Åh, vad skönt med en relativt lugn dag på jobbet. Den ger en natt då man kan sitta och blogga lite utan att behöva kasta sig i väg när larmet är till att dra igång.
Jag har ju sänkt Hockey-VM lite tidigare, men sedan Sverige sänkt Schweiz i kväll och Danmark tidigare spöat Ukraina, kommer en sorts VM-höjdpunkt: Tre Kronor ska möta Danmark.
Danmark vill ju inget hellre än att spöa Sverige, vars hockeframgångar tidigare uteslutit alla tankar på att våra grannar i söder skulle kunna möta oss i ett stort mästerskap (fast detta är faktiskt inte heller första gången vi möts på hög nivå).
Men danskarna har kämpat sig till denna position. Och denna säsong fick de sitt första danskfödda NHL-proffs, Frans Nielsen som spelat svensk elitseriehockey i Malmö och Timrå.
Jag hoppas danskarna ger Sverige en match, det är de värda.
Såg just Mavis Staples på Jay Leno Show, vilken röst!
Staple Singers är gamla favoriter och Mavis solo verkar hålla stilen från familjesamarbetet.
Jah Hollis
6 kommentarer:
Du är rätt så jazzig-- :-/ Brukar säga till Sambon att Leno lyckas då hitta den skräpigaste musiken hela tiden- Jag tycker Aldrig det är nån bra artist där?
Det är långt mellan pärlorna hos Leno. Men Mavis Staples är ju en soul- och gospelsångerska av guds nåde. Fast jazz är det inte, no sister. ;-)
En liten fråga, du är medveten om att våren står utanför ditt fönster och ser lite vilsekommen ut, medan du bloggar om håkky?
Jag ser med all tydlighet hur det strålar och färgsprakar utanför min arbetsplats. Men när jag bloggade om hockey var det mitt i natten, efter avslutat arbete.
Jag får njuta av våren på förmiddagarna. Innan det är dags att dra på sig jobbaresviden, som han sjöng Peps.
Det står för övrigt 2–2 efter första perioden. Danmark chocköppnade och ledde med 2–0!
Nej jag menade inte Henne direkt utan en massa som du skriver om här tycks för Mig gå i den jazziga stilen. ? Men jag kan ha fel- den eller dessa genres är inte min bag alls.
Jag är nog inte fast i någon speciell stil när det gäller musik.
Jag har varit och sett såväl Sepultura som Emmylou Harris och gillat det.
Typisk svensktoppsmusik och dansbandsmusik har jag svårt för.
Men jag såg Judas Priest redan 1975.
Jag ansluter mig till Jimi Hendrix’ (har jag också sett) visdomsord: Det finns bra musik och det finns dålig musik.
Skicka en kommentar