historien berättas av TT, som i sin tur fått den från Kvällsposten: några unga killar tog helt enkelt en bunt av Helsingborgs nya gratistidning Xtra med sig ut till utkanterna av stan.
Där gick man runt och knackade dörr och erbjöd folk att köpa tidningen för fem kronor exemplaret. De gjorde sig en hacka, men utgivaren av tidningen blev förstås inte glad.
Nu gäller det att få helsingborgarna att förstå att det är en ny gratistidning de har fått sig till livs.
Men medge att det är bra entreprenörsanda.
Jag tror Anders Borg uppskattar sådant.
Jah Hollis
Historien berättas av TT, som i sin tur fått den från Kvällsposten: några unga killar tog helt enkelt en bunt av Helsingborgs nya gratistidning Xtra med sig ut till utkanterna av stan.
Där gick man runt och knackade dörr och erbjöd folk att köpa tidningen för fem kronor exemplaret. De gjorde sig en hacka, men utgivaren av tidningen blev förstås inte glad.
Nu gäller det att få helsingborgarna att förstå att det är en ny gratistidning de har fått sig till livs.
Men medge att det är bra entreprenörsanda.
Jag tror Anders Borg uppskattar sådant.
Jah Hollis
Anna Nicole Smith dog som hon levt
Skandalmodell kallades hon i de första telegrammen som droppade in när hon dött, Anna Nicole Smith. Jodå, visst tyckte väl en och annan att det var skandal när Playboy-bruden dök upp på H&M-reklam här i Sverige 1993, väldigt tunnklädd mitt i vintern.
Det sades att bilister körde av vägen när de fick se den blonda och kurviga amerikanska modellen på affischtavlorna.
Jag misstänker också att en och annan rättrådig, anti-naketman i smyg tyckte hon var rätt vacker att se på.
Nu är hon död, bara 39 år gammal, efter att ha figurerat i skvallerpress och boulevardblad ända sedan hon dök upp i Playboy och i H&M-reklamen.
Att hon sedan gifte sig med en 89-årig oljemiljonär, som dog efter ungefär ett år, var helt logiskt.
Så fortsatte det med allt som hör till med strid om arvet, festande, viktproblem, karlar, barn och död, allt i offentlighetens ljus. Först dog hennes vuxne son och nu Anna Nicole själv.
Hon dog som hon levde och skvallerpressen går i spinn.
Någon som velat byta med henne?
Jah Hollis
Det sades att bilister körde av vägen när de fick se den blonda och kurviga amerikanska modellen på affischtavlorna.
Jag misstänker också att en och annan rättrådig, anti-naketman i smyg tyckte hon var rätt vacker att se på.
Nu är hon död, bara 39 år gammal, efter att ha figurerat i skvallerpress och boulevardblad ända sedan hon dök upp i Playboy och i H&M-reklamen.
Att hon sedan gifte sig med en 89-årig oljemiljonär, som dog efter ungefär ett år, var helt logiskt.
Så fortsatte det med allt som hör till med strid om arvet, festande, viktproblem, karlar, barn och död, allt i offentlighetens ljus. Först dog hennes vuxne son och nu Anna Nicole själv.
Hon dog som hon levde och skvallerpressen går i spinn.
Någon som velat byta med henne?
Jah Hollis
torsdag 8 februari 2007
Är Norah Jones så kul egentligen?
Ravi Shankars dotter, Norah Jones, är ute i rampljuset igen. Med sin tredje platta har hon tydligen gått direkt upp i topp på USA:s försäljningslista (jag trodde annars det bara var jag och några likasinnade som är gammalmodiga nog att köpa plattor. Fast man räknar kanske nedladdning nu också).
Plattan har, vad jag läst i alla fall, fått bra kritik.
Men jag är skeptisk, jag har aldrig fastnat för Norah Jones hur tjusig och skicklig hon än är.
Det kan bero på att min första närkontakt med henne var en tv-sänd livekonsert från New Orleans 2003 (tror jag). Och jag upplevde den konserten som ett sömnpiller av rang.
Skickliga musiker och rätt oprenentiöst, men el gäspo!
Så är det bara ibland, och jag är kanske fel man att komma med kritik mot framgångsrika Norah. Fast det var nog så att jag blev lite avtänd där och har inte lyssnat på Norah sedan tv-konserten.
Och den enda gången under konserten som jag tyckte det tände till lite var, när hon gav sig på The Bands låt Bessie Smith. Men det kanske säger mer om The Band än om Norah Jones. Eller om mig?
Ge mig Tinariwen, när som helst!
Jah Hollis
Plattan har, vad jag läst i alla fall, fått bra kritik.
Men jag är skeptisk, jag har aldrig fastnat för Norah Jones hur tjusig och skicklig hon än är.
Det kan bero på att min första närkontakt med henne var en tv-sänd livekonsert från New Orleans 2003 (tror jag). Och jag upplevde den konserten som ett sömnpiller av rang.
Skickliga musiker och rätt oprenentiöst, men el gäspo!
Så är det bara ibland, och jag är kanske fel man att komma med kritik mot framgångsrika Norah. Fast det var nog så att jag blev lite avtänd där och har inte lyssnat på Norah sedan tv-konserten.
Och den enda gången under konserten som jag tyckte det tände till lite var, när hon gav sig på The Bands låt Bessie Smith. Men det kanske säger mer om The Band än om Norah Jones. Eller om mig?
Ge mig Tinariwen, när som helst!
Jah Hollis
Misstänkta enkelt fångade på film
Ibland undrar man hur folk tänker när dom ger sig in på brottets bana. Som till exempel de båda killar som nu står åtalade, en i Ystad och en i Göteborg och så gott som samtidigt, för stöld av övervakningskameror.
Jo, det är sant. Två fullt fungerande övervakningskameror har stulits. Och eftersom kamerorna fyllde sin funktion till de plockades ner fick polisen en minst sagt bra bild (rörliga bilder) på själva brotten.
Kamerorna filmade ju de misstänkta och nu åtalade killarna medan de om man så säger jobbade. Och det blev riktigt fina närbilder.
Som sagt, hur tänkte dom egentligen?
Själv har jag ännu en gång jobbat till mig huvudvärk, det blev en oerhört stressig afton. Strax tid att gå hem och försöka varva ner lite.
Jah Hollis
Jo, det är sant. Två fullt fungerande övervakningskameror har stulits. Och eftersom kamerorna fyllde sin funktion till de plockades ner fick polisen en minst sagt bra bild (rörliga bilder) på själva brotten.
Kamerorna filmade ju de misstänkta och nu åtalade killarna medan de om man så säger jobbade. Och det blev riktigt fina närbilder.
Som sagt, hur tänkte dom egentligen?
Själv har jag ännu en gång jobbat till mig huvudvärk, det blev en oerhört stressig afton. Strax tid att gå hem och försöka varva ner lite.
Jah Hollis
onsdag 7 februari 2007
Musiken i livsmedelsbutiken: 4
När jag steg in i värmen på Coop i dag gick det inte att ta miste på vad det var som hördes ur högtalarna. Det märkliga är, att även om låten stämde in på situationen på något vis, har bandet gjort en låt som passat ännu bättre.
Låten jag hörde var Rock The Casbah från Combat Rock med The Clash. Vad som varit träffsäkrare är givetvis Lost In The Supermarket från deras bästa platta, London Calling.
Rock The Casbah lär vara The Clashs svar på att man förbjöd rockmusik att spelas i Iran. Dock användes låten på ett sätt The Clash inte uppskattade.
Att man använde Should I Stay Or Should I Go? i Levi’s-reklamen kunde nog Mick Jones leva med. Ja, det gav honom nog stålar att leva på helt enkelt.
Men som denne, som det verkar, sympatiske man säger i en kortintervju i nummer 55 av tidningen Blender: det var inte lika kul att få veta att Rock The Casbah var den första låt man spelade på radion efter invasionen av Kuwait, och att amerikanska flygvapnet släppt bomber med orden Rock The Casbah målade på sidorna över andra länder.
Jag förstår Mick Jones, The Clash handlade om något helt annat.
Jah Hollis
Låten jag hörde var Rock The Casbah från Combat Rock med The Clash. Vad som varit träffsäkrare är givetvis Lost In The Supermarket från deras bästa platta, London Calling.
Rock The Casbah lär vara The Clashs svar på att man förbjöd rockmusik att spelas i Iran. Dock användes låten på ett sätt The Clash inte uppskattade.
Att man använde Should I Stay Or Should I Go? i Levi’s-reklamen kunde nog Mick Jones leva med. Ja, det gav honom nog stålar att leva på helt enkelt.
Men som denne, som det verkar, sympatiske man säger i en kortintervju i nummer 55 av tidningen Blender: det var inte lika kul att få veta att Rock The Casbah var den första låt man spelade på radion efter invasionen av Kuwait, och att amerikanska flygvapnet släppt bomber med orden Rock The Casbah målade på sidorna över andra länder.
Jag förstår Mick Jones, The Clash handlade om något helt annat.
Jah Hollis
tisdag 6 februari 2007
Här kommer jubileumsinlägget: Nr 200!
Ja, detta är mitt 200:e blogginlägg sedan jag inledde dessa skriverier i början av november förra året. Det gör mig väl bara till en nybörjare i gemet, men jag tycker ändå jag varit rätt flitig.
Och jag vet att det är en och annan som föjer mina öden och äventyr på bloggen med regelbundenhet; till exempel i Frederick, Maryland, i Björkhagen, i Oskarshamn och på många ställen i Skåne.
Just till detta jubileumsinlägg har jag inget speciellt att komma med. Jag är slut i huvudet efter en lång arbetsdag och jag ska snart dra mig tillbaka till mitt påvra övernattningsrum.
Men som han sade, min favorit Arnie: I’ll be baaack!
Och jag räknar med att kunna leverera ett och annat läsvärt även de kommande 200 inläggen. Jag har ju för tusan bara börjat! Så hjälp till att sprida budskapet: det är på Jah Hollis blogg det händer!
Ja, ja, jag vet att jag tar i, men lite glad över det man åstadkommer får man väl vara någon gång!? Vi ses och hörs!
Jah Hollis
Och jag vet att det är en och annan som föjer mina öden och äventyr på bloggen med regelbundenhet; till exempel i Frederick, Maryland, i Björkhagen, i Oskarshamn och på många ställen i Skåne.
Just till detta jubileumsinlägg har jag inget speciellt att komma med. Jag är slut i huvudet efter en lång arbetsdag och jag ska snart dra mig tillbaka till mitt påvra övernattningsrum.
Men som han sade, min favorit Arnie: I’ll be baaack!
Och jag räknar med att kunna leverera ett och annat läsvärt även de kommande 200 inläggen. Jag har ju för tusan bara börjat! Så hjälp till att sprida budskapet: det är på Jah Hollis blogg det händer!
Ja, ja, jag vet att jag tar i, men lite glad över det man åstadkommer får man väl vara någon gång!? Vi ses och hörs!
Jah Hollis
måndag 5 februari 2007
Det finns alltid någon som är värre
Jag ska sluta att tjata om Kikki Danielsson och hennes avbrutna framträdande i Kristianstad i helgen. Det är bara att konstatera att hon var vare sig först eller sist, och det finns alltid någon som är värre.
Shane MacGowan till exempel. Undrar hur konserten som föregick detta klipp var (i Holland verkar det vara). En bit in i The Pogues karriär hade Shane MacGowan för vana att somna på scenen och sova sig igenom större delen av konserterna.
Han fick kicken från bandet och har senare berättat att han hade full (ingen ordvits!) förståelse för det beslutet.
En annan som hade lite problem med publikkontakterna en tid är ju Ulf Lundell. Han myntade uttrycket ”En inställd spelning är ju också en spelning”, sedan han krökat bort en konsert i Hultsfred.
Jag ska ta ett tredje exempel. Kris Kristofferson, idag en aktad legendar inom countrymusiken (han kommer för övrigt snart och spelar inför ett utsålt KB i Malmö).
Jag såg honom på Isle of Wight 1970 och då var han så dragen att han fick hålla i sig i mikrofonstativet för att inte falla omkull. Publiken buade och kastade grejor på honom men han sade bara: Det enda som kan få oss att lämna den här scenen är att ni skjuter på oss med gevär!
Han trodde på sin konst och han fick ju rätt till slut.
Dags att sova, en ny arbetsvecka stundar.
Jah Hollis
Shane MacGowan till exempel. Undrar hur konserten som föregick detta klipp var (i Holland verkar det vara). En bit in i The Pogues karriär hade Shane MacGowan för vana att somna på scenen och sova sig igenom större delen av konserterna.
Han fick kicken från bandet och har senare berättat att han hade full (ingen ordvits!) förståelse för det beslutet.
En annan som hade lite problem med publikkontakterna en tid är ju Ulf Lundell. Han myntade uttrycket ”En inställd spelning är ju också en spelning”, sedan han krökat bort en konsert i Hultsfred.
Jag ska ta ett tredje exempel. Kris Kristofferson, idag en aktad legendar inom countrymusiken (han kommer för övrigt snart och spelar inför ett utsålt KB i Malmö).
Jag såg honom på Isle of Wight 1970 och då var han så dragen att han fick hålla i sig i mikrofonstativet för att inte falla omkull. Publiken buade och kastade grejor på honom men han sade bara: Det enda som kan få oss att lämna den här scenen är att ni skjuter på oss med gevär!
Han trodde på sin konst och han fick ju rätt till slut.
Dags att sova, en ny arbetsvecka stundar.
Jah Hollis
söndag 4 februari 2007
Kikkis framträdande fångat på webb-tv
Var det fylla, eller var det osedvanligt dåligt omdöme vad det gäller medicinering? Uppgifterna går i sär, och frågan är om ens Kikki Danielsson själv kan svara på hur hon hamnade i det tillstånd som gjorde att hon fick lämna en konsert i Kristianstad.
Visst, hon säger att det var blandningen av mediciner som fick henne att uppträda som om hon var kraftigt på fyllan.
Men till och med Elvis klararde ju att hålla reda på sina piller så att han kunde framträda när han proppade i sig som mest.
För den som vill ta sig en titt på hur det gick till på Idrottsgalan i Kristianstad i lördags finns det en liten webb-film hos Kristianstadsbladet.
Filmen säger kanske inte så väldigt mycket (med undantag från Lokets kommentarer), men Kikki Danielsson borde nog, framförallt för sin egen skull, dra sig undan från rampljuset ett tag.
Hon verkar uppriktigt ha problem med det mesta och borde väl kunna bli sjukskriven för att vila upp sig någonstans. Jag skulle inte missunna henne det, även om jag tycker hennes musik är pest.
Jah Hollis
Visst, hon säger att det var blandningen av mediciner som fick henne att uppträda som om hon var kraftigt på fyllan.
Men till och med Elvis klararde ju att hålla reda på sina piller så att han kunde framträda när han proppade i sig som mest.
För den som vill ta sig en titt på hur det gick till på Idrottsgalan i Kristianstad i lördags finns det en liten webb-film hos Kristianstadsbladet.
Filmen säger kanske inte så väldigt mycket (med undantag från Lokets kommentarer), men Kikki Danielsson borde nog, framförallt för sin egen skull, dra sig undan från rampljuset ett tag.
Hon verkar uppriktigt ha problem med det mesta och borde väl kunna bli sjukskriven för att vila upp sig någonstans. Jag skulle inte missunna henne det, även om jag tycker hennes musik är pest.
Jah Hollis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)