Dags att vakna nu ni som arrangerar konserter och festivaler i landet i sommar. Ett av världens bästa liveband alla kategorier, amerikanska Calexico, har börjat boka in en turné i Europa.
Det är väl närmast exakt ett år sedan jag såg bandet på Amager bio i Köpenhamn och fick den absolut sista biljetten till konserten (vilket på ett osedvanligt oturligt sätt drabbade M som skulle ha följt med: stormen efter det har inte riktigt lagt sig än).
Sedan är det väl ytterligare minst ett år (kan vara två också) sedan de var på KB i Malmö och bjöd på en konsert av guds nåde.
Så inte ska man väl behöva åka till stökiga rockfestivaler i Norge eller Finland nu för att få se dem?
Någon i Sverige, eller kanske i Danmark, som nappar?
Jag lovar att köpa biljetter, minst två!
Jah Hollis
måndag 30 april 2007
Ike borde väl ha fått stödja kvinnojouren
Man ska väl inte skämta om kvinnojouren, eller andra organisationer som hjälper utsatta kvinnor, men…
Jag återvänder till Madeleine Peyroux konsert på KB i Malmö i går, söndag. Det blev en ny upplevelse på flera sätt, bland annat skulle en del av biljettinkomsterna gå till en organisation som ger hjälp till utsatta kvinnor.
Jag vet inte vilken av dem, men i alla fall stod det, just innan konserten skulle dra igång, en kvinna på scenen och informerade om verksamheten.
Jag hann aldrig uppfatta vilken organisation det var och Madeleine Peyroux var inte till mycket hjälp när hon nämnde ”the charity” i sitt tack till publiken efter konserten.
Hon förklarade att hon inte kunde uttala namnet på organisationen som skulle få pengarna.
Dock kunde jag inte låta bli att undra om det inte på något vis varit lämpligare att samla in dom där pengarna i kväll på KB.
Då spelar nämligen mannen som gav kvinnomisshandel i musikbranschen ett ansikte: Ike Turner.
Han hängdes ju ut av ex-frun, Tina Turner, i en bok (som också blev film) och blev i hela världen betraktad som ett riktigt svin.
Ike Turner om någon borde väl se till att kvinnojouren får ett bidrag.
Eller finns det kanske en annan sida av historien?
Jah Hollis
Jag återvänder till Madeleine Peyroux konsert på KB i Malmö i går, söndag. Det blev en ny upplevelse på flera sätt, bland annat skulle en del av biljettinkomsterna gå till en organisation som ger hjälp till utsatta kvinnor.
Jag vet inte vilken av dem, men i alla fall stod det, just innan konserten skulle dra igång, en kvinna på scenen och informerade om verksamheten.
Jag hann aldrig uppfatta vilken organisation det var och Madeleine Peyroux var inte till mycket hjälp när hon nämnde ”the charity” i sitt tack till publiken efter konserten.
Hon förklarade att hon inte kunde uttala namnet på organisationen som skulle få pengarna.
Dock kunde jag inte låta bli att undra om det inte på något vis varit lämpligare att samla in dom där pengarna i kväll på KB.
Då spelar nämligen mannen som gav kvinnomisshandel i musikbranschen ett ansikte: Ike Turner.
Han hängdes ju ut av ex-frun, Tina Turner, i en bok (som också blev film) och blev i hela världen betraktad som ett riktigt svin.
Ike Turner om någon borde väl se till att kvinnojouren får ett bidrag.
Eller finns det kanske en annan sida av historien?
Jah Hollis
Varför ställer jag så mycket frågor?
Upptäckte just, när två av mina inlägg kom in efter varandra på en lista, att jag inledde rubrikerna över båda med ett Varför. Jag ska ju, eftersom min blogg heter Världen enligt Jah Hollis, komma med svaren i stället.
Jag ska ge min syn på världen, inte ställa en massa mer eller mindre idiotiska frågor. Eller?
Jag tror inte det är något bra sätt att locka läsare, att ställa en massa frågor. Nej man ska formulera sig i feta utspel i stället. Det är ju så aftonblaskorna och halvtaskiga politiker gör för att dra till sig intresset.
I stället för att fråga: Varför applåderar jazzpublik alltid solon? skulle jag i stället ha skrivit: Förbjud folk att applådera efter jazzsolon!
Eller vad tror ni där ute?
Aj, nu blev det en fråga igen…
Jah Hollis
Jag ska ge min syn på världen, inte ställa en massa mer eller mindre idiotiska frågor. Eller?
Jag tror inte det är något bra sätt att locka läsare, att ställa en massa frågor. Nej man ska formulera sig i feta utspel i stället. Det är ju så aftonblaskorna och halvtaskiga politiker gör för att dra till sig intresset.
I stället för att fråga: Varför applåderar jazzpublik alltid solon? skulle jag i stället ha skrivit: Förbjud folk att applådera efter jazzsolon!
Eller vad tror ni där ute?
Aj, nu blev det en fråga igen…
Jah Hollis
Varför applåderar jazzpublik alltid solon?
Några fler reflektioner kring Madeleine Peyroux konsert på KB i Malmö i kväll.
Uppenbarligen var det en stor del av publiken som kommit för att MP har namn om sig att vara jazzsångerska.
Och vill man nu nödvändigtvis sätta etiketter på musik och artister så passar väl en jazzklisterlapp på henne. Själv tycker jag hennes musik är bredare än så, men visst jag kan hänga på där.
Hennes band var fyra mycket skickliga killar, ståbas, trummor (vispar huvudsakligen), elgitarr och en klaviaturspelare som heter Sam Yahel och som bland annat trakterade en Hammond med fett Lesliekabinett.
Sam Yahel har för övrigt ett eget band och de öppnar för Steely Dan på deras USA-turné som börjar om några dagar.
Det blev ju ett och annat solo på KB, från alla i bandet (Madeleine Peyroux stod ensam för sången men spelade också utmärkt gitarr och ukulele, dock utan att brista ut i solon).
Efter solona applåderade jazzdelen av publiken, medan de (förmodligen) mer inkörda på rock och pop väntade till låten var slut. Det blev en lite komisk effekt, eftersom applåderna efter solona lät lite halvdana.
Och jag undrar nu: varför känner jazzfolket att de måste applådera vartenda solo?
Jag tycker bara, speciellt i ett sådant sammanhang som i kväll, att det är mossigt och otidsenligt.
Jah Hollis
Varför så missnöjd Madeleine - det var bra!?
Var på min tredje konsert på fyra dagar i kväll: Madeleine Peyroux på KB. En konsert jag sett fram mer och mer emot allt eftersom jag lärt mig gilla hennes nya skiva Half the Perfect World.
M gillar den ännu mer än jag gör och var med som mycket trevligt sällskap på konserten. Och det var bra, men vi var båda lite frågande efteråt.
Det fanns alla förutsättningar för att det skulle bli en riktigt bra kväll, trots att det var en söndag. För det var rätt mycket folk där. Uppenbarligen har ryktet om Madeleine spritt sig.
Men hon verkade missnöjd med sakernas tillstånd: med hur det lät (trots att bandet var mycket duktiga), med en överentusiastisk karl som stod längst framme vid scenkanten och med hela publikresponsen. Och kanske med sig själv.
Detta trots fina versioner av låtarna från senaste skivan och innerliga tolkningar av Randy Newman och Bob Dylans You’re Gonna Make Me Lonesome When You Go.
Den senare var faktiskt ett extranummer, såpass tinade i alla fall samspelet mellan artist och publik upp.
Det blev, av någon egentligen oförklarlig anledning, en dag på jobbet. Även om det var en rätt bra sådan i mitt tycke.
Jah Hollis
söndag 29 april 2007
Djurplågare väcker en hämnare i oss
Jag läste artikeln om den stackars hunden som plågats till döds av en idiot till ägare. Men innan jag läste själva artikeln läste jag ett antal bloggkommentarer till den.
Det flesta tyckte tydligen att man som straff skulle tortera ihjäl mannen som dödat hunden.
Jag vet att jag ger mig ut i ett minfält här, men sänker man sig inte på det viset till samma nivå som hundplågaren?
Jag undrar: ska man ha en särskild straffskala för djurplågare där tortyr till döds ingår?
Och vem ska då verkställa det här straffet? En statligt anställd torterare?
Märkligt nog tycks reaktionerna blir häftigare när det handlar om djur som plågas än när det handlar om människor.
Vi känner väl alla till en rad hemska fall med barn som haft ett helvete och plågats av vuxna, i vissa fall till döds. Men jag kan inte påminna mig om att det höjts röster för att gärningsmännen ska, på allvar, utsättas för samma behandling.
Inte heller har förslag på sådana straff väckts när det handlar om vuxna som misshandlats och tagits av daga av sadistiska idioter, eller vad man nu är när man sysslar med sådant.
Men jag antar att ni som skrivit kommentarerna om djurplågaren är redo att personligen ta er an honom och plåga honom till döds om han nu verkligen skulle kunna dömas till ett sådant straff.
Att ni kan ta jobb som statlig torterare.
För ni skulle väl i ett sådant läge inte lämpa över ansvaret på någon annan?
Jah Hollis
Det flesta tyckte tydligen att man som straff skulle tortera ihjäl mannen som dödat hunden.
Jag vet att jag ger mig ut i ett minfält här, men sänker man sig inte på det viset till samma nivå som hundplågaren?
Jag undrar: ska man ha en särskild straffskala för djurplågare där tortyr till döds ingår?
Och vem ska då verkställa det här straffet? En statligt anställd torterare?
Märkligt nog tycks reaktionerna blir häftigare när det handlar om djur som plågas än när det handlar om människor.
Vi känner väl alla till en rad hemska fall med barn som haft ett helvete och plågats av vuxna, i vissa fall till döds. Men jag kan inte påminna mig om att det höjts röster för att gärningsmännen ska, på allvar, utsättas för samma behandling.
Inte heller har förslag på sådana straff väckts när det handlar om vuxna som misshandlats och tagits av daga av sadistiska idioter, eller vad man nu är när man sysslar med sådant.
Men jag antar att ni som skrivit kommentarerna om djurplågaren är redo att personligen ta er an honom och plåga honom till döds om han nu verkligen skulle kunna dömas till ett sådant straff.
Att ni kan ta jobb som statlig torterare.
För ni skulle väl i ett sådant läge inte lämpa över ansvaret på någon annan?
Jah Hollis
Tiden går fort när man har roligt
Ovanstående rubrik har ännu en gång visat sig stämma alltför väl. Nu närmar sig Stockholmsbesöket sitt obönhörliga slut.
Min gude vän och värd, PF, har just bjudit på frukost. Bland annat det godaste "danska rågbröd" jag ätit norr om Malmö. Mer som godis än bröd.
Strax ska jag utnyttja min 24-timmarsbiljett på tunnelbanan för sista gången. Sedan ska jag ta X2000 från central till central. From station to station, som Bowie uttryckte det.
Saker att minnas: Roger Waters på Globen givetvis, Akkurat med god bira och whisky, en solig (och stundtals blåsig som f-n) promenad på Söder, Svejk, bangers and mash på The Foggy Dew, med mera, med mera.
Jag säger som Arnie: I´ll be back!
Jah Hollis
Min gude vän och värd, PF, har just bjudit på frukost. Bland annat det godaste "danska rågbröd" jag ätit norr om Malmö. Mer som godis än bröd.
Strax ska jag utnyttja min 24-timmarsbiljett på tunnelbanan för sista gången. Sedan ska jag ta X2000 från central till central. From station to station, som Bowie uttryckte det.
Saker att minnas: Roger Waters på Globen givetvis, Akkurat med god bira och whisky, en solig (och stundtals blåsig som f-n) promenad på Söder, Svejk, bangers and mash på The Foggy Dew, med mera, med mera.
Jag säger som Arnie: I´ll be back!
Jah Hollis
Malmö FF spelade propagandafotboll
Äntligen verkar det ha lossnat för Malmö FF efter en rätt darrig inledning på fobollsallsvenskan. Jag hade själv inte tillfälle att vara på stadion i Malmö i dag eftersom jag tillbringar ett par dagar i huvudstan.
Men jag fick direktrapport från en polare som också varit i Stockholm (tillsammans med mig och sett Roger Waters) och, i väntan på att ta tåget hem, satt på krogen och såg utspelningen av Solnas stoltheter AIK.
4-0 talar väl sitt tydliga språk.
Jag fick senare rapport från folk som varit och sett utskåpningen på Malmö stadion. Omdömet var klart och koncist: MFF spelade propagandafotboll.
Låt oss nu hoppas det blir mer av den varan.
Jah Hollis
Men jag fick direktrapport från en polare som också varit i Stockholm (tillsammans med mig och sett Roger Waters) och, i väntan på att ta tåget hem, satt på krogen och såg utspelningen av Solnas stoltheter AIK.
4-0 talar väl sitt tydliga språk.
Jag fick senare rapport från folk som varit och sett utskåpningen på Malmö stadion. Omdömet var klart och koncist: MFF spelade propagandafotboll.
Låt oss nu hoppas det blir mer av den varan.
Jah Hollis
lördag 28 april 2007
Roger Waters gillar inte George Bush
Så är den då över, Roger Waters Pink Floyd-konsert i Globen i Stockhom, och jag är helt nöjd. Visst, gillar man inte RW, eller Pink Floyd, eller sådana här megakonserter, kanske man inte blivit omvänd av detta.
Det var pompöst och psykedeliskt, laserljus och flygande grisar och rätt bokstavstrogna tolkningar av ett antal välkända Pink Floyd-klassiker.
Höjdpunkten var Dark Side of the Moon i sin grandiosa helhet.
(Dessutom generöst med extranummer från The Wall).
Och av snacket bland folk som var där att döma var de flesta helt tillfreds med det de fick uppleva. En enda ny låt fick vi höra, den omdiskuterade Leaving Beirut: ett klart uttalat politiskt ställningstagande (musikaliskt nästan en schlagdänga, lite som Frank Zappa kunde få till det) där USA och främst George Bush fick sina fiskar varma.
Att Roger Waters inte gillar George Bush och hans politik och moral framgick med all tydlighet under kvällen.
Ett enkelt mål? Må det.
Men ändå rätt befriande att en artist som Roger Waters så klart tar ställning.
Han har fått fan för det, i USA mest förstås, men han står fast vid det.
Hur många artister gör över huvud taget något sådant i dag?
Jah Hollis
Det var pompöst och psykedeliskt, laserljus och flygande grisar och rätt bokstavstrogna tolkningar av ett antal välkända Pink Floyd-klassiker.
Höjdpunkten var Dark Side of the Moon i sin grandiosa helhet.
(Dessutom generöst med extranummer från The Wall).
Och av snacket bland folk som var där att döma var de flesta helt tillfreds med det de fick uppleva. En enda ny låt fick vi höra, den omdiskuterade Leaving Beirut: ett klart uttalat politiskt ställningstagande (musikaliskt nästan en schlagdänga, lite som Frank Zappa kunde få till det) där USA och främst George Bush fick sina fiskar varma.
Att Roger Waters inte gillar George Bush och hans politik och moral framgick med all tydlighet under kvällen.
Ett enkelt mål? Må det.
Men ändå rätt befriande att en artist som Roger Waters så klart tar ställning.
Han har fått fan för det, i USA mest förstås, men han står fast vid det.
Hur många artister gör över huvud taget något sådant i dag?
Jah Hollis
fredag 27 april 2007
Härligt att möta årets första igelkott
På väg hem från Rickie Lee Jones-konserten i kväll stötte jag på årets första igelkott. Den såg lite mager och yrvaken ut och ilade in i buskarna bredvid ett hus i Lugnet efter att ha korsat cykelbanan.
Det tyder väl på att vintern är över. Igelkottar har väl någon inbyggd klocka som säger när det är dags att stiga upp på våren-försommaren.
Igelkottar är sympatiska djur på något vis och det gör mig alltid ont att läsa om folk som behandlat dessa, trots sina taggar, försvarslösa djur.
Alltför många av dom blir varje sommar överkörda av bilar, så jag tycker vi alla ska vara rädda om våra igelkottar.
Jah Hollis
Det tyder väl på att vintern är över. Igelkottar har väl någon inbyggd klocka som säger när det är dags att stiga upp på våren-försommaren.
Igelkottar är sympatiska djur på något vis och det gör mig alltid ont att läsa om folk som behandlat dessa, trots sina taggar, försvarslösa djur.
Alltför många av dom blir varje sommar överkörda av bilar, så jag tycker vi alla ska vara rädda om våra igelkottar.
Jah Hollis
Rickie Lee Jones har lyckats förnya sig
Jo då, det blev Rickie Lee Jones på KB i kväll. Och det var värt de 375 kronorna det kostade, även om jag tyckte det var lite snålt att inte bjuda på ett enda litet extranummer.
Jag kan inte påstå att jag är någon större kännare av RLJ och hennes musik. Jag minns ju att hon hade en superhit med Chuck E’s In Love och att hon hängde med Tom Waits. Men att hon på senare år gått in i en andra fas i karriären som är mer experimentell.
Jag vet inte om det var många som minns henne från fas ett som var på KB i kväll, man kan misstänka det. I så fall blev de nog besvikna (fast det är ju inte säkert), eftersom det är fas två och framförallt den senaste skivan som gäller nu.
Men rösten finns kvar, den som inspirerat så många rock- och poptjejer. Och med tanke på livet med Tom Waits, ser Rickie Lee Jones oförskämt välbehållen ut med ett fantastiskt leende.
Musiken då: Jo allt från stilla viskande (RLJ ensam med gitarren) till improviserat rockvrål med hela bandet på overdrive. Jag vet inte om det var någon mer än jag som kände igen tongångarna från Amon Düül II:s Yeti.
Inte, nähä?! Men så bra var det!
Håkan Engström skriver nog en fyllig recension i Sydsvenskan. Han var där och antecknade flitigt. Jag tror han gillade vad han hörde.
Jah Hollis
Jag kan inte påstå att jag är någon större kännare av RLJ och hennes musik. Jag minns ju att hon hade en superhit med Chuck E’s In Love och att hon hängde med Tom Waits. Men att hon på senare år gått in i en andra fas i karriären som är mer experimentell.
Jag vet inte om det var många som minns henne från fas ett som var på KB i kväll, man kan misstänka det. I så fall blev de nog besvikna (fast det är ju inte säkert), eftersom det är fas två och framförallt den senaste skivan som gäller nu.
Men rösten finns kvar, den som inspirerat så många rock- och poptjejer. Och med tanke på livet med Tom Waits, ser Rickie Lee Jones oförskämt välbehållen ut med ett fantastiskt leende.
Musiken då: Jo allt från stilla viskande (RLJ ensam med gitarren) till improviserat rockvrål med hela bandet på overdrive. Jag vet inte om det var någon mer än jag som kände igen tongångarna från Amon Düül II:s Yeti.
Inte, nähä?! Men så bra var det!
Håkan Engström skriver nog en fyllig recension i Sydsvenskan. Han var där och antecknade flitigt. Jag tror han gillade vad han hörde.
Jah Hollis
torsdag 26 april 2007
Talibanerna förnekar sig inte - Gud jublar?
Nu kablas nyheten att en 12-årig pojke, en talibansk ”gudskrigare”, i Afghanistan fått ”äran” att skära halsen av en man som ”spionerat för Amerika”.
Det hela filmades och filmen (tänk efter innan ni tittar, detta är på riktigt!) finns naturligtvis redan på Youtube.
Man kan inte hitta en bättre propagandafilm mot religionen.
Här finns allt: fanatism, dödskult, kvinnor som inte får visa sina ansikten, män (och kvinnor) som jublar och prisar gud när den lille gudskrigaren skär halsen av mannen.
Det är inte underligt att ledare inom islam nu tar avstånd från det vi kan se på filmen. Det är för magstarkt även för dom och det ger naturligtvis islam ett ännu sämre rykte.
Märk dock att det man tycks ogilla mest är, att det är en 12-åring som får utföra avrättningen.
Avrättningen i sig kan tydligen passera i många gudstrognas ögon.
Tänk vad glad Gud måste vara i sin himmel.
Jah Hollis
Det hela filmades och filmen (tänk efter innan ni tittar, detta är på riktigt!) finns naturligtvis redan på Youtube.
Man kan inte hitta en bättre propagandafilm mot religionen.
Här finns allt: fanatism, dödskult, kvinnor som inte får visa sina ansikten, män (och kvinnor) som jublar och prisar gud när den lille gudskrigaren skär halsen av mannen.
Det är inte underligt att ledare inom islam nu tar avstånd från det vi kan se på filmen. Det är för magstarkt även för dom och det ger naturligtvis islam ett ännu sämre rykte.
Märk dock att det man tycks ogilla mest är, att det är en 12-åring som får utföra avrättningen.
Avrättningen i sig kan tydligen passera i många gudstrognas ögon.
Tänk vad glad Gud måste vara i sin himmel.
Jah Hollis
Och snart börjar Hockey-VM - gäsp...
Åh, vilken seg dag. Det är kanonväder ute och det är läge för att hitta på något. Och det är läge för att fixa till lite saker här hemma innan jag ska dra till Stockholm i morgon.
Vad gör jag då? Jo sitter här hemma och segar och får ta mig samman för att ens utnyttja tvättiden jag har.
Jag har inte satt min fot utanför dörren. Har bara öppnat den när en lätt förvirrad man ringde på och letade efter någon som sitter med i vår bostadsrättsförenings styrelse.
Är det den berömda vårtröttheten som slagit till eller är det gårkvällens quiz som spökar?
Surfade runt lite slött på nätet och upptäckte att Hockey-VM börjar i morgon.
Jaha. Det är väl ett mästerskap som devalverats kraftigt de senaste åren.
Inte nog med att man spelar just när det drar ihop sig i NHL där alla de bästa spelarna är med.
De svenska toppspelarna som skulle kunna ställa upp i VM verkar också måttligt intresserade. Vi får väl hoppas på att Danmark kan skrälla.
Jah Hollis
Vad gör jag då? Jo sitter här hemma och segar och får ta mig samman för att ens utnyttja tvättiden jag har.
Jag har inte satt min fot utanför dörren. Har bara öppnat den när en lätt förvirrad man ringde på och letade efter någon som sitter med i vår bostadsrättsförenings styrelse.
Är det den berömda vårtröttheten som slagit till eller är det gårkvällens quiz som spökar?
Surfade runt lite slött på nätet och upptäckte att Hockey-VM börjar i morgon.
Jaha. Det är väl ett mästerskap som devalverats kraftigt de senaste åren.
Inte nog med att man spelar just när det drar ihop sig i NHL där alla de bästa spelarna är med.
De svenska toppspelarna som skulle kunna ställa upp i VM verkar också måttligt intresserade. Vi får väl hoppas på att Danmark kan skrälla.
Jah Hollis
En schysst bild på en schysst stad
Det är tajm att gå och lägga sig och sova nu. I alla fall om jag ska vara i form för att se Rickie Lee Jones på KB i morgon kväll (det finns biljetter kvar) och befria min vän Bengan från en av hans förköpsbiljetter.
Ja, ja, det är inte bara därför. Jag vill gärna se Tom Waits ex i aktion, även om jag hört lite lama saker från hennes förra besök här i stan.
Dock är huvudsyftet med denna godnattblogg att presentera min nya skrivbordsbild. Ett foto jag tog från The London Eye.
Rätt inbjudande, inte sant? I fjärran syns The Battersea Power Station, känd från Pink Floyds omslag till Animals.
Jah Hollis
Sms har tagit the quiz från quizzandet
Ja, det gick åt skogen i kvällens quiz, fastän vi tyckte vi gjorde bra ifrån oss. Ett okänt lag vann och det var bara Spitfire Psychopaths (som tycks ha problem med att hålla bloggen igång) som, av old school-lagen, noterades bland de bästa.
Naturligtvis tror man då att de här lagen som dyker upp och vinner en enstaka gång fuskar. Det är ett internationellt problem:
Is it true that 'Text Messaging Is Destroying The Pub Quiz As We Know It' was really a working title for Rings Around The World?
No. This came about after an NME journo saw the phrase written on an ideas wall in the studio, though it was never intended as an album title. It was coined after Gruff received a text from a friend whose pub quiz team was stuck on a particularly devious mindbender. According to the texter, the question was: "What was the name of the drummer in The Who?"
Så även om mina vänner Super Furry Animals (som en söndag på KB i Malmö bidrog till min dåliga hörsel) backar lite här, tror jag (vet jag) att det förekommer fusk i quizzandet.
Trummisen i The Who hette för övrigt Keith Moon.
Det klarade jag utan sms-hjälp.
Jah Hollis
Naturligtvis tror man då att de här lagen som dyker upp och vinner en enstaka gång fuskar. Det är ett internationellt problem:
Is it true that 'Text Messaging Is Destroying The Pub Quiz As We Know It' was really a working title for Rings Around The World?
No. This came about after an NME journo saw the phrase written on an ideas wall in the studio, though it was never intended as an album title. It was coined after Gruff received a text from a friend whose pub quiz team was stuck on a particularly devious mindbender. According to the texter, the question was: "What was the name of the drummer in The Who?"
Så även om mina vänner Super Furry Animals (som en söndag på KB i Malmö bidrog till min dåliga hörsel) backar lite här, tror jag (vet jag) att det förekommer fusk i quizzandet.
Trummisen i The Who hette för övrigt Keith Moon.
Det klarade jag utan sms-hjälp.
Jah Hollis
Livet är inte lätt i Helsingfors heller
Kanske är jag sent po de, som man säger här i Skåne, men ibland hittar man underbara saker på Youtube.
Har för mig att jag har hört talas om klagokörerna förr, men detta är underbart, även om man får hålla tillgodo med spansk textning.
Vi borde sjunga ut mer om all skit vi måste stå ut med. Får vi det kanske vi kan närma oss varandra.
Eller är jag litta (som skåningarna säger) för romantisk här?
Jah Hollis
Har för mig att jag har hört talas om klagokörerna förr, men detta är underbart, även om man får hålla tillgodo med spansk textning.
Vi borde sjunga ut mer om all skit vi måste stå ut med. Får vi det kanske vi kan närma oss varandra.
Eller är jag litta (som skåningarna säger) för romantisk här?
Jah Hollis
onsdag 25 april 2007
Det händer saker medan jag lämnar Malmö
I kväll är det quiz igen, ett stående inslag de onsdagar jag är ledig och inte bortrest. M har redan ringt och verkade sugen på att träffas tidigare, eftersom det är kanonväder och kanske redan chans att sitta ute en stund.
Men eftersom jag ska resa bort på fredag måste jag ta hand om lite räkningar och annat innan jag kan ge mig ut. Om man nu vågar betala sina räkningar på nätet.
Sedan händer det intressanta saker slag i slag här i Malmö, en del dessvärre medan jag inte är i stan.
Redan torsdag kväll spelar Rickie Lee Jones på KB.
Sedan åker jag till Stockholm fredag för att se Roger Waters på Globen (jag behöver väl inte berätta att han var basist i Pink Floyd och att vi bland annat kommer att får höra Dark Side of the Moon i sin helhet).
Vad jag missar i Malmö fredag vet jag egentligen inte, men på lördagen ryker både MFF-AIK på stadion och Pere Ubu på KB senare på kvällen (men det finns säkert ett och annat att hitta på i Stockholm tillsammans med min gamle Blues Brother PF).
Söndag spelar sedan Pere Ubu i Stockholm, men då är jag på KB och kollar Madeleine Peyroux.
Tur att man är ledig valborgsmässoafton.
Jah Hollis
Men eftersom jag ska resa bort på fredag måste jag ta hand om lite räkningar och annat innan jag kan ge mig ut. Om man nu vågar betala sina räkningar på nätet.
Sedan händer det intressanta saker slag i slag här i Malmö, en del dessvärre medan jag inte är i stan.
Redan torsdag kväll spelar Rickie Lee Jones på KB.
Sedan åker jag till Stockholm fredag för att se Roger Waters på Globen (jag behöver väl inte berätta att han var basist i Pink Floyd och att vi bland annat kommer att får höra Dark Side of the Moon i sin helhet).
Vad jag missar i Malmö fredag vet jag egentligen inte, men på lördagen ryker både MFF-AIK på stadion och Pere Ubu på KB senare på kvällen (men det finns säkert ett och annat att hitta på i Stockholm tillsammans med min gamle Blues Brother PF).
Söndag spelar sedan Pere Ubu i Stockholm, men då är jag på KB och kollar Madeleine Peyroux.
Tur att man är ledig valborgsmässoafton.
Jah Hollis
Malmeden - vad tusan är det för något?
Jag är i alla fall inte ensam om att skriva konstigt på nätet. Kollade just upp Madeleine Peyroux hemsida (ja, jag ska gå och kolla in henne på KB på söndag) bara lite i största allmänhet.
Men hon ska inte spela i Malmö på söndag, i alla fall inte om man ska tro turnéplanen på hemsidan. Hon ska spela i något som heter Malmeden.
Ja, ja, det är inte lätt för icke-svenskar att greppa det här med umlauts, men hur kan man få det så tokigt?
Jah Hollis
Men hon ska inte spela i Malmö på söndag, i alla fall inte om man ska tro turnéplanen på hemsidan. Hon ska spela i något som heter Malmeden.
Ja, ja, det är inte lätt för icke-svenskar att greppa det här med umlauts, men hur kan man få det så tokigt?
Jah Hollis
Nu hänger man ut sig själv dessutom
Jesus, jag är verkligen trött. Borde inte sitta här och torrblogga, utan skulle väl i stället lägga mig och sova en välbehövlig skönhetssömn.
Men i mitt upphetsade tillstånd när jag äntligen fick se mina inlägg komma ut på bloggportalen.se, efter en seg väntan, fick jag så bråttom att jag glömde att korrläsa.
Föbannad står det i rubriken på det senaste inlägget som kom ut på bloggportalen. Och nu känns det som om jag verkligen inte vill ha mitt inlägg där.
Inte när det står föbannad, i stället för förbannad.
Här får man tillbaka i nacken alla gånger man klagat på dålig stavning.
Jag hänger ut mig själv till allmän beskådan.
Nej, det få bli nya tag i morgon.
Jah Hollis
PS. Jag är i alla fall ärlig i mina rubriker. Somliga bloggare tycks dra till med bluffrubriker á la kvällsblaskorna i hopp om att få läsare. Det tror jag inte funkar i längden. DS.
Men i mitt upphetsade tillstånd när jag äntligen fick se mina inlägg komma ut på bloggportalen.se, efter en seg väntan, fick jag så bråttom att jag glömde att korrläsa.
Föbannad står det i rubriken på det senaste inlägget som kom ut på bloggportalen. Och nu känns det som om jag verkligen inte vill ha mitt inlägg där.
Inte när det står föbannad, i stället för förbannad.
Här får man tillbaka i nacken alla gånger man klagat på dålig stavning.
Jag hänger ut mig själv till allmän beskådan.
Nej, det få bli nya tag i morgon.
Jah Hollis
PS. Jag är i alla fall ärlig i mina rubriker. Somliga bloggare tycks dra till med bluffrubriker á la kvällsblaskorna i hopp om att få läsare. Det tror jag inte funkar i längden. DS.
Bortbloggad, utschasad och förbannad
Äntligen är ledigheten här. Men det har varit en lång och knagglig väg hit. Nu ska jag i alla fall inte jobba förrän på Första maj.
De två senaste dagarna har varit sega och känts ovanligt jobbiga. Motgångarna har radat upp sig, men dråpslaget var (förbered er på ett i-landsproblem här) när jag i dag inte kunde få ut mina blogginlägg på bloggportalen.se.
Mejlade och fick svar att min blogg inte validerade och att, kunde det inte vara så, att blogspot ändrat på någon inställning så att bloggportalen inte kunde kännna av nya bloggpingar därifrån och så vidare.
Samtidigt hoppade det ena efter det andra inlägget skrivet på blogspot-bloggar in.
OK, det skulle kanske inte göra så mycket om det inte vore så att bloggportalen har lokala listor.
Och jag sticker inte under stol med att jag är inne och kollar hur jag ligger till på dom listorna. Malmö är på något vis utgångspunkten i mitt bloggande, det är ju faktiskt här jag lever och bor (mest i alla fall).
Sedan vill jag ju nå ut med det jag skriver, så bloggportalen är ett bra ställe att synas på.
Men nu har jag väntat hela dagen på att de tre senaste inläggen skulle visa sig, och nu, äntligen finns de där.
Nu hoppas jag att det ska funka i fortsättningen, så jag kan skriva om något intressantare än dessa förtretligheter.
Jag fattar också att jag är hooked på bloggandet.
Annars skulle jag inte skrivit detta överhuvudtaget.
Stay tuned!
Jah Hollis
De två senaste dagarna har varit sega och känts ovanligt jobbiga. Motgångarna har radat upp sig, men dråpslaget var (förbered er på ett i-landsproblem här) när jag i dag inte kunde få ut mina blogginlägg på bloggportalen.se.
Mejlade och fick svar att min blogg inte validerade och att, kunde det inte vara så, att blogspot ändrat på någon inställning så att bloggportalen inte kunde kännna av nya bloggpingar därifrån och så vidare.
Samtidigt hoppade det ena efter det andra inlägget skrivet på blogspot-bloggar in.
OK, det skulle kanske inte göra så mycket om det inte vore så att bloggportalen har lokala listor.
Och jag sticker inte under stol med att jag är inne och kollar hur jag ligger till på dom listorna. Malmö är på något vis utgångspunkten i mitt bloggande, det är ju faktiskt här jag lever och bor (mest i alla fall).
Sedan vill jag ju nå ut med det jag skriver, så bloggportalen är ett bra ställe att synas på.
Men nu har jag väntat hela dagen på att de tre senaste inläggen skulle visa sig, och nu, äntligen finns de där.
Nu hoppas jag att det ska funka i fortsättningen, så jag kan skriva om något intressantare än dessa förtretligheter.
Jag fattar också att jag är hooked på bloggandet.
Annars skulle jag inte skrivit detta överhuvudtaget.
Stay tuned!
Jah Hollis
tisdag 24 april 2007
Blue and White Hawk down!
Hörde just på radion, och läste sedan på nätet, att en polishelikopter störtat någonstans söder om Göteborg. En av poliserna som befann sig ombord är död, och flera är skadade. Det skedde under en övning.
Vad som orsakat kraschen är väl ännu ingen som kan säga, men en helikopterexpert uttalar sin förundran över det som hänt. ”Det finns egentligen inget negativt att säga om den här typen av helikopter”, säger han till Aftonbladet.
Nej, det visar väl bara att vi är i händerna på teknik som vi hoppas och tror ska fungera bra i alla lägen. Även den senaste Jas-kraschen tycks ju förbrylla experterna.
Det är sorgligt att folk ska behöva sätta livet till i olyckor med maskiner och tekniska apparater. Men det är väl priset vi får betala för att leva som vi gör.
Jag är förundrad äver att det inte händer fler sådana här olyckor.
Jah Hollis
Vad som orsakat kraschen är väl ännu ingen som kan säga, men en helikopterexpert uttalar sin förundran över det som hänt. ”Det finns egentligen inget negativt att säga om den här typen av helikopter”, säger han till Aftonbladet.
Nej, det visar väl bara att vi är i händerna på teknik som vi hoppas och tror ska fungera bra i alla lägen. Även den senaste Jas-kraschen tycks ju förbrylla experterna.
Det är sorgligt att folk ska behöva sätta livet till i olyckor med maskiner och tekniska apparater. Men det är väl priset vi får betala för att leva som vi gör.
Jag är förundrad äver att det inte händer fler sådana här olyckor.
Jah Hollis
Men se till och ta in mitt inlägg då då!
Jaha, här skriver man ett inlägg om hur trevligt det är att blogga.
Och så skriver man lite om bloggportalen.se och om hur Göteborg just gått om Malmö vad gäller antalet bloggar.
Vad händer då? Jo, efter att man pingat sitt inlägg väntar man förgäves på att det ska dyka upp på listan över nya inlägg. Och så gör det inte det.
I stället dyker det upp inlägg som verkar vara skriva långt efter mitt senaste.
Så var den här dagen förstörd. Tack bloggportalen.se!
Jah Hollis
Och så skriver man lite om bloggportalen.se och om hur Göteborg just gått om Malmö vad gäller antalet bloggar.
Vad händer då? Jo, efter att man pingat sitt inlägg väntar man förgäves på att det ska dyka upp på listan över nya inlägg. Och så gör det inte det.
I stället dyker det upp inlägg som verkar vara skriva långt efter mitt senaste.
Så var den här dagen förstörd. Tack bloggportalen.se!
Jah Hollis
Göteborg har bloggat förbi Malmö nu
Jag har inte hållt på och bloggat speciellt länge. Om ett par-tre veckor är det ett halvår sedan jag, mest av en händelse, skrev mitt första inlägg. Utan tvekan har det hänt en del de här månaderna, både i och utanför bloggvärlden.
Jag har lärt mig hitta en del bloggare som jag gärna kollar med jämna mellanrum, och jag vet att jag har en del trogna läsare, och kommentatorer.
Sedan läser man ju då och då de heta debattinläggen från”proffsbloggarna”, men där blir man nio gånger av tio besviken.
Och sedan finns det en massa därute av typen ”i dag har jag ett schackrutigt linne på mig”, som man klarar sig lika bra utan.
Men, det finns plats för alla och det är ju det som är det roliga. Bloggvärlden är demokratisk och man får ta det onda med det goda, som han sade Lars von Trier, annars funkar det inte.
Vart vill jag då komma med detta, småsentimentala, bluddrande?
Jo, hela denna tid har vi i Malmö varit väldigt bra på att blogga. Enligt bloggportalen.se har vi haft bra många fler bloggare i förhållande till storleken än Göteborg.
Men nu har Kålle å Ada och kompani, i antalet bloggar, stretat sig förbi oss.
Är det inte illa nog med läget i allsvenskan?
Jah Hollis
Jag har lärt mig hitta en del bloggare som jag gärna kollar med jämna mellanrum, och jag vet att jag har en del trogna läsare, och kommentatorer.
Sedan läser man ju då och då de heta debattinläggen från”proffsbloggarna”, men där blir man nio gånger av tio besviken.
Och sedan finns det en massa därute av typen ”i dag har jag ett schackrutigt linne på mig”, som man klarar sig lika bra utan.
Men, det finns plats för alla och det är ju det som är det roliga. Bloggvärlden är demokratisk och man får ta det onda med det goda, som han sade Lars von Trier, annars funkar det inte.
Vart vill jag då komma med detta, småsentimentala, bluddrande?
Jo, hela denna tid har vi i Malmö varit väldigt bra på att blogga. Enligt bloggportalen.se har vi haft bra många fler bloggare i förhållande till storleken än Göteborg.
Men nu har Kålle å Ada och kompani, i antalet bloggar, stretat sig förbi oss.
Är det inte illa nog med läget i allsvenskan?
Jah Hollis
Bo Diddley är fortfarande en gunslinger
En gång i tiden trodde man att rock’n’roll var en musik som folk snabbt skulle tappa intresset för efter dess storhetstid i mitten av 1950-talet. Men det kom nya generationer som upptäckte den här musiken och allt som utvecklades från den.
Många av musikerna som skapade rocken lever fortfarande och många turnerar än när de börjar bli runt 80-strecket.
Kanske är det inte längre så revolutionerande att se dem i aktion, men de ska all heder av att de i alla fall inte bara lägger sig ner och dör.
Jag såg just att en av de verkliga stilbildarna, Bo Diddley (79 år i december), kommer till Jazz Café i London och ger två konserter i juni.
Honom såg jag för en 10–15 år sedan på Mejeriet i Lund.
Redan då tyckte man han var uråldrig, men han kunde fortfarande sina tricks, en riktig gunslinger. Rolling Stones är bara ett av mängder av band som lärt mycket av honom och spelat in hans låtar.
Han måste också ha något slags rekord när det gäller att skriva låtar och använda sitt eget namn i titeln.
Bara det!
Jah Hollis
Många av musikerna som skapade rocken lever fortfarande och många turnerar än när de börjar bli runt 80-strecket.
Kanske är det inte längre så revolutionerande att se dem i aktion, men de ska all heder av att de i alla fall inte bara lägger sig ner och dör.
Jag såg just att en av de verkliga stilbildarna, Bo Diddley (79 år i december), kommer till Jazz Café i London och ger två konserter i juni.
Honom såg jag för en 10–15 år sedan på Mejeriet i Lund.
Redan då tyckte man han var uråldrig, men han kunde fortfarande sina tricks, en riktig gunslinger. Rolling Stones är bara ett av mängder av band som lärt mycket av honom och spelat in hans låtar.
Han måste också ha något slags rekord när det gäller att skriva låtar och använda sitt eget namn i titeln.
Bara det!
Jah Hollis
Överdrivet intresse för Leijonborgs öde
Så bestämde sig då Lars Leijonborg för att dra medans tid är. En rätt medelmåttig politiker lämnar ett parti som överlever som stödparti åt högern.
Men i våra medier blåses denna avgång upp som om det vore fråga om en världshändelse av stora mått.
Naturligtvis beror detta på att en stor del av pressen här i sverige räknas som liberal och därmed har intresse av att hålla liv i folkpartiet. Sedan är ju Sverige en ankdamm, politiskt sett och det behövs inga stora krusningar för att de ska växa till stora vågor.
Men den stora frågan handlar väl inte om Leijonborg. Den är väl om ett så blekt parti som folkpartiet kan överleva i en allians med moderater som överskuggar i stort sett allt de gör.
Frågan är om det inte snart är goodnight för folkpartiet, oavsett vem som sitter vid rodret i partiet, om de inte vågar profilera sig mer.
Men visst, saggigare ledare än en maläten Leijonkung får man kanske leta länge efter. Till och med han Göran i kristfiladutterna verkar ju ha mer karisma.
Jah Hollis
Men i våra medier blåses denna avgång upp som om det vore fråga om en världshändelse av stora mått.
Naturligtvis beror detta på att en stor del av pressen här i sverige räknas som liberal och därmed har intresse av att hålla liv i folkpartiet. Sedan är ju Sverige en ankdamm, politiskt sett och det behövs inga stora krusningar för att de ska växa till stora vågor.
Men den stora frågan handlar väl inte om Leijonborg. Den är väl om ett så blekt parti som folkpartiet kan överleva i en allians med moderater som överskuggar i stort sett allt de gör.
Frågan är om det inte snart är goodnight för folkpartiet, oavsett vem som sitter vid rodret i partiet, om de inte vågar profilera sig mer.
Men visst, saggigare ledare än en maläten Leijonkung får man kanske leta länge efter. Till och med han Göran i kristfiladutterna verkar ju ha mer karisma.
Jah Hollis
söndag 22 april 2007
Varför gör ni oss detta, MFF?
Halvtidsvila på Vångavallen i Trelleborg. Och TFF leder över Malmö FF med 2–0. Två skitmål som MFF bjudit på.
Och tydligen var det bud på 3–0 i början av andra halvlek.
Nu får MFF skärpa sig, eller ska vi behöva lida oss igenom denna match och resten av säsongen också?
Jah Hollis
Och tydligen var det bud på 3–0 i början av andra halvlek.
Nu får MFF skärpa sig, eller ska vi behöva lida oss igenom denna match och resten av säsongen också?
Jah Hollis
Dagens outfit: En ljuslila badhandduk
Nyduschad och nyrakad. Dags att kasta handduken (dock inte kasta in den), klä på sig och ta tåget till jobbet.
Annars hade detta ju varait en perfekt dag att åka till Trelleborg och se när MFF gör mos av TFF i derbyt på Tjångavallen (det finns tack och lov tv på jobbet).
Det skulle vara skönt att få se svikaren Mattias Thylander ångra att han lämnade MFF när han behövdes som bäst.
Dock: Nu är det ”wack to bork” som någon i en Dennis Potter-serie sade, en man som alltid talade i ”spoonerisms”, något jag själv gärna faller in i.
Annars, efter de kommande arbetsdagarna, väntar en spännande ledighet.
Lyssnar nu på Pink Floyds mästerverk Dark Side of the Moon som uppvärmning.
Men mer om detta, och om spoonerisms, när jobbet är avklarat.
Out of the Way, it’s a Busy Day!
Stay tuned!
Jah Hollis
Annars hade detta ju varait en perfekt dag att åka till Trelleborg och se när MFF gör mos av TFF i derbyt på Tjångavallen (det finns tack och lov tv på jobbet).
Det skulle vara skönt att få se svikaren Mattias Thylander ångra att han lämnade MFF när han behövdes som bäst.
Dock: Nu är det ”wack to bork” som någon i en Dennis Potter-serie sade, en man som alltid talade i ”spoonerisms”, något jag själv gärna faller in i.
Annars, efter de kommande arbetsdagarna, väntar en spännande ledighet.
Lyssnar nu på Pink Floyds mästerverk Dark Side of the Moon som uppvärmning.
Men mer om detta, och om spoonerisms, när jobbet är avklarat.
Out of the Way, it’s a Busy Day!
Stay tuned!
Jah Hollis
Gamla problem blir som nya på Rosengård
Ingen har väl undgått att det gått livligt till i stadsdelen Rosengård i Malmö den senaste veckan. Rosengård är väl för övrigt också den enda stadsdel i Malmö, med undantag kanske för Möllevången, som verkar vara känd bland gemene man ute i vårt mycket avlånga land.
Nu verkar de upprörda känslorna ha lagt sig något efter att integrationsminister Nyamko Sabuni varit på besök i stadsdelen och talat om behovet av jobb till alla och av att föräldrar tar hand om sina barn lite bättre.
En sak som ofta nämns i diskussionerna om Rosengård (och liknande områden) är trångboddheten. Det är ju ett problem vi hade i Sverige för en sådär 70–80–90–100 år sedan, men som vi sedan löst, först med barnrikehusen och sedan genom att familjer skaffade färre barn allt eftersom de fick det materiellt bättre.
Men sedan vi fick hit flyktingar från länder där man inte riktigt tror på det här med barnbegränsning på samma sätt som i vårt kalla, p-pillerknaprande Norden fick vi plötsligt trångboddheten tillbaka.
Så vi får väl satsa på barnrikehus igen, för det lär väl inte börja poppa upp billiga sjurummare ur intet.
Dock måste jag säga att jag aldrig hört tals om att man på 20–30-talet satte fyr på omgivningarna med förklaringen att man var så förbannat trångbodda.
Jah Hollis
Nu verkar de upprörda känslorna ha lagt sig något efter att integrationsminister Nyamko Sabuni varit på besök i stadsdelen och talat om behovet av jobb till alla och av att föräldrar tar hand om sina barn lite bättre.
En sak som ofta nämns i diskussionerna om Rosengård (och liknande områden) är trångboddheten. Det är ju ett problem vi hade i Sverige för en sådär 70–80–90–100 år sedan, men som vi sedan löst, först med barnrikehusen och sedan genom att familjer skaffade färre barn allt eftersom de fick det materiellt bättre.
Men sedan vi fick hit flyktingar från länder där man inte riktigt tror på det här med barnbegränsning på samma sätt som i vårt kalla, p-pillerknaprande Norden fick vi plötsligt trångboddheten tillbaka.
Så vi får väl satsa på barnrikehus igen, för det lär väl inte börja poppa upp billiga sjurummare ur intet.
Dock måste jag säga att jag aldrig hört tals om att man på 20–30-talet satte fyr på omgivningarna med förklaringen att man var så förbannat trångbodda.
Jah Hollis
lördag 21 april 2007
Jättelampan i Malmö har dykt upp igen
Den kom som en överraskning någon gång inför julen förra året tror jag, den jättestora bordslampan som stod på Stortorget. En bit in på det nya året dök den så, med sin stora vita skärm, upp på Värnhemstorget precis vid skejtarnas favorittillhåll.
Så bara försvann den, och stadsträdgårdsmästaren, som visst har ansvaret för lampan var mycket hemlighetsfull om dess vidare öden och äventyr.
Nu har den plockats fram igen.
Och det verkar som om den kommer allt närmare mig, för nu står den på Kirsebergs torg bara några kvarter från mitt käll. Och den har fått en ny skärm i någon mörkrosa färg med bilder av människor tryckta i svart på.
Jag tror den här lampan är en riktig glädjespridare, det tyckte i alla fall den äldre dam jag pratade med när jag tog mina bilder på lampan. Och där var flera och beundrade den.
Mera sådant här i Malmö, tack!
Jah Hollis
Extra: Bildt erkänner att han hade (lite) fel!
Nej, det blev inte riktigt den mangling av Bildt som man hade hoppats på i Ekots lördagsintervju i dag. Karln har ju en förmåga att vrida alla påståenden till sin fördel.
Ett uttalande på band biter inte på honom. Han säger bara att ”det där är fel”.
Som om personen som sagt en sak på en bandinspelning egentligen menat tvärtom. Han får Orwells nyspråk att framstå som ganska nyanserat.
Dock, och det måste väl vara det mest sensationella i hela intervjun, erkänner faktiskt Bildt att han hade fel om de påstådda massförstörelsevapnen i Irak på Saddams tid.
Men, kolla dryga 14 minuter in i intervjun, han sträcker sig inte längre än till att han hade mindre fel än alla andra.
Han borde söka jobb som stå upp-komiker.
Jah Hollis
Ett uttalande på band biter inte på honom. Han säger bara att ”det där är fel”.
Som om personen som sagt en sak på en bandinspelning egentligen menat tvärtom. Han får Orwells nyspråk att framstå som ganska nyanserat.
Dock, och det måste väl vara det mest sensationella i hela intervjun, erkänner faktiskt Bildt att han hade fel om de påstådda massförstörelsevapnen i Irak på Saddams tid.
Men, kolla dryga 14 minuter in i intervjun, han sträcker sig inte längre än till att han hade mindre fel än alla andra.
Han borde söka jobb som stå upp-komiker.
Jah Hollis
Vilken värld vill bombhotarna att vi ska ha?
Sverigedemokraterna har problem med att hitta ett ställe där de kan hålla sitt årsmöte. Av rädsla för våldsamma demonstrationer och efter bombhot har har de fått nej tack från de ställen som skulle kunna hyra ut lokaler i Sverige.
Nu har även det danska hotell som skulle kunna inhysa årsmötet backat ur, av säkerhetsskäl. Det ligger väl någon form av hot där bakom med kan man tänka sig.
Jag hyser inga som helst sympatier för sverigedemokraterna, men jag gillar att leva i ett land där vi har åsiktsfrihet och mötesfrihet. Så länge man inte predikar våldsamheter i någon form mot medmänniskor, eller uppmanar till brott som riktar sig mot andra människors liv och hälsa, måste man få säga vad man vill.
Hotar man att bomba eller spöa upp människor som har en annan åsikt än man själv har, är man ute på väldigt hal is.
Jag menar, vad är det för samhälle bomb- och våldshotarna till vänster och höger vill ha?
Ett samhälle där man begränsar livet för alla som inte tycker som man själv? En diktatur?
Jah Hollis
Nu har även det danska hotell som skulle kunna inhysa årsmötet backat ur, av säkerhetsskäl. Det ligger väl någon form av hot där bakom med kan man tänka sig.
Jag hyser inga som helst sympatier för sverigedemokraterna, men jag gillar att leva i ett land där vi har åsiktsfrihet och mötesfrihet. Så länge man inte predikar våldsamheter i någon form mot medmänniskor, eller uppmanar till brott som riktar sig mot andra människors liv och hälsa, måste man få säga vad man vill.
Hotar man att bomba eller spöa upp människor som har en annan åsikt än man själv har, är man ute på väldigt hal is.
Jag menar, vad är det för samhälle bomb- och våldshotarna till vänster och höger vill ha?
Ett samhälle där man begränsar livet för alla som inte tycker som man själv? En diktatur?
Jah Hollis
Vi får hoppas Foten överlevt branden
Kvällstidningarnas kändisfixering tar sig sjukliga proportioner. Är det inte massmord eller katastrofer måste händelser man skriver om tydligen hängas upp på en kändis.
Även katastroferna ska helst knytas samman med någon kändis som befunnit sig inom en radie på 50 mil från där katastrofen inträffat.
Nu har det brunnit i bilar i ett bostadsområde på Tyresö (ligger väl någonstans i Stockholmstrakten, de Stockholmsbaserade tidningarna antar väl att vi lantisar vet det eftersom man inte kan läsa sig till det).
Och den stora grejen här är att – ta-taaaaa! – förre statsministern Ingvar Carlsson, alias Foten, bor i området.
Exakt hur nära brandplatsen han bor framgår inte, men av rubriken att döma har det brunnit på hans tomt. Aftonbladet.se har inte kunnat nå Foten för en kommentar. Gäsp!
Vi får väl hoppas att han inte satt i någon av bilarna som brann upp.
Jah Hollis
Även katastroferna ska helst knytas samman med någon kändis som befunnit sig inom en radie på 50 mil från där katastrofen inträffat.
Nu har det brunnit i bilar i ett bostadsområde på Tyresö (ligger väl någonstans i Stockholmstrakten, de Stockholmsbaserade tidningarna antar väl att vi lantisar vet det eftersom man inte kan läsa sig till det).
Och den stora grejen här är att – ta-taaaaa! – förre statsministern Ingvar Carlsson, alias Foten, bor i området.
Exakt hur nära brandplatsen han bor framgår inte, men av rubriken att döma har det brunnit på hans tomt. Aftonbladet.se har inte kunnat nå Foten för en kommentar. Gäsp!
Vi får väl hoppas att han inte satt i någon av bilarna som brann upp.
Jah Hollis
Pressa saften ur den hale Bildt nu då!
Vår utrikesminister Carl Bildt lyckas bra med att hålla uppe intresset för sin person. Vad han sysslar med som utrikesminister är det väl svårt att sätta fingret på.
Han verkar mest ägna sin tid åt att försvara diverse suspekta uppdrag han inte kan låta bli att ta sig an.
Här kan man verkligen tala om att hälla vatten på en gås. Får man tro Calle själv, är han ofelbar och alla som försöker antyda något annat är bara ute efter honom personligen.
Han verkar inte bara girig, nu börjar han visa paranoida tendenser också.
I morgon, lördag 21 april, ska han i alla fall vara med i Ekots lördagsintervju. Hoppas nu den som ska fråga ut honom har laddat med bra underbyggda frågor.
Jag tror vi är flera som skulle njuta av att höra någon pressa saften ur denne man.
Inte på grund av hans person, utan på grund av hans ställning som han tycks ha fått på ganska lösa grunder.
Jah Hollis
Han verkar mest ägna sin tid åt att försvara diverse suspekta uppdrag han inte kan låta bli att ta sig an.
Här kan man verkligen tala om att hälla vatten på en gås. Får man tro Calle själv, är han ofelbar och alla som försöker antyda något annat är bara ute efter honom personligen.
Han verkar inte bara girig, nu börjar han visa paranoida tendenser också.
I morgon, lördag 21 april, ska han i alla fall vara med i Ekots lördagsintervju. Hoppas nu den som ska fråga ut honom har laddat med bra underbyggda frågor.
Jag tror vi är flera som skulle njuta av att höra någon pressa saften ur denne man.
Inte på grund av hans person, utan på grund av hans ställning som han tycks ha fått på ganska lösa grunder.
Jah Hollis
Jobbigt att hamna i chimpanskupén
Hemma igen efter en tuff arbetsdag, en tuff arbetsvecka. Jag känner mig som en urvriden disktrasa, men det är skönt att vara i sin egen lägenhet igen.
Och att kunna sitta och blogga framför sin egen dator.
Dock finns det alltid en fara med hemresan med sista tåget fredag kväll. Man kan hamna i chimpanskupén, det vill säga tillsammans med fulla tonårsgrabbar.
I kväll lyckades dom till och med överrösta Charlie Parr som jag hade i lurarna.
Tågvärdarna visade sig inte förrän efter halva resan och då hade gänget, efter att oupphörligt ha vrålat rakt ut i luften nära en halvtimme, redan stigit av vid någon av hålorna där tåget stannar.
Vad är det för fel på somliga killar i den åldern?
Man var väl, ve och fasa, inte likadan själv?
Jah Hollis
Och att kunna sitta och blogga framför sin egen dator.
Dock finns det alltid en fara med hemresan med sista tåget fredag kväll. Man kan hamna i chimpanskupén, det vill säga tillsammans med fulla tonårsgrabbar.
I kväll lyckades dom till och med överrösta Charlie Parr som jag hade i lurarna.
Tågvärdarna visade sig inte förrän efter halva resan och då hade gänget, efter att oupphörligt ha vrålat rakt ut i luften nära en halvtimme, redan stigit av vid någon av hålorna där tåget stannar.
Vad är det för fel på somliga killar i den åldern?
Man var väl, ve och fasa, inte likadan själv?
Jah Hollis
fredag 20 april 2007
Gudbarnets vinst blev min förlust
Det var gudbarnets dopdag häromdagen.
Hon döptes en gång, fem år gammal, i en liten landsortskyrka och jag skulla vara fadder, vardagligt kallat gudfar, och fick hålla henne i handen medan prästen skvätte vatten på hennes huvud.
Det är inte varje dag jag sätter min fot i en kyrka, men den här lilla flickan och hennes föräldrar betyder så mycket för mig att jag aldrig tvekade att ställa upp.
Sedan vet jag inte om jag kan vara en bra kristen förebild för henne, men jag ser det mer på ett mänskligt plan. Hon gillar mig och jag kanske kan lära henne ett och annat gott trots allt.
Framförallt har vi haft mycket kul tillsammans hon och jag.
I somras var vi till exempel och cyklade på Ven, någon jag rekommendrar alla.
Nu skickade jag henne ett kort till dopdagen och stoppade i fyra trisslotter. Inte för att jag tänkt göra en gambler av henne (jag är inte en sådan gudfader), men hon gillar att skrapa lotterna och hon kan ta att hon inte alltid vinner.
Men nu vann hon en hundring.
Precis vad jag betalt för lotterna.
Jah Hollis
Hon döptes en gång, fem år gammal, i en liten landsortskyrka och jag skulla vara fadder, vardagligt kallat gudfar, och fick hålla henne i handen medan prästen skvätte vatten på hennes huvud.
Det är inte varje dag jag sätter min fot i en kyrka, men den här lilla flickan och hennes föräldrar betyder så mycket för mig att jag aldrig tvekade att ställa upp.
Sedan vet jag inte om jag kan vara en bra kristen förebild för henne, men jag ser det mer på ett mänskligt plan. Hon gillar mig och jag kanske kan lära henne ett och annat gott trots allt.
Framförallt har vi haft mycket kul tillsammans hon och jag.
I somras var vi till exempel och cyklade på Ven, någon jag rekommendrar alla.
Nu skickade jag henne ett kort till dopdagen och stoppade i fyra trisslotter. Inte för att jag tänkt göra en gambler av henne (jag är inte en sådan gudfader), men hon gillar att skrapa lotterna och hon kan ta att hon inte alltid vinner.
Men nu vann hon en hundring.
Precis vad jag betalt för lotterna.
Jah Hollis
torsdag 19 april 2007
Jag kräks på The Ark och lille Dogge
The Ark och Dogge Doggelito känns som artister som en gång i tiden kunde tillskrivas någon slags cred.
Nu förekommer dessa båda i diverse tveksam tv-reklam.
OK de kanske behöver pengarna om de inte kan hanka sig fram på pengarna de tjänar på musiken (och jag vet att många artister jag gillar sålt sitt namn och sina låtar till reklam), men mina känslor börjar bytas i ren aversion.
Sitter man en sen kväll (som jag gör på jobbet nu) och ser på Femman (med ett halvt öga) får man se The Ark (med sin kassa och redan uttjatade schlagerfestivallåt) och Dogge i sin reklamrap minst 20 gånger, känns det som.
Det är definitivt 20 gånger för mycket.
Jah Hollis
Nu förekommer dessa båda i diverse tveksam tv-reklam.
OK de kanske behöver pengarna om de inte kan hanka sig fram på pengarna de tjänar på musiken (och jag vet att många artister jag gillar sålt sitt namn och sina låtar till reklam), men mina känslor börjar bytas i ren aversion.
Sitter man en sen kväll (som jag gör på jobbet nu) och ser på Femman (med ett halvt öga) får man se The Ark (med sin kassa och redan uttjatade schlagerfestivallåt) och Dogge i sin reklamrap minst 20 gånger, känns det som.
Det är definitivt 20 gånger för mycket.
Jah Hollis
Klart att Steely Dan kommer till Stockholm
Nu är det officiellt, det jag känt på mig ganska länge: Steely Dan kommer till Stockholms Jazzfestival. Programmet är klart, och den 17 juli kommer The Dan att stå på Skeppsholmens scen.
Lite komplicerat blir det hela nu, eftersom jag inte har hunnit börja min semester då. Och det har jag inte ens när de kommer till Köpenhamn den 23 samma månad.
Men det är i sådana trängda lägen man få anstränga sig. Jag kommer att hitta ett sätt att se dem på ena eller andra stället, eller på båda.
Såg nyss Rickie Lee Jones på Jay Leno. Hon kommer till KB i Malmö om en vecka, den 26 april. Att döma av det lilla jag såg på tv:n nyss, kan det vara värt pengarna att gå dit.
Det är faktiskt inte utsålt än.
Jah Hollis
Lite komplicerat blir det hela nu, eftersom jag inte har hunnit börja min semester då. Och det har jag inte ens när de kommer till Köpenhamn den 23 samma månad.
Men det är i sådana trängda lägen man få anstränga sig. Jag kommer att hitta ett sätt att se dem på ena eller andra stället, eller på båda.
Såg nyss Rickie Lee Jones på Jay Leno. Hon kommer till KB i Malmö om en vecka, den 26 april. Att döma av det lilla jag såg på tv:n nyss, kan det vara värt pengarna att gå dit.
Det är faktiskt inte utsålt än.
Jah Hollis
onsdag 18 april 2007
Bert & Swartling - Pest & Kolera
Expressen/KvP har lyckats koka upp en nöjessoppa på ett ”storbråk” mellan TV4:s ”jurykungar”. Det är attacker och anklagelser hit och dit mellan Bert Karlsson och Peter Swartling som sitter i var sin jury i var sitt skitprogram i tv.
Jag tror inte för en sekund att det förkommer något reellt bråk mellan de här gubbarna. Det är väl bara ett sätt att dra intresse till smörjan de deltar i.
Och Expressen/KvP spelar med i spelet, för de har ju också allt att tjäna.
Sanningen är ju den att Bert Karlsson är en gammal dinosaurie (med förflutet i ett rasistparti) som ligger som en sur filt över svenskt musikliv.
Att behöva ställa upp i någon talangtävling inför honom måste vara den värsta tänkbara förnedringen för någon med musikaliska ambitioner.
Och Peter Swartling är väl av samma skrot och korn han.
Det sorgliga är att mängder av människor sitter framför tv och glor på programmen dom här bromsklossarna är med i.
Vet inte om det säger mest om utbudet i tv eller om svenska folket.
Jah Hollis
Jag tror inte för en sekund att det förkommer något reellt bråk mellan de här gubbarna. Det är väl bara ett sätt att dra intresse till smörjan de deltar i.
Och Expressen/KvP spelar med i spelet, för de har ju också allt att tjäna.
Sanningen är ju den att Bert Karlsson är en gammal dinosaurie (med förflutet i ett rasistparti) som ligger som en sur filt över svenskt musikliv.
Att behöva ställa upp i någon talangtävling inför honom måste vara den värsta tänkbara förnedringen för någon med musikaliska ambitioner.
Och Peter Swartling är väl av samma skrot och korn han.
Det sorgliga är att mängder av människor sitter framför tv och glor på programmen dom här bromsklossarna är med i.
Vet inte om det säger mest om utbudet i tv eller om svenska folket.
Jah Hollis
tisdag 17 april 2007
Tur att man inte är rädd för spöken
Här sitter jag, mitt i natten, helt solo i ett gammalt hus i södra Sverige. Eller är jag egentligen ensam här, fastän alla arbetskamrater har gått hem för länge sedan?
Det knäpper och knakar och droppar, och ibland låter det som om det slår i en dörr på undervåningen. Är det kanske August Strindbergs oroliga ande som är på återbesök.
Jag tror inte på spöken, men jag har en väldig respekt för dem, lär någon ha sagt, men jag kan inte hitta citatet på webben.
Oj, nu hörde jag den där dörren i undervåningen igen, där jag ska ut till cykelgaraget så småningom. Och inte nog med det: jag ska cykla förbi kyrkogården på vägen till övernattningsrummet.
Fast egentligen är jag mest rädd för att bylingen ska stoppa mig för att jag inte fixat lyset på cykeln. Det vore pinsamt.
Minst sagt.
Jaha, då fär jag väl släcka ner här då…
Jah Hollis
Det knäpper och knakar och droppar, och ibland låter det som om det slår i en dörr på undervåningen. Är det kanske August Strindbergs oroliga ande som är på återbesök.
Jag tror inte på spöken, men jag har en väldig respekt för dem, lär någon ha sagt, men jag kan inte hitta citatet på webben.
Oj, nu hörde jag den där dörren i undervåningen igen, där jag ska ut till cykelgaraget så småningom. Och inte nog med det: jag ska cykla förbi kyrkogården på vägen till övernattningsrummet.
Fast egentligen är jag mest rädd för att bylingen ska stoppa mig för att jag inte fixat lyset på cykeln. Det vore pinsamt.
Minst sagt.
Jaha, då fär jag väl släcka ner här då…
Jah Hollis
måndag 16 april 2007
Väckarklockan tar mig till verkligheten igen
Min gamla väckar-
klocka kan man
verkligen lita på.
En Junghans
repeat inköpt
någon gång i forn-
tiden hos en ur-
makare som jag inte ens vet om han har affären kvar.
Urmakare lever väl för övrigt tufft nu när alla människor har mobil med klocka i.
Den här väckarklockan har i alla fall gått som, ja just det, klockan. Det är bara när batteriet tar slut man behöver serva den och det tycks räcka hur länge som helst.
Nej, ingen radioklocka där man väcks av musik man inte vill lyssna på för min del.
På tal om klockor är det ju märkligt, att samtidigt som alla har klockor omkring sig hela tiden (ja, till exempel i mobilen då), så är det tydligen status att ha en svindyr klocka på armen.
Själv har jag inte haft armbandsur de senaste femton åren. Och jag överlever ändå.
Men min gamla väckarklocka behöver jag. Den har just pipit sitt ettrigande pipande och talat om att det är dags att inleda en ny arbetsvecka. Den är hård men rättvis(ande).
Jah Hollis
Charlie Parr, Bob Dylan och Spam
I mitt förra inlägg berättade jag om den amerikanske musikern Charlie Parr som en arbetskamrat hjälpte mig att upptäcka. Och, som jag skrev, är Charlie Parr inte endast en utomordentlig musiker, det finns en hel del kuriosa kring honom.
Han är född i Minnesota, en amerikansk stat som även givit musikvärlden Bob Dylan, Prince, The Replacements och Hüsker Dü för att nämna några.
Minnesota är också platsen där filmen Fargo utspelar sig, den där folk säger ”Ja!” i stället för ”Yes!”, eftersom det bor många med skandinaviskt påbrå där.
Charlie Parr kommer från en stad i Minnesota som heter Austin, men han har omlokaliserat sin bas till Duluth, Bob Dylans födelsestad.
Han medverkar för övrigt på en av de Duluth does Dylan-plattor som kommit ut.
Charlie Parrs födelsestad, Austin, är också lite speciell. Den kallas Spamtown USA eftersom den välkända köttkonserven Spam tillverkas där. Man har till och med ett eget Spam-museum.
Jah Hollis
PS. När man ser Spams egen hemsida undrar man egentligen vad dom stoppar i burkarna. På min dator låter det som om de medverkande tagit någon form av droger. Och i Monty Python-klippet: Är inte Eric Idle förvånansvärt lik Pete Doherty? DS.
Han är född i Minnesota, en amerikansk stat som även givit musikvärlden Bob Dylan, Prince, The Replacements och Hüsker Dü för att nämna några.
Minnesota är också platsen där filmen Fargo utspelar sig, den där folk säger ”Ja!” i stället för ”Yes!”, eftersom det bor många med skandinaviskt påbrå där.
Charlie Parr kommer från en stad i Minnesota som heter Austin, men han har omlokaliserat sin bas till Duluth, Bob Dylans födelsestad.
Han medverkar för övrigt på en av de Duluth does Dylan-plattor som kommit ut.
Charlie Parrs födelsestad, Austin, är också lite speciell. Den kallas Spamtown USA eftersom den välkända köttkonserven Spam tillverkas där. Man har till och med ett eget Spam-museum.
Jah Hollis
PS. När man ser Spams egen hemsida undrar man egentligen vad dom stoppar i burkarna. På min dator låter det som om de medverkande tagit någon form av droger. Och i Monty Python-klippet: Är inte Eric Idle förvånansvärt lik Pete Doherty? DS.
söndag 15 april 2007
Charlie Parr: Fräsch amerikansk rootsmusik
Kollegan CJ hade gjort en musikalisk upptäckt när han nyligen var på studieresa i USA. Upptäckten heter Charlie Parr och spelar blues med inslag av country och lite ragtime i sann amerikansk rootsanda.
Det låter gammaldags, men med ett modernt sound och där Charlie Parr faktiskt själv står som kompositör till de flesta av låtarna. CJ hade sett Charlie Parr live och sedan satsat sina pengar på två av hans album, Rooster och King Earl (vilka han vänligt nog bränt åt mig).
Det handlar här om akustisk musik med Charlie Parr på sång, gitarr och ibland banjo. Både på skivorna, och då och då live, får han förstärkning av flera musiker, bland annat ett band som heter Trampled by Turtles.
Det finns all anledning att hålla ögonen och öronen öppna för den här killens skull. Tydligen har han en viss kultstatus i England där han spelar då och då.
Någon vaken arrangör kanske borde se till att han hittar till Sverige också.
Det finns mer att berätta om Charlie Parr, en del intressant kuriosa, men jag sparar det till ett separat inlägg.
Man vill ju inte trötta ut sina läsare.
Jah Hollis
Det låter gammaldags, men med ett modernt sound och där Charlie Parr faktiskt själv står som kompositör till de flesta av låtarna. CJ hade sett Charlie Parr live och sedan satsat sina pengar på två av hans album, Rooster och King Earl (vilka han vänligt nog bränt åt mig).
Det handlar här om akustisk musik med Charlie Parr på sång, gitarr och ibland banjo. Både på skivorna, och då och då live, får han förstärkning av flera musiker, bland annat ett band som heter Trampled by Turtles.
Det finns all anledning att hålla ögonen och öronen öppna för den här killens skull. Tydligen har han en viss kultstatus i England där han spelar då och då.
Någon vaken arrangör kanske borde se till att han hittar till Sverige också.
Det finns mer att berätta om Charlie Parr, en del intressant kuriosa, men jag sparar det till ett separat inlägg.
Man vill ju inte trötta ut sina läsare.
Jah Hollis
Jag ska snart göra en äkta klassresa
Det ordnade sig till slut med SJ-biljetten. Blev tvungen att ta till ett annat betalningssätt eftersom det, märkligt nog, inte funkade med mitt kontokort.
Jag har till och med, vid en cykeltur i ett soligt Malmö, hunnit med att hämta ut biljetten i automaten på stationen. Och jag blir alltid lika förvånad när det visar sig att sådana saker faktiskt fungerar.
Min tilltro till den automatiserade världen är svag, men jag fick min biljett till samma pris som den hade i natt när jag misslyckades med att köpa den. (Jag borde försöka hålla mig till min gamla princip att man ska inte oroa sig i onödan och ta ut nederlagen i förskott.)
Nåja, nu blir det en resa i första klass, eftesom den bara kostade några tior mer och jag vill bara känna hur det känns att sitta i första klass.
Kanhända kan man säga att jag kommer att göra en klassresa i och med detta.
Mina föräldrar jobbade sig väl upp till någon slags lägre medelklass (tjänstemän i det privata respektive i det kommunala) medan man ytterligare ett steg längre tillbaka hittar varvsarbetare, snickare och hemmafruar (ja på den tiden var det karlarna i arbetarklassen som ensamma försörjde sin familj).
Mina mor- och farföräldrar åkte definitivt aldrig i någon förstaklasskupé och jag tror aldrig morsan eller farsan gjort det heller.
Jah Hollis
Jag har till och med, vid en cykeltur i ett soligt Malmö, hunnit med att hämta ut biljetten i automaten på stationen. Och jag blir alltid lika förvånad när det visar sig att sådana saker faktiskt fungerar.
Min tilltro till den automatiserade världen är svag, men jag fick min biljett till samma pris som den hade i natt när jag misslyckades med att köpa den. (Jag borde försöka hålla mig till min gamla princip att man ska inte oroa sig i onödan och ta ut nederlagen i förskott.)
Nåja, nu blir det en resa i första klass, eftesom den bara kostade några tior mer och jag vill bara känna hur det känns att sitta i första klass.
Kanhända kan man säga att jag kommer att göra en klassresa i och med detta.
Mina föräldrar jobbade sig väl upp till någon slags lägre medelklass (tjänstemän i det privata respektive i det kommunala) medan man ytterligare ett steg längre tillbaka hittar varvsarbetare, snickare och hemmafruar (ja på den tiden var det karlarna i arbetarklassen som ensamma försörjde sin familj).
Mina mor- och farföräldrar åkte definitivt aldrig i någon förstaklasskupé och jag tror aldrig morsan eller farsan gjort det heller.
Jah Hollis
Tröttsamt när SJ:s internetbokning sviker
Jag skulle beställa en tågbiljett hos SJ i kväll. Och det gör man ju numera i god tid och via nätet för att komma undan så billigt som möjligt.
Så jag letar upp den resa som passar bäst och fyller i allt som behövs och kommer fram till sista punkten: betalningen.
Den gör jag med kontokortet som så många gånger förr.
Men den betalningen vill tydligen inte SJ ha. Det kommer upp meddelande om något lösenord som ska fyllas i, men funktionen för detta fungerar inte.
Och hos supporten är inte ens tomten vaken så här dags. Det betyder att man får vänta till priset gått upp eller gå och köpa en dyrare biljett på stationen i morgon.
Det verkar ju vara rena bluffen.
Och det finns faktiskt flyg som ett alternativ.
Och det är inte så mycket dyrare.
Jah Hollis
Så jag letar upp den resa som passar bäst och fyller i allt som behövs och kommer fram till sista punkten: betalningen.
Den gör jag med kontokortet som så många gånger förr.
Men den betalningen vill tydligen inte SJ ha. Det kommer upp meddelande om något lösenord som ska fyllas i, men funktionen för detta fungerar inte.
Och hos supporten är inte ens tomten vaken så här dags. Det betyder att man får vänta till priset gått upp eller gå och köpa en dyrare biljett på stationen i morgon.
Det verkar ju vara rena bluffen.
Och det finns faktiskt flyg som ett alternativ.
Och det är inte så mycket dyrare.
Jah Hollis
lördag 14 april 2007
Vad gör man när grannar förpestar livet?
Jag bor i en hyfsat lugn, om än inte särskilt välbärgad, del av Malmö. Största problemen är väl att det är rätt mycket trafik och att det gör att luften inte är så hälsosam. Här kan vara rätt skräpigt och ostädat och det förekommer väl en del våld och kriminalitet.
Men i stort har vi väl ungefär samma problem som hela stan dras med.
Även om segregationen i Malmö är välkänd.
Dock har vi, just i kvarteret där jag bor, problem med med ett antal människor som beter sig enormt störigt mot sin omgivning. De har gjort det sedan de flyttade hit och trots mängder av klagomål har det egentligen inte hänt något.
Deras hyresvärd verkar inte bry sig och polisen har bara blandat sig i när saker och ting har urartat. Många boende har tappat tålamodet och helt enkelt flyttat (nu är det inte längre något direkt problem eftersom det är bostadsbrist i Malmö och det dessutom står danskar på kö för att få flytta hit).
Det märkliga är, att de här människorna verkar sätta en ära i att bete sig så avigt man bara kan mot sin omgivning. Man tycks vilja visa att man skiter i alla regler som finns för att underlätta samlevnaden.
Vad är det då för problem det handlar om: Jo det är ett väldigt gapande och skrikande och framför allt tutande med bilar, alla tider på dygnet. Det är nerskräpning och allmän förstörelse av miljön.
Just i detta ögonblick, när jag skriver detta står det någon här nere och tutar med bilen så det ekar mellan husväggarna. Att lyfta på ändan och gå och ringa på en porttelefon ingår visst inte i repertoaren hos dessa människor och deras uppsjö av vänner och släktingar.
Den som dristar sig till att påpeka detta ska ha på käften, får saker kastade på sina fönster eller ”ska dö”.
Jag har själv råkat ut för alltihop.
Hela beteendet är helt obegripligt. Jag är inte ensam om att tycka det, men vart ska vi vända oss för att få hjälp?
Jah Hollis
PS. Det finns naturligtvis fördelar med att bo här. Annars hade nog även jag flyttat för länge sedan. DS:
Men i stort har vi väl ungefär samma problem som hela stan dras med.
Även om segregationen i Malmö är välkänd.
Dock har vi, just i kvarteret där jag bor, problem med med ett antal människor som beter sig enormt störigt mot sin omgivning. De har gjort det sedan de flyttade hit och trots mängder av klagomål har det egentligen inte hänt något.
Deras hyresvärd verkar inte bry sig och polisen har bara blandat sig i när saker och ting har urartat. Många boende har tappat tålamodet och helt enkelt flyttat (nu är det inte längre något direkt problem eftersom det är bostadsbrist i Malmö och det dessutom står danskar på kö för att få flytta hit).
Det märkliga är, att de här människorna verkar sätta en ära i att bete sig så avigt man bara kan mot sin omgivning. Man tycks vilja visa att man skiter i alla regler som finns för att underlätta samlevnaden.
Vad är det då för problem det handlar om: Jo det är ett väldigt gapande och skrikande och framför allt tutande med bilar, alla tider på dygnet. Det är nerskräpning och allmän förstörelse av miljön.
Just i detta ögonblick, när jag skriver detta står det någon här nere och tutar med bilen så det ekar mellan husväggarna. Att lyfta på ändan och gå och ringa på en porttelefon ingår visst inte i repertoaren hos dessa människor och deras uppsjö av vänner och släktingar.
Den som dristar sig till att påpeka detta ska ha på käften, får saker kastade på sina fönster eller ”ska dö”.
Jag har själv råkat ut för alltihop.
Hela beteendet är helt obegripligt. Jag är inte ensam om att tycka det, men vart ska vi vända oss för att få hjälp?
Jah Hollis
PS. Det finns naturligtvis fördelar med att bo här. Annars hade nog även jag flyttat för länge sedan. DS:
Nu ännu bättre: Mahavishnu Orchestra!
Den brittiske gitarristen John McLaughlin har givit ut mängder av skivor, spelat med de största i jazzen och framträtt med en mängd konstellationer.
Men frågan är om inte hans egen grupp Mahavishnu Orchestra var den stora höjdpunkten. När de dök upp 1970 var de sensationella med sin blandning av jazz och rock med en stundtals öronbedövande volym live.
De anammade en hel del av den tunga rockens symboler, dubbla baskaggar och den tvåhalsade elgitarr som John McLaughlin så elegant trakterade.
De gjorde två revolutionerande plattor, The Inner Mounting Flame och Birds of Fire. Båda låter om möjligt ännu bättre i dag.
Virtuost, visst, men det handlar inte om uppvisning utan om äkta inspiration och musikalitet.
Det finns några andra inspelningar, men det är dessa båda som gäller. Kolla gärna in detta smakprov, om nu inte You Tube hunnit stänga ner det. Någon talare var han kanske inte, John McLaughlin, men vänta bara till musiken börjar.
Jah Hollis
PS. Klaviaturspelaren Jan Hammer gjorde sig senare ett namn som kompositör till signaturlåten till Miami Vice. DS.
Men frågan är om inte hans egen grupp Mahavishnu Orchestra var den stora höjdpunkten. När de dök upp 1970 var de sensationella med sin blandning av jazz och rock med en stundtals öronbedövande volym live.
De anammade en hel del av den tunga rockens symboler, dubbla baskaggar och den tvåhalsade elgitarr som John McLaughlin så elegant trakterade.
De gjorde två revolutionerande plattor, The Inner Mounting Flame och Birds of Fire. Båda låter om möjligt ännu bättre i dag.
Virtuost, visst, men det handlar inte om uppvisning utan om äkta inspiration och musikalitet.
Det finns några andra inspelningar, men det är dessa båda som gäller. Kolla gärna in detta smakprov, om nu inte You Tube hunnit stänga ner det. Någon talare var han kanske inte, John McLaughlin, men vänta bara till musiken börjar.
Jah Hollis
PS. Klaviaturspelaren Jan Hammer gjorde sig senare ett namn som kompositör till signaturlåten till Miami Vice. DS.
Att vakna till sådana ljuvliga dofter
I dag vaknade jag efter att ha sovit sammanhängande och vad som kändes som välbehövligt länge. Och jag kände genast en underbar doft som trängde ända in i sovrummet.
Den var svårplacerad, men min första association var lasagne, eller möjligen moussaka. En snabb slutsats kunde jag i alla fall dra, även om jag var nyvaken: doften kunde inte komma från min lägenhet.
När jag sedan närmade mig ytterdörren förstod jag att den kom utifrån trappan och att jag kunde avskriva mina första spekulationer om ursprunget.
Väl ute i trappan slog dofterna mot mig med full kraft och jag fattade genast misstankar om att mina pakistanska grannar ett par våningar upp var igång med att laga mat.
Jag har känt fantastiska dofter komma därifrån förr och de är så lockande att man får lust att gå upp, ringa på och be att få ett smakprov.
Men det gör man ju inte, utan man när i stället en lust att gå på pakistansk restaurang.
Men om det finns någon sådan i Malmö vet jag inte. Jag har inte lyckats hitta någon.
Någon annan som har det, kanske?
Man kanske får ta tåget över sundet till Dronningens by för att hitta en.
Jah Hollis
Den var svårplacerad, men min första association var lasagne, eller möjligen moussaka. En snabb slutsats kunde jag i alla fall dra, även om jag var nyvaken: doften kunde inte komma från min lägenhet.
När jag sedan närmade mig ytterdörren förstod jag att den kom utifrån trappan och att jag kunde avskriva mina första spekulationer om ursprunget.
Väl ute i trappan slog dofterna mot mig med full kraft och jag fattade genast misstankar om att mina pakistanska grannar ett par våningar upp var igång med att laga mat.
Jag har känt fantastiska dofter komma därifrån förr och de är så lockande att man får lust att gå upp, ringa på och be att få ett smakprov.
Men det gör man ju inte, utan man när i stället en lust att gå på pakistansk restaurang.
Men om det finns någon sådan i Malmö vet jag inte. Jag har inte lyckats hitta någon.
Någon annan som har det, kanske?
Man kanske får ta tåget över sundet till Dronningens by för att hitta en.
Jah Hollis
Guinness hakar på rödölsvågen
Det var den i ämnet initierade bloggaren Ankan som hittade det först. Nu ska Guinness haka på vågen av red beer och lansera sitt egna Guinness Red.
Då följer man i Murphy’s spår. Deras röda Irish Red går ju inte av för hackor och det finns nu i det ordinarie sortimentet på mitt stamställe (precis som Murphy’s Stout).
Senast jag var i Dublin testade jag Beamish Red på Peter’s Pub och det var väl så gott som de andra röda jag testat.
Så kom igen bara Guinness, ni har mycket att leva upp till om ni ska få mig att dricka av ert röda öl när det väl dyker upp här.
Jah Hollis
Då följer man i Murphy’s spår. Deras röda Irish Red går ju inte av för hackor och det finns nu i det ordinarie sortimentet på mitt stamställe (precis som Murphy’s Stout).
Senast jag var i Dublin testade jag Beamish Red på Peter’s Pub och det var väl så gott som de andra röda jag testat.
Så kom igen bara Guinness, ni har mycket att leva upp till om ni ska få mig att dricka av ert röda öl när det väl dyker upp här.
Jah Hollis
Mytiska platser i tillvaron: 2. Kylskåpet
Kylskåpet är en av de där uppfinningarna som förändrat människans hela tillvaro och förutsättningar att överleva på jorden. Men det är också en plats, en plats att förvara saker på, och det är helt klart en mytisk plats.
Kvällspressen brukar då och då ha vedervärdiga historier om folk som haft vedervärdiga saker i kylskåpet.
Själv hittade jag i kväll, något överraskande, en påse med morötter i mitt kylskåp. De var inte längre morotsfärgade och ur påsen hade en simmig vätska läckt.
Påsen åkte raskt i soporna och den simmiga vätskan torkades bort. Men sådana där upptäckter gör man då och då i kylskåpet.
Kylskåp och dess innehåll var för övrigt en gång ämnet för en hel serie tv-program. En av de första serierna med en glatt och överhurtigt pladdrande kock.
Även utsidan av våra kylskåp har blivit en plats där det finns mycket att hämta. Nästan som Strindbergs Ett halvt ark papper.
Jah Hollis
Kvällspressen brukar då och då ha vedervärdiga historier om folk som haft vedervärdiga saker i kylskåpet.
Själv hittade jag i kväll, något överraskande, en påse med morötter i mitt kylskåp. De var inte längre morotsfärgade och ur påsen hade en simmig vätska läckt.
Påsen åkte raskt i soporna och den simmiga vätskan torkades bort. Men sådana där upptäckter gör man då och då i kylskåpet.
Kylskåp och dess innehåll var för övrigt en gång ämnet för en hel serie tv-program. En av de första serierna med en glatt och överhurtigt pladdrande kock.
Även utsidan av våra kylskåp har blivit en plats där det finns mycket att hämta. Nästan som Strindbergs Ett halvt ark papper.
Jah Hollis
fredag 13 april 2007
Mytiska platser i tillvaron: 1. Tvättstugan
Jag har ägnat kvällen åt att tvätta. Normalt är det torsdagen som är tvättdag, men sedan Filmklubben bildades har det blivit lite tajt med tiden ibland eftersom torsdagkvällen blivit filmkväll.
Så eftersom vi såg den utmärkta Red Road i går redan vid 18.30 (det var ljust både när vi gick in på och ut från bion) flyttade jag min tvättid till i kväll.
Och det är lugnt att tvätta en fredagskväll. Jag har faktiskt inte mött en människa på mina turer ner till tvättstugan och upp till lägenheten igen.
Dock kan man inte låta bli att fundera lite över denna mytiska plats som bland annat tycks leda till mängder av konflikter.
Det är kanske inte så märkligt; vi har väl svårt att tolka gemensamma regler på samma vis och har olika syn på hur gemensamma utrymmen ska skötas.
Ett mysterium är i alla fall alla överblivna kläder som samlas, både i tvättstuga och torkrum. Tröjor och strumpor, och kallingar och diverse plagg som ingen tycks sakna.
I vårt torkrum har det de senaste gångerna jag tvättat legat en liten rund matta. Den hängde först på tork, men nu ligger den på golvet.
”Hej, den där mattan jag tvättade och sedan hängde upp på tork! V-a-r-t kan den ha tagit vägen?!”
Märkligt.
Jah Hollis
Så eftersom vi såg den utmärkta Red Road i går redan vid 18.30 (det var ljust både när vi gick in på och ut från bion) flyttade jag min tvättid till i kväll.
Och det är lugnt att tvätta en fredagskväll. Jag har faktiskt inte mött en människa på mina turer ner till tvättstugan och upp till lägenheten igen.
Dock kan man inte låta bli att fundera lite över denna mytiska plats som bland annat tycks leda till mängder av konflikter.
Det är kanske inte så märkligt; vi har väl svårt att tolka gemensamma regler på samma vis och har olika syn på hur gemensamma utrymmen ska skötas.
Ett mysterium är i alla fall alla överblivna kläder som samlas, både i tvättstuga och torkrum. Tröjor och strumpor, och kallingar och diverse plagg som ingen tycks sakna.
I vårt torkrum har det de senaste gångerna jag tvättat legat en liten rund matta. Den hängde först på tork, men nu ligger den på golvet.
”Hej, den där mattan jag tvättade och sedan hängde upp på tork! V-a-r-t kan den ha tagit vägen?!”
Märkligt.
Jah Hollis
Är jag Den osynlige mannen, eller vad?
Jag var ute på stan en runda tidigare i dag och gjorde några ärenden. Bland annat var jag inne i en bokhandel för att köpa ett kort och skicka till mitt gudbarn på hennes dopdag (dagen då jag officiellt blev hennes gudfar).
Hittade ett par som jag inte kunde välja mellan utan tog båda och ställde mig och väntade på min tur vid disken där man betalar. Plötsligt kom en ung tjej i second hand-utstyrsel och med några pocketböcker i nävarna och klämde sig in framför mig.
Jag var inte på humör för att argumentera, men trots att hon hade glasögon (det har jag med) verkade hon inte se mig.
När jag sedan cyklade hem med en stor kasse på styret var det någon figur som slängde upp en bildörr så att jag var millimeter från att cykla in i den. Jag var fortfarande inte på humör för att argumentera, utan slängde bara ur mig några väl valda eder och fortsatte hemåt.
Men uppenbarligen hade blindstyret i bilen heller inte sett mig. Det verkade heller den trio trettinånting-damer som en stund senare klev ut i cykelbanan rakt framför mig göra.
Vad är jag? Den osynlige mannen?
Jah Hollis
Hittade ett par som jag inte kunde välja mellan utan tog båda och ställde mig och väntade på min tur vid disken där man betalar. Plötsligt kom en ung tjej i second hand-utstyrsel och med några pocketböcker i nävarna och klämde sig in framför mig.
Jag var inte på humör för att argumentera, men trots att hon hade glasögon (det har jag med) verkade hon inte se mig.
När jag sedan cyklade hem med en stor kasse på styret var det någon figur som slängde upp en bildörr så att jag var millimeter från att cykla in i den. Jag var fortfarande inte på humör för att argumentera, utan slängde bara ur mig några väl valda eder och fortsatte hemåt.
Men uppenbarligen hade blindstyret i bilen heller inte sett mig. Det verkade heller den trio trettinånting-damer som en stund senare klev ut i cykelbanan rakt framför mig göra.
Vad är jag? Den osynlige mannen?
Jah Hollis
Musiken i livsmedelsbutiken: 7
I dag var det ännu en bekant röst som hördes ur högtalarna i köptemplet: Tom Petty sjöng Free Fallin’ från den första lp:n han gjorde i eget namn, Full Moon Fever.
När den kom hade han redan under drygt tio år haft en mycket framgångsrik karriär, artistiskt och kommersiellt, tillsammans med bandet The Heartbreakers (inte att förväxla med Johnny Thunders betydligt ruffigare grupp).
När Full Moon Fever kom hade Jeff Lynne börjat producera Petty, vilket gjorde att en del hardcorefans tyckte att Tom Petty gjort ett förödande avsteg från tiden med Heartbreakers.
Jeff Lynne hade redan tidigare också tagit med Tom Petty i George Harrisons framgångsrika hobbyprojekt The Traveling Wilburys, en supergrupp om någon.
Själv tycker jag nog att Pettys sololåtar ofta är väl så bra som hans tidigare musik. Allt känns på något vis tidlöst, tydligt inspirerat av The Byrds, men med en personlig prägel som lätt tränger igenom sorlet i livsmedelsbutiken.
Jah Hollis
När den kom hade han redan under drygt tio år haft en mycket framgångsrik karriär, artistiskt och kommersiellt, tillsammans med bandet The Heartbreakers (inte att förväxla med Johnny Thunders betydligt ruffigare grupp).
När Full Moon Fever kom hade Jeff Lynne börjat producera Petty, vilket gjorde att en del hardcorefans tyckte att Tom Petty gjort ett förödande avsteg från tiden med Heartbreakers.
Jeff Lynne hade redan tidigare också tagit med Tom Petty i George Harrisons framgångsrika hobbyprojekt The Traveling Wilburys, en supergrupp om någon.
Själv tycker jag nog att Pettys sololåtar ofta är väl så bra som hans tidigare musik. Allt känns på något vis tidlöst, tydligt inspirerat av The Byrds, men med en personlig prägel som lätt tränger igenom sorlet i livsmedelsbutiken.
Jah Hollis
Fredagen den 13:e - bäst att somna om
Jag är inte så vidskeplig av mig, även om jag har en tendens att hänga upp mig på nummer, siffror och sifferkombinationer. Så när jag nu vaknat ovanligt tidigt och varit uppe och uträttat ett viktigt ärende via datorn funderar jag på om jag ska ta chansen att stiga upp redan nu.
Det är faktiskt väldigt fint väder ute och kanske skulle man ta tillfället att dämpa den eviga ångesten över att man aldrig får något gjort när man är ledig. Jag vet att det är fredagen den 13:e och jag skulle kunna ta det som ett skäl för att lägga mig igen.
Jag tror jag gör det. Det är nog bäst att sova på saken en stund till.
Även om jag, som sagt inte är vidskeplig och sunda förnuftet talar för att detta kommer att bli en helt vanlig fredag.
Jah Hollis
Det är faktiskt väldigt fint väder ute och kanske skulle man ta tillfället att dämpa den eviga ångesten över att man aldrig får något gjort när man är ledig. Jag vet att det är fredagen den 13:e och jag skulle kunna ta det som ett skäl för att lägga mig igen.
Jag tror jag gör det. Det är nog bäst att sova på saken en stund till.
Även om jag, som sagt inte är vidskeplig och sunda förnuftet talar för att detta kommer att bli en helt vanlig fredag.
Jah Hollis
Extra: Jah Hollis håller med Linda Skugge
Jag trodde väl aldrig jag skulle göra gemensam sak med Linda Skugge. Men ibland undrar man varför folk bloggar.
Är det för att komma in på topplistor man sprider ut sina såsiga tankar (se ovan) över en fem-sex inlägg eller vad är det frågan om?
Är det inte bättre man skriver dagbok hemma vid köksbordet, eller var man nu befinner sig, om man inte har något vettigt att komma med eller om man inte kan göra en enkel sammanfattning av det lilla som verkar röra sig i skallen.
Jah Hollis
Filmklubben rekommenderar: Red Road
Långt ner bland annonserna såg jag att Red Road, en film jag läst om i Uncut och längtat efter att se, faktiskt gick på gamla Bian (Folkets Bio) numera Panora.
Mina vänner i Filmklubben köpte mitt val och ingen av oss ångrade det, trots de träiga sätena och kylan inne i biografen.
Jag visste inte innan att filmen vunnit pris både i Cannes och på Göteborgs filmfestival, eller att Andrea Arnold, som skrivit och regisserat, vunnit en Oscar för en kortfilm hon gjort (se där hur man kan gömma en film som alla borde ge en chans).
Red Road har allt: socialrealism från Glasgow som får våra svenska förorter att framstå som Sörgården (utan att förfalla till socialporr), en fantastiskt fin blick för det filmiska, vackra, talande bilder och framför allt: en ståry man inte för en sekund kan förutse vilka vändningar den ska ta.
Och mycket bra agerande av skådespelarna.
M, som är Filmklubbens upphovskvinna, sade att man bara satt och väntade på att den stora katastrofen skulle komma. Men, utan att avslöja för mycket av handlingen, kan man säga att den redan inträffat.
Visst, man kan tycka att upplösningen (den har de flesta recensenterna småklagat över) kan vara ett enkelt sätt att lösa knutarna. Men hur skulle man annars avslutat denna historia?
Det är ingen Hollywoodglädje, utan snarare en realistisk tro på att livet faktiskt kan gå vidare. Och att man inte får tro att övervakningssamhället är räddningen.
Vi måste mötas där (här) ute.
Jah Hollis
Mina vänner i Filmklubben köpte mitt val och ingen av oss ångrade det, trots de träiga sätena och kylan inne i biografen.
Jag visste inte innan att filmen vunnit pris både i Cannes och på Göteborgs filmfestival, eller att Andrea Arnold, som skrivit och regisserat, vunnit en Oscar för en kortfilm hon gjort (se där hur man kan gömma en film som alla borde ge en chans).
Red Road har allt: socialrealism från Glasgow som får våra svenska förorter att framstå som Sörgården (utan att förfalla till socialporr), en fantastiskt fin blick för det filmiska, vackra, talande bilder och framför allt: en ståry man inte för en sekund kan förutse vilka vändningar den ska ta.
Och mycket bra agerande av skådespelarna.
M, som är Filmklubbens upphovskvinna, sade att man bara satt och väntade på att den stora katastrofen skulle komma. Men, utan att avslöja för mycket av handlingen, kan man säga att den redan inträffat.
Visst, man kan tycka att upplösningen (den har de flesta recensenterna småklagat över) kan vara ett enkelt sätt att lösa knutarna. Men hur skulle man annars avslutat denna historia?
Det är ingen Hollywoodglädje, utan snarare en realistisk tro på att livet faktiskt kan gå vidare. Och att man inte får tro att övervakningssamhället är räddningen.
Vi måste mötas där (här) ute.
Jah Hollis
torsdag 12 april 2007
Malmös underbaraste skivaffär slår igen
Det har sagts rätt länge nu: handeln med musik inspelad på skivor, som vi känner den, är på väg att dö ut. Inte bara själva skivan utan även skivaffärerna.
Näthandeln håller på att konkurrera ut skivaffärerna och skivindustrin blir mer och mer stordrift. Villkoren för de små, specialiserade butikerna har blivit stenhårda.
Det finns förvisso de som inte tror på den här teorin, men nu slår i alla fall skivaffärsdöden till precis i mitt närområde.
Min gamla favoritbutik, Jukebox (bilden ovan), i Malmö klarar inte längre de ekonomiska realiteterna.
Efter 22 år kommer Pelle och Hasse att överlåta affären till någon annan och det är inte troligt att köparen fortsätter med skivförsäljning.
Därmed blir Värnhemstorget i Malmö en attraktion fattigare, och det torget behöver verkligen alla attraktioner det kan få.
Vi skivköpare förlorar en fast punkt i tillvaron, en plats där man kunde få fantastiska tips om ny (och gammal) musik och där man kunde hamna i livliga diskussioner både med kunder och personal.
Och där man som bonus då och då, på de få kvadratmeterna ledig golvyta, kunde höra band och soloartister som Will Oldham spela live.
Vem ska man prata med när man handlar på nätet?
Vila i frid Jukebox.
Jah Hollis
Är lagen i Champions League engelska?
I England verkar man nu pösa över av nationell glädje för att man lyckats få med tre av sina fotbollsklubbar i semifinalerna av Champions League.
Det är stort, förvisso.
Det kommer vi svenskar aldrig att få uppleva.
Men hur engelska är egentligen de här tre lagen, frånsett då att de spelar i det engelska ligasystemet? Jo långt mycket mer än hälften av de engelska semifinalklubbarnas spelare är födda i andra länder än England.
De engelskfödda är i en (om man kan säga så?) förkrossande minortitet.
Kanske kunde det få den mer inkrökta delen av fotbollspubliken att tänka efter lite. Fotbollens värld är inte begränsad till länder eller folk och det är bara vart fjärde år (OK vi har EM också) som vi har verklig anledning att bli lite fotbollsnationalistiska.
Eller hur?
Jah Hollis
Det är stort, förvisso.
Det kommer vi svenskar aldrig att få uppleva.
Men hur engelska är egentligen de här tre lagen, frånsett då att de spelar i det engelska ligasystemet? Jo långt mycket mer än hälften av de engelska semifinalklubbarnas spelare är födda i andra länder än England.
De engelskfödda är i en (om man kan säga så?) förkrossande minortitet.
Kanske kunde det få den mer inkrökta delen av fotbollspubliken att tänka efter lite. Fotbollens värld är inte begränsad till länder eller folk och det är bara vart fjärde år (OK vi har EM också) som vi har verklig anledning att bli lite fotbollsnationalistiska.
Eller hur?
Jah Hollis
Författaren Kurt Vonnegut är död
En av vår tids stora amerikanska författare, Kurt Vonnegut, har avlidit.
Han var en av de där författarna man slukade i sin ungdom och den riktiga höjdarboken är givetvis Slakthus 5 om andra världskriget och om bombningarna av Dresden.
Hans blandning av grym verklighet, science fiction och ett angeläget budskap är fantastisk. Och han kunde vara rolig, allvarlig och grymt cynisk inom bara några korta rader (Slakthus 5 blev för övrigt också, med bra resultat, film).
En kuriositet när det gäller Kurt Vonnegut är att han är en av de världskända författare som som har Malmö med i en av sina berättelser (den mest kände är väl annars William Burroughs).
Det är i boken Galapagos, som kom på svenska 1986, där en av karaktärerna har levt, jobbat på Kockums varv och faktiskt dött och begravts i Malmö.
Kurt Vonnegut är också död nu, men hans böcker lever och de flesta av dem är ännu klart läsvärda och aktuella.
Jah Hollis
Han var en av de där författarna man slukade i sin ungdom och den riktiga höjdarboken är givetvis Slakthus 5 om andra världskriget och om bombningarna av Dresden.
Hans blandning av grym verklighet, science fiction och ett angeläget budskap är fantastisk. Och han kunde vara rolig, allvarlig och grymt cynisk inom bara några korta rader (Slakthus 5 blev för övrigt också, med bra resultat, film).
En kuriositet när det gäller Kurt Vonnegut är att han är en av de världskända författare som som har Malmö med i en av sina berättelser (den mest kände är väl annars William Burroughs).
Det är i boken Galapagos, som kom på svenska 1986, där en av karaktärerna har levt, jobbat på Kockums varv och faktiskt dött och begravts i Malmö.
Kurt Vonnegut är också död nu, men hans böcker lever och de flesta av dem är ännu klart läsvärda och aktuella.
Jah Hollis
Missade förstaplatsen med en halv poäng
Quizzandet på onsdagskvällen gick bra och vi hade väl, innan slutresultatet offentliggjordes, ett visst hopp om att vi kunde vara vinnarna. Men det visade sig att Simple Minds, som verkar rida på en framgångsvåg nu, hade slagit oss med en halv ynka poäng.
I vårt lag tävlade för kvällen fyra ordinarie, en stammis på puben (associate member i laget) samt min gamle vän AT som nu kunde vara med för första gången. Och det var väl en debut man inte kan klaga på.
Det behövs onekligen kunnigt folk om man ska slå Simple Minds. Noteras kan också att vi slog regerande mästarna General No Legs och de eviga nästan-vinnarna Spitfire Psychopaths.
Hade vi bara säkert vetat var Nostradamus var född, eller vilket EU-land som producerar mest solenergi eller vilket som är världens största börsnoterade bolag, hade vi fixat det.
Jah Hollis
I vårt lag tävlade för kvällen fyra ordinarie, en stammis på puben (associate member i laget) samt min gamle vän AT som nu kunde vara med för första gången. Och det var väl en debut man inte kan klaga på.
Det behövs onekligen kunnigt folk om man ska slå Simple Minds. Noteras kan också att vi slog regerande mästarna General No Legs och de eviga nästan-vinnarna Spitfire Psychopaths.
Hade vi bara säkert vetat var Nostradamus var född, eller vilket EU-land som producerar mest solenergi eller vilket som är världens största börsnoterade bolag, hade vi fixat det.
Jah Hollis
onsdag 11 april 2007
Nu är det Quiz-time igen!
I kväll är det onsdag, jag är ledig och det är ingen viktig fotbollslandskamp på tv. Det betyder bara en sak: Quiz-time på stampuben.
Eftersom Sverige spelade sin fiaskobetonade EM-kvalmatch mot Nordirland för exakt två veckor sedan blev det inget quiz då. Så jag känner en aning abstinens.
Det är alltid lite osäkert hur uppslutningen blir nuförtiden. Men jag räknar med två säkra kort och ett tämligen säkert. Förutom jag själv då, som strax är på väg.
Vad övriga personer som sluter upp för att tävla i den ädla engelsk frågesportskonsten blir en ren bonus.
Så vad vi har för chanser att vinna vågar jag överhuvud taget inte spekulera i. Det var ett tag sedan vi vann och vi räknas väl knappast in bland favoriterna längre.
Samtidigt känns det som om det inte gör så där väldigt mycket, vi har det ju rätt trevligt ändå. Kanhända blev vi ändå lite mätta efter de framgångsrika åren då vi var quizchampions under en lång, lång tid.
Jah Hollis
Eftersom Sverige spelade sin fiaskobetonade EM-kvalmatch mot Nordirland för exakt två veckor sedan blev det inget quiz då. Så jag känner en aning abstinens.
Det är alltid lite osäkert hur uppslutningen blir nuförtiden. Men jag räknar med två säkra kort och ett tämligen säkert. Förutom jag själv då, som strax är på väg.
Vad övriga personer som sluter upp för att tävla i den ädla engelsk frågesportskonsten blir en ren bonus.
Så vad vi har för chanser att vinna vågar jag överhuvud taget inte spekulera i. Det var ett tag sedan vi vann och vi räknas väl knappast in bland favoriterna längre.
Samtidigt känns det som om det inte gör så där väldigt mycket, vi har det ju rätt trevligt ändå. Kanhända blev vi ändå lite mätta efter de framgångsrika åren då vi var quizchampions under en lång, lång tid.
Jah Hollis
Fotboll har inget med förnedring att göra
United förnedrade Roma står det som rubrik över ett fotbollsreferat i DN. Det handlar om att Manchester United på tisdagen slog Roma med förkrossande 7-1 när lagen möttes i Champions League.
Jag tycker det är märkligt att sportjournalister envisas med att påstå att någon eller några blivit förnedrade när de förlorat med uppseendeväckande stora siffror.
Här används förvisso inte detta tvivelaktiga uttryck i själva texten, utan bara i rubriken. Så här är det nog den som redigerat artikeln och satt rubriken som varit ut på djupt vatten.
Visst, det är ingen höjdare att bli så utspelade som Roma blev denna kväll. Det var pinsamt, skämmigt och ett uselt genomfört arbete av Romas välbetalda proffs. Samtidigt måste Manchester United, som alla som kollade matchen kunde konstatera, gjort en av de bästa matcherna i sin historia.
Men man förnedrade inte Roma.
Att förnedra någon är något helt annat.
Det gjorde nazisterna i sina koncentrationsläger och det gör man fortfarande i fängelser och fångläger här och var.
Även vanliga människor förnedrar sina medmänniskor.
När man förnedrar någon, utsätter man någon för övergrepp den personen kanske aldrig kommer att hämta sig från, psykiskt eller fysiskt.
Det kommer att ta ett tag för Romas spelare att komma över detta.
Men de kommer tillbaka och de kommer att vinna nya matcher.
Så kära sportjournalister, på DN och andra redaktioner, sluta förvanska språket.
United krossade, spelade ut, gjorde mos av eller till och med lekte med Roma. Men det handlade inte om förnedring.
Jah Hollis
Jag tycker det är märkligt att sportjournalister envisas med att påstå att någon eller några blivit förnedrade när de förlorat med uppseendeväckande stora siffror.
Här används förvisso inte detta tvivelaktiga uttryck i själva texten, utan bara i rubriken. Så här är det nog den som redigerat artikeln och satt rubriken som varit ut på djupt vatten.
Visst, det är ingen höjdare att bli så utspelade som Roma blev denna kväll. Det var pinsamt, skämmigt och ett uselt genomfört arbete av Romas välbetalda proffs. Samtidigt måste Manchester United, som alla som kollade matchen kunde konstatera, gjort en av de bästa matcherna i sin historia.
Men man förnedrade inte Roma.
Att förnedra någon är något helt annat.
Det gjorde nazisterna i sina koncentrationsläger och det gör man fortfarande i fängelser och fångläger här och var.
Även vanliga människor förnedrar sina medmänniskor.
När man förnedrar någon, utsätter man någon för övergrepp den personen kanske aldrig kommer att hämta sig från, psykiskt eller fysiskt.
Det kommer att ta ett tag för Romas spelare att komma över detta.
Men de kommer tillbaka och de kommer att vinna nya matcher.
Så kära sportjournalister, på DN och andra redaktioner, sluta förvanska språket.
United krossade, spelade ut, gjorde mos av eller till och med lekte med Roma. Men det handlade inte om förnedring.
Jah Hollis
Emo-humor eller bara dålig matematik?
Emo-musikens största namn, kommersiellt i alla fall, just nu, My Chemical Romance, har varit i Malmö och spelat. Det var utsålt i Baltiska hallen och tydligen ett himla liv på publiken som, av vad man kan se i Sydsvenskans artikel från konserten, består till stor del av tonårstjejer.
Jag kan, som jag redan skrivit en gång, inte inse bandets storhet, men det har jag nog inte mycket för om jag skulle diskutera det med deras fans.
Och hellre att tjejerna, och killarna, lyssnar på ett band som verkar ta dem på allvar, än någon prefabricerad putte som bara vill bli Idol.
Dock undrar jag, efter att ha sett en bild i Sydsvenskan (den finns tyvärr inte med på nätet) från konserten, om inte en och annan av de här flickorna skolkar från sina mattelektioner.
En tjej håller upp ett kollegieblock med texten: ”Köp era rakblad här! 3 kr/st eller 3 för 10 kr”.
Naturligtvis handlar det om att skoja med emo-fansens rykte som självskärare, men varför köpa tre för tio kronor, när man kan få tre lösa för nio?
Jah Hollis
Jag kan, som jag redan skrivit en gång, inte inse bandets storhet, men det har jag nog inte mycket för om jag skulle diskutera det med deras fans.
Och hellre att tjejerna, och killarna, lyssnar på ett band som verkar ta dem på allvar, än någon prefabricerad putte som bara vill bli Idol.
Dock undrar jag, efter att ha sett en bild i Sydsvenskan (den finns tyvärr inte med på nätet) från konserten, om inte en och annan av de här flickorna skolkar från sina mattelektioner.
En tjej håller upp ett kollegieblock med texten: ”Köp era rakblad här! 3 kr/st eller 3 för 10 kr”.
Naturligtvis handlar det om att skoja med emo-fansens rykte som självskärare, men varför köpa tre för tio kronor, när man kan få tre lösa för nio?
Jah Hollis
En utdöende morgontidning dimper ner
Precis när jag trodde det var färdigbloggat och dags att få en nödvändig skönhetssömn dimper morgontidningen ner genom brevlådan. Jag är en av de där gamlingarna som fortfarande håller mig med en prenumererad morgontidning och ska man tyda tecknen rätt är man väl en utdöende art.
På förstasidan presenteras en förfärlig historia: polisen misstänker att en minderårig pojke vådtagits som straff för att han vägrat stjäla i ett varuhus i Malmö. Har polisen rätt är det något riktigt förfärligt som hänt.
Det är obegripligt att någon över huvud taget skulle kunna behandla ett barn på ett sådant sätt. Hur planteras sådana saker i huvudet på någon människa, hur kan man bara få idén att göra något sådant?
På den mera ljusa(?) sidan skriver Sydsvenskan om My Chemical Romances konsert i Malmö och har en intervju med bandets sångare. Inte för att jag fattar vad man ser (eller hör) hos det bandet som gör att det, snabbt, säljer ut en konsert i den rätt rymliga Baltiska Hallen.
Hur som helst är både konsertrecensionen och intervjun, skrivna av Sveriges kanske bäste rockjournalist, Håkan Engström, mycket läsvärda.
Se där vad en morgontidning som man betalar för kan ge.
Jah Hollis
På förstasidan presenteras en förfärlig historia: polisen misstänker att en minderårig pojke vådtagits som straff för att han vägrat stjäla i ett varuhus i Malmö. Har polisen rätt är det något riktigt förfärligt som hänt.
Det är obegripligt att någon över huvud taget skulle kunna behandla ett barn på ett sådant sätt. Hur planteras sådana saker i huvudet på någon människa, hur kan man bara få idén att göra något sådant?
På den mera ljusa(?) sidan skriver Sydsvenskan om My Chemical Romances konsert i Malmö och har en intervju med bandets sångare. Inte för att jag fattar vad man ser (eller hör) hos det bandet som gör att det, snabbt, säljer ut en konsert i den rätt rymliga Baltiska Hallen.
Hur som helst är både konsertrecensionen och intervjun, skrivna av Sveriges kanske bäste rockjournalist, Håkan Engström, mycket läsvärda.
Se där vad en morgontidning som man betalar för kan ge.
Jah Hollis
Var är musiken som greppar tag i mig?
Jag sitter här i natten och lyssnar igenom diverse skivor jag fått med tidningar jag köper och prenumererar på. Det är naturligtvis en massa smakprov från nyutkomna plattor som hyllas i dessa tidningar och som väl ska ge lust att köpa dessa plattor.
Möjligen är jag inte på rätt humör, möjligen har jag inte tålamodet som krävs, men det mesta låter så sövande att man kan gäspa käkarna ur led.
Var finns låtarna som hoppar upp och greppar tag om strupen och säger: här har du något att sätta tänderna i?
Det kan hända att urvalet på de här skivorna inte är det mest spännande de här artisterna har att erbjuda (och det finns undantag som The Hold Steady, Tinariwen och Rilo Kiley för att nämna något positivt i alla fall) men; det är mycket plinkande och plonkande på klaviaturer och tradigt knäppande på gitarrer.
Röster som är så tillbakalutade att man håller på att falla av stolen. The Pierces låt Boring sammanfattar det hela alltför väl. Homer Simpson, som ju gillar världens sämsta låt, We Built This City med Starship, kunde inte sagt det bättre.
Var finns artister som får mig att känna samma sak som när jag först hörde Nirvana, Metallica, Emmylou Harris, Lucinda Williams, The Pogues, Calexico, Augustus Pablo, The Clash, Waterboys, Otis Redding, James Brown och Sex Pistols?
OK, jag får väl sova på saken och hoppas att någon kan ge mig ett svar i morgon. Kanske gillar jag Cat Power då.
Jah Hollis
Möjligen är jag inte på rätt humör, möjligen har jag inte tålamodet som krävs, men det mesta låter så sövande att man kan gäspa käkarna ur led.
Var finns låtarna som hoppar upp och greppar tag om strupen och säger: här har du något att sätta tänderna i?
Det kan hända att urvalet på de här skivorna inte är det mest spännande de här artisterna har att erbjuda (och det finns undantag som The Hold Steady, Tinariwen och Rilo Kiley för att nämna något positivt i alla fall) men; det är mycket plinkande och plonkande på klaviaturer och tradigt knäppande på gitarrer.
Röster som är så tillbakalutade att man håller på att falla av stolen. The Pierces låt Boring sammanfattar det hela alltför väl. Homer Simpson, som ju gillar världens sämsta låt, We Built This City med Starship, kunde inte sagt det bättre.
Var finns artister som får mig att känna samma sak som när jag först hörde Nirvana, Metallica, Emmylou Harris, Lucinda Williams, The Pogues, Calexico, Augustus Pablo, The Clash, Waterboys, Otis Redding, James Brown och Sex Pistols?
OK, jag får väl sova på saken och hoppas att någon kan ge mig ett svar i morgon. Kanske gillar jag Cat Power då.
Jah Hollis
Vilken lättnad att ha klarat tandläkarkollen
I dag var det dags igen, halvårskontrollen hos min tandläkare skulle klaras av och det fanns ingen chans att slingra sig undan. Före påsk hade jag planer på att försöka skjuta upp den, men i dag var det försent.
Så det blev ett par timmar på tåget; jag åkte redan vid tio på förmiddagen från övernattningslägenheten hem till min lilla hemstad, gick till tandläkaren och sedan åter till stan där jag jobbar.
Hur väl man än tycker att man skött gaddarna finns det alltid en gnagande (oj!) känsla av att man ska åka på lagningar och lidande och betala en massa för det.
Jag led en gång av tandläkarskräck efter hemska upplevelser hos Folktandvården under skoltiden och vägrade länge att sätta min fot hos en tandläkare.
Till slut insåg jag att jag var på väg att göra en Shane MacGowan och tog mod till mig. Jag hittade en vänlig, varsam och förstående kvinna som fixade det som fixas skulle, jag lyckades till och med ta mig igenom ett par rotfyllningar och nu är jag inte längre lika kallsvettig när jag sätter mig i stolen.
I dag kunde jag dessutom gå därifrån på gott humör i vårsolen. Allt var OK och nu är det inte dags förrän i höst igen.
Jah Hollis
Så det blev ett par timmar på tåget; jag åkte redan vid tio på förmiddagen från övernattningslägenheten hem till min lilla hemstad, gick till tandläkaren och sedan åter till stan där jag jobbar.
Hur väl man än tycker att man skött gaddarna finns det alltid en gnagande (oj!) känsla av att man ska åka på lagningar och lidande och betala en massa för det.
Jag led en gång av tandläkarskräck efter hemska upplevelser hos Folktandvården under skoltiden och vägrade länge att sätta min fot hos en tandläkare.
Till slut insåg jag att jag var på väg att göra en Shane MacGowan och tog mod till mig. Jag hittade en vänlig, varsam och förstående kvinna som fixade det som fixas skulle, jag lyckades till och med ta mig igenom ett par rotfyllningar och nu är jag inte längre lika kallsvettig när jag sätter mig i stolen.
I dag kunde jag dessutom gå därifrån på gott humör i vårsolen. Allt var OK och nu är det inte dags förrän i höst igen.
Jah Hollis
tisdag 10 april 2007
Religiösa fanatiker är obscena - om några
Det nya talibangänget i Pakistan fortsätter att försöka tvinga på andra sin härskna syn på livet. Nu har en icke auktoriserad religiös domstol i landet utfärdat en fatwa mot dess turismminister Nilofar Bakhtiar.
Hon har gjort en glidflygning (för ett par år sedan) tillsammans med en fransk pilot och sedan kramat honom offentligt som tack för turen. För detta ska hon, enligt de skäggiga männen som alltid vet bäst, straffas och sparkas från sitt jobb.
De religiösa fanatikerna tycker att hon har uppträtt obscent. Skulle de få bestämma här i Sverige skulle väl knappt en kvinna kunna gå ostraffad.
Anhängare till den här nya rörelsen lär patrullera gator i Islamabad för att tvinga på andra sin egna högtstående moral. Beväpnade med batonger ger de sig på butiksägare som säljer oislamisk musik och film.
Vilket är mest obscent: Att krama en man, eller att slå en i skallen med batong?
Jah Hollis
Hon har gjort en glidflygning (för ett par år sedan) tillsammans med en fransk pilot och sedan kramat honom offentligt som tack för turen. För detta ska hon, enligt de skäggiga männen som alltid vet bäst, straffas och sparkas från sitt jobb.
De religiösa fanatikerna tycker att hon har uppträtt obscent. Skulle de få bestämma här i Sverige skulle väl knappt en kvinna kunna gå ostraffad.
Anhängare till den här nya rörelsen lär patrullera gator i Islamabad för att tvinga på andra sin egna högtstående moral. Beväpnade med batonger ger de sig på butiksägare som säljer oislamisk musik och film.
Vilket är mest obscent: Att krama en man, eller att slå en i skallen med batong?
Jah Hollis
måndag 9 april 2007
Inte ska konstnärerna s-u-g-a på ramarna?
Konstrundorna i Skåne är i full sving under påsken och det sägs att vissa av de deltagande konstnärerna säljer så mycket under denna period att de är försörjda resten av året.
Men att det fortfarande är hårda ekonomiska papper för många förstår man av denna artikel i Sydsvenskan.
Jag vet inte om det är en avsiktlig ordvits men det verkar inte vara något bra sätt att överleva ”att suga på ramarna.” Det kan inte finnas så mycket näring i dom?
Det vore väl bättre att köpa mat för pengarna och att använda ramarna till att rama in konstverken med.
Nej, det är för tidigt på morgonen, annandag påsk till och med, för att försöka vara rolig. Den hårda verkligheten tränger på: två lediga dagar bara susade förbi medan tidningshögar, dammråttor och annat växer här hemma.
Och nu är det två dagars jobb igen samtidigt som jag en av dem ska till tandläkaren för kontroll av gaddarna.
Och då har jag inte hunnit med min deklaration, bara konstaterat att Anders Borg vill ha 12 000 (tolvtusen!) tillbaka av mina surt förvärvade pengar.
Ja, det är roligt nästan jämt!
Jah Hollis
Men att det fortfarande är hårda ekonomiska papper för många förstår man av denna artikel i Sydsvenskan.
Jag vet inte om det är en avsiktlig ordvits men det verkar inte vara något bra sätt att överleva ”att suga på ramarna.” Det kan inte finnas så mycket näring i dom?
Det vore väl bättre att köpa mat för pengarna och att använda ramarna till att rama in konstverken med.
Nej, det är för tidigt på morgonen, annandag påsk till och med, för att försöka vara rolig. Den hårda verkligheten tränger på: två lediga dagar bara susade förbi medan tidningshögar, dammråttor och annat växer här hemma.
Och nu är det två dagars jobb igen samtidigt som jag en av dem ska till tandläkaren för kontroll av gaddarna.
Och då har jag inte hunnit med min deklaration, bara konstaterat att Anders Borg vill ha 12 000 (tolvtusen!) tillbaka av mina surt förvärvade pengar.
Ja, det är roligt nästan jämt!
Jah Hollis
Nu eldar fanatikerna upp dvd-filmer
Jag såg i Sydsvenskan att det är en nymoralistisk-religiös rörelse på gång bland muslimska studenter i Pakistan. Uppenbarligen handlar det om en rörelse med klart talibanska kännetecken.
De här fanatikerna som hör hemma vid seminarier som är knutna till något som heter Röda moskén har bestämt sig för att tvinga på andra pakistanier sin syn på vad som är moraliskt rätt och fel.
Och de ska göra det genom att ta lagen i egna händer.
Bordeller, spelhålor och spritbutiker ska stängas och religiösa domstolar ska få mer makt, tycker de här studenterna (där faktiskt kvinnor ingår, sedligt klädda i burka förstås).
De har bildat moralpatruller som ska rikta in sig på musikaffärer och försäljning av dvd:er.
För att understryka allvaret i detta, passade man härom dagen på att offentligt elda upp en massa dvd:er och videofilmer.
Och får man sedan inte som man vill ska man genomföra tiotusentals självmordsattentat.
Det sade någon ledare (förmodligen en skäggig man) för den här rörelsen.
Om han hade planer på att spränga sig själv och ta livet av en massa oskyldiga förtäljer inte historien, men det är väl inte trolight att han föregår med gott exempel.
Även i den här världen är det fotfolket som ska offra sig.
Det är mycket i de här religiösa fanatikernas ideologi och tillvägagångssätt som påminner om nazismen (bokbrännande–dvd-brännande till exempel).
Nassar och gudstroende fanatiker kan ta varandra i hand.
Vi andra får väl göra vad vi kan för att begränsa deras chanser att få makt över oss.
Jah Hollis
De här fanatikerna som hör hemma vid seminarier som är knutna till något som heter Röda moskén har bestämt sig för att tvinga på andra pakistanier sin syn på vad som är moraliskt rätt och fel.
Och de ska göra det genom att ta lagen i egna händer.
Bordeller, spelhålor och spritbutiker ska stängas och religiösa domstolar ska få mer makt, tycker de här studenterna (där faktiskt kvinnor ingår, sedligt klädda i burka förstås).
De har bildat moralpatruller som ska rikta in sig på musikaffärer och försäljning av dvd:er.
För att understryka allvaret i detta, passade man härom dagen på att offentligt elda upp en massa dvd:er och videofilmer.
Och får man sedan inte som man vill ska man genomföra tiotusentals självmordsattentat.
Det sade någon ledare (förmodligen en skäggig man) för den här rörelsen.
Om han hade planer på att spränga sig själv och ta livet av en massa oskyldiga förtäljer inte historien, men det är väl inte trolight att han föregår med gott exempel.
Även i den här världen är det fotfolket som ska offra sig.
Det är mycket i de här religiösa fanatikernas ideologi och tillvägagångssätt som påminner om nazismen (bokbrännande–dvd-brännande till exempel).
Nassar och gudstroende fanatiker kan ta varandra i hand.
Vi andra får väl göra vad vi kan för att begränsa deras chanser att få makt över oss.
Jah Hollis
söndag 8 april 2007
The Big Lebowski heter ju filmen!
Rakel Chukri heter en av de unga lysande stjärnorna på den svenska kulturjournalisthimlen. Hon har vad som krävs i dag: hon är ung, kvinna och har invandrade föräldrar. Och hon skriver dessutom bra, inget snack om saken.
Hon har också ett imponerande cv redan, trots sin relativa ungdom.
För tillfället är det i Sydsvenskan hon ses och nu får hon skriva krönikor med sin namnteckning under.
Jag ser det som ett tecken på att man är med, och namnteckningen tycks även vara något tecken på autenticitet. Ungefär som när fotografer ska vara ”dokumentära” och tar svartvita bilder.
I dag, söndag, handlar krönikan om något som heter First Gentleman. Den har har jag inga åsikter om annat än att jag hakade upp mig på att det refereras till en film som ska heta The Big Lebowsky.
Det är naturligtvis The Big Lebowski det handlar om. Och det finns säkert flera möjliga förklaringar till att den blev felstavad:
1. Ingen är perfekt
2. Det gick lite snabbt (även om kulturkrönikor väl inte brukar skrivas i racerfart)
3. Artikeln handlade delvis om Bill Clinton och då kanske man har Monica Lewinsky i tankarna när man skriver
4. Den som läste och redigerade artikeln missade felet
Och ja, ja, det är väl ingen stor sak. Men som vanligt tycker jag det här lilla skönhetsfelet förstör en del av läsningen för mig. Skribenten har inte ansträngt sig för att se till att namn blir rättstavade.
Ungefär som om jag skulle skriva Rakel Shukri för att jag har för mig att det är då det stavas. Petigt kanske, men då är jag väl petig då.
Nog om detta och nu till det roliga: Här har ni (om inte You Tube dragit in den) The Fucking Short version av The Big Lebowski.
Originalet är för övrigt också en höjdare.
Jah Hollis
Hon har också ett imponerande cv redan, trots sin relativa ungdom.
För tillfället är det i Sydsvenskan hon ses och nu får hon skriva krönikor med sin namnteckning under.
Jag ser det som ett tecken på att man är med, och namnteckningen tycks även vara något tecken på autenticitet. Ungefär som när fotografer ska vara ”dokumentära” och tar svartvita bilder.
I dag, söndag, handlar krönikan om något som heter First Gentleman. Den har har jag inga åsikter om annat än att jag hakade upp mig på att det refereras till en film som ska heta The Big Lebowsky.
Det är naturligtvis The Big Lebowski det handlar om. Och det finns säkert flera möjliga förklaringar till att den blev felstavad:
1. Ingen är perfekt
2. Det gick lite snabbt (även om kulturkrönikor väl inte brukar skrivas i racerfart)
3. Artikeln handlade delvis om Bill Clinton och då kanske man har Monica Lewinsky i tankarna när man skriver
4. Den som läste och redigerade artikeln missade felet
Och ja, ja, det är väl ingen stor sak. Men som vanligt tycker jag det här lilla skönhetsfelet förstör en del av läsningen för mig. Skribenten har inte ansträngt sig för att se till att namn blir rättstavade.
Ungefär som om jag skulle skriva Rakel Shukri för att jag har för mig att det är då det stavas. Petigt kanske, men då är jag väl petig då.
Nog om detta och nu till det roliga: Här har ni (om inte You Tube dragit in den) The Fucking Short version av The Big Lebowski.
Originalet är för övrigt också en höjdare.
Jah Hollis
Senaste Telia-avbrottet var i februari
Jag letade mig lite bakåt i tiden i den samling blogginlägg jag hunnit skriva och kollade en massa kommentarer jag fått. Rätt intressant läsning faktiskt.
Och så hittade jag det jag kände på mig skulle finnas där någonstans, mina inlägg vid Telias senaste e-postavbrott.
Jodå, det var inte längre sedan än den 19 februari detta hände. Inte så speciellt länge sedan alltså.
Undrar om man nu denna gång har lärt sig något man kanske inte lärde sig förra gången? Eller ska det vara dags igen inom ett par månader?
För övrigt undrar man hur man kan gå ut och säga att all e-post nu fungerar men med vissa störningar? Jag menar, är det ”vissa störningar” fungerar det ju inte som det ska.
Det kan jag själv konstatera, eftersom det nyss behövdes tre försök innan det gick att skicka ett svar på post jag fått.
Jah Hollis
Och så hittade jag det jag kände på mig skulle finnas där någonstans, mina inlägg vid Telias senaste e-postavbrott.
Jodå, det var inte längre sedan än den 19 februari detta hände. Inte så speciellt länge sedan alltså.
Undrar om man nu denna gång har lärt sig något man kanske inte lärde sig förra gången? Eller ska det vara dags igen inom ett par månader?
För övrigt undrar man hur man kan gå ut och säga att all e-post nu fungerar men med vissa störningar? Jag menar, är det ”vissa störningar” fungerar det ju inte som det ska.
Det kan jag själv konstatera, eftersom det nyss behövdes tre försök innan det gick att skicka ett svar på post jag fått.
Jah Hollis
OK, nu verkar Telia ha fixat e-postfelet
Nu verkar det faktiskt som om Telia fått ordning på den avstängda e-posttjänsten igen.
Dock tycks det som om man inte kan tänka sig att på minsta vis ersätta oss som är kunder och fått vara utan e-post ett dygn.
Jag menar, vem orkar först klaga hos Telia och sedan när man (troligen) fått avslag där dra det hela igen hos Allmänna reklamationsnämnden för att förmodligen inte få rätt där heller.
Det märkliga med Telias resonemang nu är, att man ser e-posten som en tilläggstjänst, något man får på köpet när man har bredbandsabonnemang. På så vis slipper man visa någon sorts väljvilja mot sina kunder.
Påminner på något vis och gamla kolossen Televerket.
Hur det fungerade fångades på pricken i en sketch med Hasse Alfredson och Lasse O’Månsson en gång i tiden.
Men det är kanske en helt annan historia.
Jah Hollis
Dock tycks det som om man inte kan tänka sig att på minsta vis ersätta oss som är kunder och fått vara utan e-post ett dygn.
Jag menar, vem orkar först klaga hos Telia och sedan när man (troligen) fått avslag där dra det hela igen hos Allmänna reklamationsnämnden för att förmodligen inte få rätt där heller.
Det märkliga med Telias resonemang nu är, att man ser e-posten som en tilläggstjänst, något man får på köpet när man har bredbandsabonnemang. På så vis slipper man visa någon sorts väljvilja mot sina kunder.
Påminner på något vis och gamla kolossen Televerket.
Hur det fungerade fångades på pricken i en sketch med Hasse Alfredson och Lasse O’Månsson en gång i tiden.
Men det är kanske en helt annan historia.
Jah Hollis
Lögn och förbannad dikt om Telia i radion
Hörde precis på nyheterna i P1 att Telias kunder nu ska kunna skicka och ta emot e-post igen efter att denna tjänst legat nere i stort sett ett dygn.
Lögn och förbannad dikt säger jag.
Jag lyckades logga in en gång, öppna ett mejl och sedan svara på det.
Sedan loggades jag ut från webbmailen utan att jag själv gjort något för att jag skulle loggas ut. Och nu går det inte att logga in igen.
OK, det sades i nyhetsinslaget att det fortfarande kunde förekomma störningar när det gäller e-post.
Hos mej kom störningarna efter två minuter.
Botten, Telia!
Jah Hollis
PS. Även DN har tagit in denna nyhet, uppenbarligen utan att verkligen veta hur det ligger till. DS.
Lögn och förbannad dikt säger jag.
Jag lyckades logga in en gång, öppna ett mejl och sedan svara på det.
Sedan loggades jag ut från webbmailen utan att jag själv gjort något för att jag skulle loggas ut. Och nu går det inte att logga in igen.
OK, det sades i nyhetsinslaget att det fortfarande kunde förekomma störningar när det gäller e-post.
Hos mej kom störningarna efter två minuter.
Botten, Telia!
Jah Hollis
PS. Även DN har tagit in denna nyhet, uppenbarligen utan att verkligen veta hur det ligger till. DS.
Djävla Telia, se till att min e-post fungerar!
Efter ett dygn utan Telias e-post börjar jag bli förbannad. Nu går det att kolla inkommande post, men det går inte att skicka svar. De bara försvinner någonstans i cyberrymden.
Ibland går det att titta i mapparna för skickat, ibland inte. Och helt plötsligt loggas man ut utan förvarning.
Två frågor:
1. Hur kan man sköta något som så många människor nu är beroende av på ett så amatörmässigt sätt som Telia verkar sköta detta?
2. Vad får vi för ersättning, vi som drabbats av detta avbrott, av Telia nu när vi under lång tid inte kunnat använda en tjänst vi faktiskt betalar för att använda?
Kanske dags att se sig om efter andra operatörer.
Jah Hollis
Ibland går det att titta i mapparna för skickat, ibland inte. Och helt plötsligt loggas man ut utan förvarning.
Två frågor:
1. Hur kan man sköta något som så många människor nu är beroende av på ett så amatörmässigt sätt som Telia verkar sköta detta?
2. Vad får vi för ersättning, vi som drabbats av detta avbrott, av Telia nu när vi under lång tid inte kunnat använda en tjänst vi faktiskt betalar för att använda?
Kanske dags att se sig om efter andra operatörer.
Jah Hollis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)